Chili och peppar

Chili tillhör släktet Capsicum och är nära besläktad med andra välkända matväxter som paprika, tomat, potatis och aubergine. Men däremot inte med en annan het rackare - peppar. Peppar kommer från släktet Piper. Både peppar och chili används som kryddor i Sverige för att tillföra styrka till maten. Vad inte lika många vet är att båda även har medicinska användningsområden.

Chili i medicinskt syfte

Chili är en frukt som skördas för att användas som grönsak eller krydda. Det finns över 150 olika sorter chilipeppar som alla har det gemensamt att de innehåller capsaicin i mindre eller större mängder. Styrkan av en chili beror på mängden capsaicin i frukten. Jämfört med piperin, ämnet som ger svartpeppar dess styrka, är capsaicin cirka 80 gånger starkare.

Capsaicin har många positiva effekter. Det kan till exempel öka kroppens ämnesomsättning något och därmed också förbränningen av kalorier. Om man kombinerar detta med en känsla av välbefinnande som orsakas av att capsaicinet stimulerar frisättningen av endorfiner, kroppens egna morfin, kan chilin kunna göra ätandet till fest och hälsokur på samma gång!

Capsaicinet har i flera studier visat sig ha antiinflammatoriska effekter, med fördelen att det inte påverkar magslemhinnan särskilt. Andra slemhinnor påverkas däremot, men i positiv riktning. Kronisk snuva med nästäppa och nysningar kan lindras genom att capsaicinet bedövar nerverna i nässlemhinnan och gör dem mindre känsliga för infektioner och andra retningar.

Kärlvidgande effekter uttnyttjas utvärtes i form av plåster eller liniment och hjälper mot smärta vid reumatism och ledsmärtor. Däremot kan nämnas att huden irriteras och är mycket känslig för capsaicin, så pröva inte detta utan att ha tillfrågat en läkare om hur omplåstring bör ske.

Chili innehåller flera vitaminer, däribland vitamin C och vitamin A som båda är viktiga antioxidanter. Frukten har använts mot aptitlöshet, näsblod, åderbråck, bältros, huvudvärk, baksmälla, tandvärk samt för att stimulera cirkulation och andning.

Peppar i medicinskt syfte

Svart- och vitpeppar är samma frukt i olika mognadsstadier, där vitpeppar är den mogna frukten och svartpeppar den omogna torkade frukten. Den skarpa smaken i peppar hänförs till förekomsten av ett ämne som heter piperin.

Peppar används i många traditionella dekokter och medicinblandningar för att öka upptaget och därmed också effekten av andra ingående substanser från andra medicinalväxter. Man har till exempel sett att upptaget av curcumin, en av de aktiva substanserna i gurkmeja, tas upp av kroppen i väldigt liten, nästan obefintlig utsträckning om peppar inte finns närvarande. Vid tillsats av peppar ökar däremot upptaget flerfaldigt och den önskvärda effekten av cucumin uppnås.

Piperin har förmågan att stimulera magslemhinnan att i större utsträckning ta upp vissa ämnen och detta kan utnyttjas. Genom att krydda maten med lite extra peppar är det möjligt att viktiga näringsämnen tas upp i större utsträckning och därmed leder till att öka näringsvärdet eller medicinska värdet av maten.