Akut läkemedelsförgiftning
En akut överdosering av läkemedel kan ske oavsiktligt, till exempel när ett barn hittar några tabletter och sväljer dem, men det kan också vara en avsiktlig handling där en person försöker ta sitt liv.
Vad är en läkemedelsförgiftning?
Akut läkemedelsförgiftning är en vanlig orsak till inläggning på sjukhus. Lyckligtvis är de allra flesta läkemedelsförgiftningar inte livshotande. Barn kan dock påverkas svårt efter bara ett fåtal tabletter, även om behandlingen av läkemedelsförgiftning hos vuxna och barn i princip är densamma.
Giftinformationscentralen tar emot i genomsnitt 220 samtal per dag från allmänheten och sjukvården. På svenska sjukhus vårdas varje år cirka 11 000 patienter med förgiftning av något slag. Talen är något högre för kvinnor än för män och högst bland kvinnor i åldersgruppen 20–24 år. Förekomsten är högre bland yngre än bland äldre människor.
I Sverige inträffar årligen cirka 900 dödsfall på grund av förgiftning (av dessa är cirka två tredjedelar män och en tredjedel kvinnor). Av dem som kommer in på sjukhus är dock dödligheten mycket låg (cirka 0,5 %). 2016 var opioider den vanligaste orsaken till dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftning.
Vad gör man vid en överdosering?
Läkemedelsförgiftning kan ske av olika anledningar – som planerad överdos, ett oavsiktligt intag av en extra dos eller felmedicinering. Personer som har tagit en för stor dos läkemedel kan komma i kontakt med vården via telefon eller genom inläggning på sjukhus.
Vid osäkerhet på om läkare eller ambulans bör tillkallas ringer man Giftinformationscentralen, telefon 08-331231, för råd. Detta gäller framför allt tillfällen där det (ännu) inte har uppstått symtom eller tecken på förgiftning. Vuxna eller barn som är påverkade av en överdos bör snarast komma till sjukhus. Patienter med nedsatt medvetande eller som har tagit en överdos avsiktigt bör läggas in akut. Vid sådana fall ringer man 112.
Diagnostiska bedömningar
De vanligaste läkemedelsförgiftningarna hos vuxna orsakas av smärtstillande medel (framför allt paracetamol), lugnande medel (framför allt bensodiazepiner), antidepressiva medel, hjärtmediciner, neuroleptika, antihistaminer och epilepsimediciner.
Ofta är omständigheterna runt tablettintaget oklara. Patienten kan vara omtöcknad eller ha förlorat medvetandet. Det är viktigt att läkaren snabbt blir uppmärksam på att det kan röra sig om en förgiftning. En av utmaningarna är att ta reda på vad det är för slags läkemedel eller möjligen gift patienten har fått i sig. Patienten kanske inte kan svara på frågor och eventuellt kan man inte helt och hållet lita på vad patienten säger. I vissa fall vill patienten inte berätta vad han eller hon har tagit.
Läkaren måste bedöma hur allvarligt tillståndet är. Särskilt viktigt är det att kontrollera andning, puls och blodtryck noggrant. Mycket små pupiller är i regel ett tecken på opiatförgiftning. Behandlingen måste planeras utifrån allvarlighetsgrad, vilka medel som har tagits, hur stora doser och hur pass skadligt läkemedlet/läkemedlen är.
Läkemedelsanalyser kan vara till hjälp, men det tar ofta tid att få svar på proverna. Prov för paracetamol är viktigt. Dels för att läkemedlet ofta är tillgängligt för avsiktliga förgiftningar, och dels för att patienten i början av förloppet är symtomfri, även om tillståndet på sikt kan bli allvarligt. Man bör också kontrollera alkoholkoncentrationen i blodet då många dricker alkohol samtidigt som de överdoserar läkemedel.
Behandling
Bedömningen av allvarlighetsgraden är avgörande. Vid tecken på bristande andning måste patienten eventuellt behandlas med hjärt-lungräddning (mun mot mun-metoden) eller intuberas och anslutas till respirator.
Kontinuerlig kontroll av syremättnaden i blodet med pulsoximetri ger en bra kontroll av syresättningen, men kan leda till felbedömning av andningsfunktionen när man tillför extra syrgas (eventuell underventilering kan missas). Hjärtövervakning och pulsregistrering fångar upp rytmrubbningar. Regelbundna mätningar av blodtrycket kan avslöja både högt och lågt blodtryck. Behandlingen måste alltid anpassas till den aktuella situationen.
Anslutning av intravenöst dropp är viktigt. Både för att kunna behandla med läkemedel och för vätsketillförsel, men också för att kunna ge motgift (antidot) om sådant finns.
Blodprover ger information om viktiga förändringar i koncentrationen av elektrolyter, syrabasstatus och lever- och njurfunktion. Vid sådana förändringar ska specifika behandlingsåtgärder sättas in.
Magsköljning ("magpumpning") och aktivt kol
Om det har gått mindre än en timme (eller upp till fyra timmar beroende på förgiftningstyp) sedan tablettintaget ska läkarna överväga att föra ned en slang i magsäcken via munnen. Genom den kan maginnehållet sugas upp och magsäcken sköljas. Vanligtvis avslutas en sådan åtgärd med att en dos aktivt kol sprutas ner i magsäcken. Aktivt kol binder ett stort antal läkemedel, men inte alla, och kan därmed begränsa mängden som tas upp från tarmen. Vaken patient kan svälja kol. Kol används endast om tid mellan tablettintag och sjukhusvård är kortare än 1–4 timmar (beroende på förgiftningstypen).
Prognos
Även om den akuta sjukdomsbilden kan vara dramatiskt så går det lyckligtvis bra i de allra flesta fall. Bara 6 av 1 000 fall av akut läkemedelsförgiftning som vårdas på sjukhus, avlider.
