Därför måste vissa kämpa hårdare med sin träning

Diabetes typ 2 är en välfärdssjukdom som oftast har sin grund i övervikt och ett för högt kaloriintag i kombination med ett stillasittande liv. Personer som har en förstagradssläkting, det vill säga mamma, pappa eller syskon, med diabetes typ 2 löper tre gånger så hög risk att själv drabbas av sjukdomen, skriver Lunds universitet i ett pressmeddelande.

Tränade lika hårt

I studien, som publicerats i Journal of applied physiology, lät forskarna undersöka träningens effekter hos 50 otränade, lätt överviktiga men fullt friska män med ökad risk för diabetes typ 2 på grund av att de har en förstagradssläkting med sjukdomen. Hälften tillhörde riskgruppen medan den andra hälften bestod av en kontrollgrupp utan släktingar med diabetes typ 2.

Under sju månaders tid fick männen utöva fysisk aktivitet i form av ett spinningspass och två aerobicspass i veckan samtidigt som man mätte deras träningsintensitet och energiförbrukning. Före och efter perioden genomgick de en hälsokontroll och ett glukostoleranstest (sockerbelastning) för att undersöka cellernas förmåga att ta upp socker (glukos) i blodet. Forskarna tog också muskelbiopsier som analyserades för att studera aktiviteten i olika gener. Båda grupperna tränade lika hårt men riskgruppen deltog i fler pass och gjorde sammanlagt av med mer energi än kontrollgruppen.

Riskpatienterna behövde träna mer

Resultatet av forskningen visar att alla som deltog i studien tjänade på att träna eftersom de gick ned i vikt, minskade sitt midjeomfång och fick bättre kondition. Den stora skillnaden var dock att personerna i riskgruppen behövde träna mer för att uppnå samma effekt som de i kontrollgruppen. De genetiska analyserna visade också likartade förbättringar i genuttryck hos båda grupperna.

”Hoppas på fler studier”

Än vet forskarna inte varför personer med ökad risk för diabetes typ 2 måste träna hårdare än andra för att uppnå samma resultat. Därför behövs mer forskning enligt Ola Hansson som lett studien vid Lunds universitet.

- Det är ändå intressant att se att det finns en skillnad trots att alla faktiskt är friska och i övrigt var väldigt lika. Vår förhoppning är nu att kunna gå vidare med ytterligare studier för att bland annat undersöka om träningsintensiteten, inte träningsvolym är en avgörande faktor för hur riskgruppen svarar på träning, säger Ola Hansson i pressmeddelandet.