Sömngång hos barn

Vad är sömngång hos barn?

Sömngång är ett tillstånd där barnet vandrar runt med öppna ögon, men utan att vara vaket. Personer som går i sömnen har vanligtvis vidöppna ögon, som om de stirrar på något. Sömngång kan omfatta allt från att stiga upp ur sängen och gå runt i rummet till mer komplexa beteenden. Ovanliga fall med vuxna sömngångare som kört bil, finns till exempel rapporterade. Man vet att en liten del i hjärnan är vaken under sömngång, vilket förklarar varför det går att göra sådant som att öppna dörrar (och till och med köra bil).

Den som går i sömnen är vanligen inte kontaktbar under episoden och minns heller inte händelsen efteråt. 

Sömngång uppstår under den djupa sömnen och vanligen i början av natten, en eller ett par timmar efter att barnet har somnat. Sömngång förekommer mycket sällan i samband med en sovstund på dagen. Fem procent av barn går i sömnen under ett år, enligt en internationell metaanalys. I en svensk studie rapporterade två till tre procent om mer än en episod med sömngång per månad. Samma studie visade att förekomsten bland 12-åringar (som hade den högsta förekomsten) var 17 procent. 

Sömngång har rapporterats hos tvååringar, men blir vanligare när de är något äldre. Tillståndet upphör ofta före puberteten, men fortsätter ibland i ungdomsåren. Sömngång kan förekomma också i vuxen ålder, men är mer ovanligt. Sömngång förekommer lika ofta hos flickor och pojkar.

Symtom

Episoder med sömngång varierar från att barnet lugnt går omkring i rummet till att det oroligt springer omkring eller verkar försöka fly undan något. Ögonen är som regel vidöppna, men med glasaktig, stirrande blick som avslöjar att barnet inte är vaket. Rörelserna är ofta långsamma, klumpiga och oberäkneliga. Barnet mumlar vanligtvis men talet är otydligt och som regel oförståeligt. På direkta frågor är svaren långsamma eller frånvarande. Större barn kan vakna mot slutet av en episod.

Om barnet kommer i säng igen utan att vakna, minns barnet vanligtvis inte händelsen.

Sömngång har inget samband med tidigare sömnproblem, att sova ensam eller ihop med andra, eller att vara mörkrädd.

Orsak

Vad som orsakar sömngång är inte känt. Sömngång har en ärftlig komponent och det är inte ovanligt att det finns flera i familjen som går i sömnen. 

Utlösande faktorer kan vara feber, föregående sömnbrist, stress eller att barnet är kissnödigt. Signalen att vakna som hjärnan får då barnet är kissnödigt verkar, hos predisponerade, kunna utlösa en episod av sömngång. Också vissa läkemedel kan utlösa sömngång, det gäller exempelvis antihistaminer (allergimedicin), epilepsiläkemedel (till exempel topiramat), vissa former av antibiotika (fluorokinolon), antidepressiva, starka antipsykotika, lugnande mediciner och sömnmedel (till exempel zolpidem). Om sömngången fortsätter under ungdomsåren har alkoholintag visat sig kunna vara en utlösande faktor.

Sömngång hör till en form av sömnstörningar som kallas parasomnier, vilket är ett samlingsnamn för störande fenomen eller beteenden som uppträder vid insomning, under pågående sömn eller vid uppvaknande. Exempel på andra tillstånd i parasomnigruppen är nattskräck och mardrömmar. De olika parasomnierna är relaterade till varandra och det är inte ovanligt att ett barn kan ha flera former av parasomnier.

Diagnos

Diagnosen ställs oftast på basen av typisk beskrivning. Kroppsundersökning visar oftast att barnet är friskt. Inga blodprov krävs. I mycket ovanliga fall kan det vara svårt att skilja mellan sömngång och nattlig epilepsi. I sådana fall utförs en EEG-undersökning. Sömnundersökning är inte nödvändig i fall av typisk sömngång.

Behandling

Sömngång är ett helt ofarligt tillstånd som vanligtvis försvinner av sig själv med tiden. 

Det är svårt att få kontakt med den som går i sömnen. Det bästa är därför att lugnt leda tillbaka barnet till sängen. Man behöver inte väcka barnet.

Förstahandsåtgärder är att undvika sömnbrist och att se över hemmets säkerhet.

Om barnet använder ett läkemedel som kan vara en utlösande faktor, bör man om möjligt sluta använda detta och byta till ett annat motsvarande läkemedel.

Viktiga råd

• Se till att barnet får tillräckligt med sömn. För lite sömn ökar risken för att gå i sömnen.
• Barn som går i sömnen kan ramla och göra sig illa. Vidta åtgärder som förhindrar att barnet kan skada sig när det går i sömnen, till exempel genom att förhindra att barnet kan kunna snubbla över möbler, ramla nerför en trappa, öppna fönster och ytterdörren.
• Försök att undvika dryck nära läggdags, som gör att barnet blir kissnödigt under natten. 

Prognos

Sömngång är något som de allra flesta barn växer ifrån. Parasomnier ger inga skador på sikt. Om problemet fortsätter efter puberteten, och är besvärande, kan det dock vara rimligt att uppsöka läkare.