Från löpning till isdans

De flesta känner igen Malin från idrottsarenorna på nittiotalet då hon var en av Sveriges mest framgångsrika friidrottare. Är 1998 vann hon den enda svenska medaljen vid EM i Budapest med sitt silver. Den yngre generationen däremot kanske mest känner igen henne från tiden som isdansare i familjeunderhållningsprogrammet ”Stjärnor på is”.

- Isdansen är något av det roligaste jag har gjort. Jag lärde mig nya grejer och utvecklades mycket. Det är härligt att uppleva hur man går från att knappt ha kunnat stå på ett par skridskor till att genomföra ett helt konståkningsprogram, säger Malin.

Men innan avstickaren på isen har Malin haft många år av löpning i bagaget. Och det är just löpningen som är den stora passionen.

Från guld till hälproblem

Vid 16 års ålder klev Malin in i elitvärlden. Hon tog ett junior-VM-guld 1989 och har sedan dess varit en av de främsta inom svensk friidrott.

Till skillnad från många andra unga talanger valde Malin att gå ett vanligt gymnasium. Hon kände att hon redan hade en bra träningsklubb. Dessutom var hennes pappa även hennes tränare, så hon mådde bäst av att vara kvar hemma istället för att åka iväg till ett idrottsgymnasium. Efter skolan bestämde Malin sig däremot för att satsa på idrottandet till hundra procent. Under tio års tid var löpningen i fokus och Malin deltog mest i några sidoutbildningar och ströjobb för att få något annat att tänka på.

Att elitsatsandet går att kombinera med vanliga jobb, med förståelse från arbetsgivaren, är Malin ett levande exempel på. Under Malins bästa år i karriären, 96-00, jobbade hon halvtid på en fondkommissionsfirma i kundtjänst. Hennes arbetstider anpassades till när hon var i Sverige så att det inte hindrade hennes idrottskarriär.

- Det är bra att få en känsla av vad som väntar efter elitsatsningens slut. Att jobba halvtid var för mig ett bra sätt att börja slussas ut i verkligheten, säger Malin.

När Malin kom upp i trettioårsåldern började skadorna att dyka upp. Värst var det för hälsenorna som tog mycket stryk av all träning på löparbanor. Är 2000 gick till och med en del av hälsenan av. Malin gjorde några försök i att komma tillbaka, men efter två operationer hade hon bestämt sig för att lägga elitlivet på hyllan.

- Jag ville kunna fortsätta springa resten av livet, och då var det total vila som gällde så att fötter och ben fick läka ordentligt, säger Malin.

I samband med att skadorna dök upp och hindrade henne från att träna som hon var van med började Malin att tröttna på elitlivet. När tanken väl har dykt upp är det svårt att tränga undan den. Och år 2002, vid den andra operationen, hade Malin tagit det slutgiltiga beslutet och lämnade elitsatsningen.

Cykelbud och trebarnsmor

De första fyra månaderna sprang inte Malin ett enda steg. Men hon var van att röra på sig och för att undvika rastlösheten tog hon jobb som cykelbud och trampade 10 mil om dagen.

- Efter sommarens slut blev jag gravid med vår första dotter, och då blev det naturligt att välja skonsamma aktiviteter som vattenträning.

Den långa pausen från löpningen gjorde att Malins hälar läkte ordentligt och nu var det bara att träna på. Löprundor i bostadsområdet på Lidingö avklarades samtidigt som Malin och hennes man fick tre döttrar med tätt mellanrum.

Nya mål

Malin är fortfarande stolt innehavare av de svenska rekorden på 800 (1.59,44) och 1 500 (4.05,49) meter och Malin tror att det kommer hålla i sig ett bra tag till.

Idag kallar Malin sig för elitmotionär som tränar mot mål hon själv sätter upp. De kortare distanserna har förlängts och nu är det millopp och marathon som hägrar. Är 2007 kom hon på tredje plats i Stockholm marathons damklass och i New York marathon samma år var hon bästa svenska.

Är 2009 är det stora målet London marathon i slutet av april. Om hon ska springa i Stockholm har hon inte bestämt sig för än. Med bara en månad mellan loppen anser hon att det kan vara svårt att ladda om mentalt och fysiskt.

- Jag springer för att det är skönt. Nu för tiden känner jag ingen yttre press att prestera på topp. Nu är det min inre drivkraft som för mig framåt.

Och när Malin pratar om löpning lyser hennes ögon upp. Det är tydligt att det är kärleken till sporten som får henne att nöta asfalt och skogsstigar så gott som dagligen. Och hennes glädje smittar av sig. Även jag som reporter kommer på mig själv med att längta efter att dra på mig löpartightsen och ge mig ut.

Netdoktor Träning &amp kost

Malin kommer framöver dela med sig av sina erfarenheter på Netdoktors område Träning &amp kost.

- Det ska bli jättespännande. Jag har ju upplevt mycket och vill gärna bidra till att människor får en bättre hälsa, säger Malin.

Malins första tips ger hon till de som vill börja träna.

- Vanligaste felet är att gå ut för hårt. Träna lite men ofta så att du får det till en vana. Gör gärna en halvtimme varannan dag. Kroppen måste få vänja sig och istället för ett måste ska det kännas som ett behov. Det blir ett driv inifrån. Det är en naturlig grej.

Börja ditt nya liv redan idag och håll utkik på Netdoktor efter fler tips från Malin Ewerlöf.

Läs Malins chatt om träning från den 1 april 2009