Skador på telemarkskidor

Utvecklingen av bättre utrustning har lett till högre hastighet och vildare åkning, och många slalomåkare har övergått till telemarkskidor.

Skadestatistiken är aningen osäker, men det finns en generell enighet om att skadefrekvensen är lite lägre än för slalom och snowboard. Detta beror sannolikt på att hälen sitter löst och utsätts för mindre vridningskraft vid fall.

Knäskador är vanligast och utgör omkring 40 procent av skadorna. Därefter följer skador i tummen, axelskador och fotledsskador. Knäskador är oftast lite mindre allvarliga än då det gäller slalom, på grund av den lägre farten på telemarkskidor.

De senaste åren har de flesta gått över till pjäxor av plast eller "hybrid-pjäxor" i läder och plast, i stället för de traditionella läderpjäxorna. Dessa nya typer av pjäxor ger en bättre stabilitet i fotleden och gör det lättare att svänga, samtidigt som de skyddar mot fotledsskador. Men vridningskrafterna på knät blir högre och detta har, som vid slalomåkning, lett till ett ökat antal knäskador. Utlösbara bindningar ser ut att till viss del kunna skydda mot knäskador, problemet är att ställa in dem ordentligt. Att testa bindningarna är viktigt.

Knäskador

Det är tre ställen i knät som oftast utsätts för skador, ibland samtidigt. Dessa ställen är det inre ledbandet, det främre korsbandet och översta delen av vadbenet in mot knäleden. Dessa skador kan förekomma i kombination med skador på den inre eller den yttre menisken. Ledbandet på insidan av knät skadas när skidan häktas fast och foten vrids utåt. Hos telemarkåkare ses oftast de mindre allvarliga graderna av denna skada där ledbandet inte går av helt. Behandlingen består av första hjälpen enligt RICE-principen, därefter rörelseträning och styrketräning, gärna med hjälp av en sjukgymnast.

Vid de mer allvarliga graderna av denna skada, där ledbandet går av helt, bör man använda en skena som hindrar att knät belastas i sidled medan ledbandet läker. Det är inte så vanligt att dessa skador opereras. Ledbandsskadan läker vanligtvis på cirka 6-12 veckor, men det är inte ovanligt att smärtorna kvarstår i ytterligare två till tre månader.

Främre korsbandet kan gå av om krafterna är stora och underbenet vrids utåt eller framåt i förhållande till låret. Ofta går det främre korsbandet sönder med en hörbar smäll eller knäpp, det är väldigt smärtsamt och knät svullnar upp snabbt på grund av blödningar inne i knät. Första hjälpen är den som tidigare nämnts vid ledbandsskador, det är viktigt att få ner svullnaden i knät och normalisera rörlighet och styrka.

Diagnosen kan vara svår att ställa. Magnetröntgen (MR) kan vara till hjälp. Behandlingen av korsbandsskador är antingen sjukgymnastik och träning, eller operation med en rekonstruktion av det förstörda korsbandet. Om man ska operera, väntar man några veckor tills knät blivit mindre svullet och rörligheten och muskelstyrkan i låret normaliserats. Korsbandet kan rekonstrueras med ett transplantat från den mittersta delen av knäledssenan eller med två senor från baksidan av låret (hamstringssenorna).

Skador på den yttre menisken förekommer ofta tillsammans med skador på korsband och ledband.

Skador i händer och armar

Den vanligaste skadan är stukning eller översträckning av ledbandet vid basen av tummen, på den sida som vetter mot pekfingret (tummens ulnara kollateralligament). Denna skada sker när skidåkaren faller med handen i bandet på staven. Staven verkar då som en hävstång och tummen vrids så att ledbandet sträcks eller går sönder.

Detta ledband är viktigt för tummens stabilitet och utan behandling kan en skada på detta drabba pincettgreppet, som används när man håller en kopp eller ska vrida om en nyckel. Om ledbandet gått helt av måste det opereras.

Det är vanligt att gipsa tummen i cirka sex veckor efter operationen. Mindre allvarliga skador på detta ledband kan behandlas med en skena som stabiliserar tummens grundled. Denna skada går att undvika om man håller skidstaven löst i handen, problemet där blir förstås att det är lättare hänt att man tappar stavarna.

Det andra skadeområdet är skuldrorna. Fall mot skuldran kan ge brott på överarmen (humerus) eller nyckelbenet (klavikeln). Vanligtvis behandlas dessa skador med ett bandage eller en slynga - de läker på 3-6 veckor.

Axeln kan gå ur led vid ett fall. Vanligtvis slås då ledhuvudet på överarmen framåt och blir liggande framför ledpannan. Detta är mycket smärtsamt och man måste få en eller annan form av bedövning för att lägga axeln på plats igen. Detta bör göras på vårdcentral eller sjukhus.

För de flesta föreslås ett träningsprogram efter en sådan skada, men för vissa yngre, aktiva människor kan en operation inom loppet av de första dagarna efter skadan bli aktuell. Alla får inte en stabil axel som inte går ur led efter ett genomfört träningsprogram. I sådana fall kan man göra en operation som stabiliserar axeln. Resultaten av en operation blir bra.

Fotledsskador

Fotledsskador uppkommer oftast genom att foten vrids inåt. Detta kan leda till att ledbanden på utsidan av foten sträcks eller går av. Första hjälpen vid fotledsskador ska följa RICE-principen. Trots att ledbandet går av blir det sällan nödvändigt med operation. De flesta får en normalt fungerande fotled när det gått en tid. Träning av koordinationen, det vill kroppens förmåga att uppfatta vilken ställning en led har (till exempel genom att balansera på en fot eller på en vippbräda), är viktig i återuppbyggnadsfasen. De första sex månaderna efter en ledbandsskada i fotleden bör leden skyddas med linda eller en skena under aktivitet. Om fotleden blir instabil, så att den ständigt stukas trots genomfört träningsprogram, kan det bli aktuellt med en operation för att stabilisera fotleden eller för att ta bort smärtsam ärrvävnad.

Riskfaktorer

I en undersökning från Seattle, Washington, analyserades riskfaktorerna för skador på telemarkskidor under två skidsäsonger. Användningen av flexibla plastpjäxor är den faktor som i högst grad påverkar skadefrekvensen, därefter kommer skidåkarens skicklighetsnivå och användningen av utlösbara bindningar. Allvarliga skador har skett när skidåkaren inte tagit hänsyn till väder och före (lavinfara, dålig sikt, högriskterräng, våt snö på isigt underlag).

RICE står för: Rest (vila/stillhet) Ice (is/kyla) Compression (tryck) Elevation (högläge).