Nattskräck

Vad är nattskräck?

Nattskräck är en relativt vanlig återkommande, kortvarig sömnstörning hos barn, karakteriserad av intensivt skrikande och rädsla, och svårighet att väcka barnet. Barnet kan också ha en snabb puls, snabb andning och svettas. När barnet vaknar nästa morgon kommer det inte ihåg händelsen. Nattskräck kan upplevas som skrämmande för familjen eftersom man inte förstår vad som är fel.

Det beräknas att 1–6 procent av alla barn har nattskräck under en period i barndomen. Tillståndet är lika vanligt hos flickor och pojkar. Det kan förekomma från ettårsåldern men är vanligast i åldern fem till sju år. Nattskräck fortsätter sällan efter puberteten. De flesta får sitt första anfall när de är omkring fyra år. De yngsta barnen kan uppleva minst ett anfall per vecka. Äldre barn upplever vanligtvis en till två anfall per månad.

Orsak

Nattskräck är en sömnstörning. Sömnen delas in i olika faser. Nattskräck uppstår under en bestämd fas av sömnen och inträffar vanligen under nattens första timmar då barnets sömn är som djupast. Barnet sätter sig upp eller reser sig ur sängen samtidigt som det skriker av rädsla. 

Nattskräck förknippas i de flesta fall inte med någon särskild stress hos barnet. Men i vissa fall kan anfallen föregås av stressande händelser, feber, sömnbrist eller läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet.

Diagnos

Diagnosen ställs utifrån beskrivning av de typiska anfallen. De flesta barn med nattskräck är i grunden friska. Anfallet börjar vanligen i början av natten då barnet sovit i någon timme. Barnet sätter sig upp, eller reser sig från sängen, och skriker. Man kan känna att barnets hjärta slår hårt, andhämtningen är snabb och barnet kan svettas. Barnet verkar vaket men är förvirrat, vet inte var det är och reagerar inte på tilltal. Det är otröstligt. De flesta episoderna varar bara i 1–2 minuter men barnet kan förbli otröstligt i upp till 30 minuter innan det kan slappna av och somnar igen. Om barnet vaknar under anfallet minns det bara delar av händelsen. Morgonen efter minns inte barnet något alls av händelsen.

Läkarundersökning visar i de allra flesta fall att allt är normalt. Hos enstaka barn bidrar förstorade halsmandlar eller något annat medicinskt problem till att sömnen blir orolig och barnet lättare får attacker av nattskräck. Det är vanligtvis inte nödvändigt att ta blodprov eller göra andra undersökningar. Enstaka gånger beställer läkaren till exempel en EEG-undersökning.

Behandling

Det viktigaste är att föräldrarna får veta att nattskräck är ett ofarligt tillstånd som barnet kommer att växa ifrån. Medicin är vanligtvis inte nödvändig. Enbart undantagsvis kan det finnas barn som är påverkade av anfallen ännu följande dag, något som till exempel påverkar skolprestationerna. Det kan hända att läkaren försöker behandla dessa med medicinering.

Det kan vara bra att som förälder se till att barnets säng och rum är säkra så att barnet inte skadar sig om det impulsivt lämnar rummet under attacken. Barnet bör få tillräckligt med sömn och det är viktigt att ha fasta sovtider och -rutiner för barnet. Undanröj så mycket som möjligt som kan göra att barnets sömn störs. Undvik till exempel alltför mycket dryck innan sängdags eftersom barnet då kan vakna kissnödigt. Kissnödighet ett par timmar efter insomning kan utlösa nattskräck. Under anfallet kan man lugnt försöka trösta barnet även om det är svårt att få kontakt.

Någon gång försöker man metoden schemalagd väckning. Detta gäller barn som mycket ofta har nattskräcksattack efter någon timmes sömn. Det finns dock begränsad forskning om effekten av denna behandlingsform. Vissa barn har ofta nattskräcksattack vid samma tid varje kväll. Att försiktigt väcka barnet 15–20 minuter före förväntat anfall, och låta det somna om efter ett några minuter, kan ändra sömnfaserna och bidra till att man slipper problemet. Var dock uppmärksam så att sådan väckning inte försämrar barnets sömn, vilket kan förvärra problemet.

Prognos

Tillståndet försvinner oftast i tonåren eller tidigare. Anfallen pågår hos de flesta barn under en förhållandevis kort tid, hos några bara under några veckor. För andra är tillståndet återkommande under längre tid.