Övervikt bland barn

Folkhälsoproblem

Övervikt och fetma är ett ökande folkhälsoproblem bland barn och ungdomar i västvärlden, även i Sverige. Världshälsoorganisationen (WHO) benämner det som&nbspen global epidemi.

Övervikt och fetma orsakas av en obalans mellan energiintag och energiutgifter dvs vad och hur mycket man äter, kontra hur mycket och hur ofta man rör på sig. Globalt sett har det skett en förändring i kosthållningen där en ökad andel av energin kommer från energitäta livsmedel som innehåller en stor andel fett och socker och mindre av vitaminer och mineraler. Samtidigt har den fysiska aktiviteten minskat pga att många arbetsformer övergått från fysiskt krävande till stillasittande i och med datoriseringen. Många tidigare ekonomiskt svaga länder har fått en snabb ekonomisk tillväxt vilket innebär bättre levnadsförhållanden för befolkningen. I samma veva ökar inflytandet av västerländska trender kraftigt, inte minst när det gäller snabbmat. De västliga industriländerna har utvecklat välfärdssamhällen med ett överflöd av lyxprodukter, samtidigt som TV-tittandet ökat.

Prevalens

Övervikt hos barn har blivit ett stadigt växande hälsoproblem. USA har lett denna trend och gör det fortfarande. Under drygt 30 år har grav övervikt mer än dubblerats hos amerikanska barn i åldern 2–5 och 12–19 år samt ökat trefaldigt hos barn i åldern 6–11 år.

År 2008 var omkring 20% av alla 10-åringar i Sverige överviktiga och 3-5% led av fetma. Detta motsvarade ungefär 50 000 barn mellan 5 och 18 år.

Sjukdom relaterad till övervikt

Övervikt och framför allt fetma hos barn är förknippat med en mängd negativa effekter på barnets hälsa. Överviktiga barn riskerar att senare i livet drabbas av högt blodtryck, diabetes typ II, astma, förhöjda blodfetter och ledbesvär. Ett annat vanligt problem är snarkningar och apn&eacuteer under sömnen, vilket leder till att barnet inte blir helt utvilat då det sover. Detta kan medföra att barnet är trött på dagarna och inte orkar med skoldagen. Ett sätt att hålla sig vaken och mer alert under dagtid är att småäta, vilket spär på övervikten. Förutom en rent fysiologisk påverkan leder övervikt och fetma ofta till sänkt livskvalitet och psykisk ohälsa, t ex depression.

Barn och ungdomar med övervikt och fetma har betydligt ökad risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom och psykosociala problem jämfört med normalviktiga barn. Om utvecklingen fortsätter i denna riktning kommer sjukdomar som numer oftast återfinns i den äldre generationen, t ex hjärt-kärlsjukom och diabetes typ 2, att krypa ned i åldrarna och resultera i en mer vårdkrävande population än vad vi har idag.

Bakomliggande faktorer

Orsakerna till övervikt delas vanligen in i tre delar:

1. Biologiskt arv – Vilken vikt våra gener är kodade för
2. Mat – Vad vi äter och hur mycket vi äter
3. Motion - Hur mycket och hur ofta vi motionerar

Både den ärftlig benägenheten och de miljöfaktorer vi utsätts för påverkar viktutvecklingen. Våra gener är kodade för att vi ska erhålla en speciell vikt. Vanligen kan vikten hos nära släktingar ge en förevisning om vilken vikt det handlar om. Men, det biologiska arvet kan bara vara orsaken till övervikt om miljön tillåter det. Det betyder att hos den som har en ärftlig benägenhet att bli överviktig och samtidigt har en kosthållning som innebär för mycket och/eller fel sorts mat, i kombination med för lite motion, får ”överviktsgenerna” chansen att träda fram. Personen blir då överviktig. Å andra sidan, om den som har en ärftlig benägenhet att bli överviktig, men som inte äter mer än vad han/hon gör av med, har hälsosamma matvanor och motionerar regelbundet, kan uttrycket för ”överviktsgenerna” hindras, och personen får en normal vikt trots sitt arv.

Både adoptionsstudier och tvillingstudier bekräftar att det biologiska arvet spelar en stor roll. Forskningen om ärftliga faktorer är intensiv och kommer förhoppningsvis att öka förståelsen för hur fetma uppstår samt bidra med nya metoder att försöka bekämpa den. Flera undersökningar visar dock att faktorer relaterade till livsstilen är avgörande för fetmans utveckling.

BMI – ett mått på övervikt

BMI (Body Mass Index) används för att beräkna övervikt hos både vuxna och barn. För att räkna ut BMI delar du vikten i kilo med längden i meter i kvadrat. Har barnet en vikt på till exempel 45 kg och en längd på 1.50 m så dividerar man vikten med längden i kvadrat, dvs 45 dividerat med 2,25 (1,5 X 1,5). Resultatet är ett BMI-värde på 20.

Gränsvärdena för övervikt och fetma är olika för olika åldrar. Observera att gränsvärdena för BMI är olika för barn respektive vuxna.

• För femåringar innebär ett BMI mellan ungefär 15-17 normalvikt.
• För tioåringar innebär ett BMI mellan ungefär 16-20 normalvikt.
• För femtonåringar innebär ett BMI mellan ungefär 19-23 normalvikt.&nbsp
• För vuxna (över 20 år) innebär ett BMI mellan 20-25 normalvikt. Ett BMI mellan 5-30 innebär övervikt och ett BMI över 30 definieras som fetma.

Behandling

Den grundläggande behandlingen vid övervikt och fetma är att ändra barnets kost- och motionsvanor. Det finns mycket man kan göra på egen hand. Följande punkter kan vara en bra start för att komma tillrätta med barns övervikt:

• Regelbundna måltider är mycket viktigt. Barnet bör äta 3 huvudmål varje dag varvat med mellanmål. Detta leder till att barnet inte hinner bli jättehungrigt och börja småäta mellan huvudmålen. Det är också viktigt att barnet äter sig mätt vid huvudmålen. För att det här ska fungera ska portionerna vid huvudmålen varken vara för stora eller för små. Eventuellt kan man hoppa över mellanmål om barnet fortfarande är mätt, men man bör då inte vänta för länge innan nästa huvudmål eftersom det kan främja småätande.
  
• Det är bättre att äta en stadig frukost än en stadig middag. Middagsmaten hinner vi inte förbränna innan vi går och lägger oss (om vi inte promenerar eller tränar efter middagsmålet) utan den lagras i kroppen för att kunna förbrännas vid ett annat tillfälle. Frukosten och lunchen hinner vi oftast förbränna under dagen, dels för att vi rör oss mer dagtid, dels för att förbränningen är högre när vi är vakna än när vi sover.
  
• Välj fiberrika och fettsnåla livsmedel till ditt överviktiga barn. Det enklast sättet att göra detta är att välja nyckelhålsmärkta produkter. Fiberrika livsmedel ger en mättnadskänsla som håller längre och kan därigenom minska småätande om barnet blir hungrig snabbt igen efter en måltid. Fiber är också bra för mag- och tarmkanalens funktion.
  
• Lördagsgodis ska förbli lördagsgodis. Det är viktigt att barnet får lära sig att man inte äter godis alla veckans dagar utan att man håller detta till t ex lördagar. Är det kalas så är det givetvis också tillåtet.
  
• Motion är en av nyckelfaktorerna vid viktnedgång. Vardagsrörelser och lek är lika betydelsefullt som mer organiserad idrott och gympa. Barn gör ofta som sina föräldrar. Därför är det viktigt att följa med sitt barn på olika aktiviteter och visa att man är intresserad och själv rör på sig.

Slutligen, om barnet inte minskar i vikt trots ändrade kost- och motionsvanor finns det hjälp att få på olika vårdinrättningar. Överviktsbehandling på sjukhus består i bästa fall av en kombination av bra mat, fysisk aktivitet, kognitiv beteendeterapi, familjeterapi och ibland medicinering. Här ingår oftast hela familjen i vårdplanen eftersom det vanligen inte är barnet som lagar maten och beslutar om familjens aktiviteter.