Barn kissar på sig av kroppsliga skäl

– Psykisk stress bidrar inte mycket alls. Nattvätning hos barn är huvudsakligen en kroppslig medfödd åkomma som brukar växa bort. Orsakerna till nattvätning är alltså inte huvudsakligen psykiatriska. Det finns däremot tre olika kroppsliga faktorer som spelar in på olika sätt, förklarar Tryggve Nevéus.

Det handlar dels om att många av barnen har njurar som producerar mycket urin under natten, dels att de har en överaktiv blåsa som har lätt för att dra ihop sig. Det handlar även om hur djupt barnet sover, de flesta vaknar inte av att blåsan är full eller att den drar ihop sig.

De kroppsliga faktorerna är centrala men sängvätning hos barn kan leda till psykologiska problem. Studier visar att många barn med enures lider av dåligt självförtroende.

Sängvätning vanligare bland pojkar och barn med ADHD

Sedan har studier visat att det är vanligare med nattväta och/eller dagtida inkontinens hos barn med ADHD problematik eller andra neuropsykiatriska störningar. Varför vet man inte.

– Man känner inte riktigt till varför, men de är helt klart överrepresenterade. Vi vet inte ens om det ena beror på det andra eller ens om de har en gemensam orsaksfaktor på hjärnstamsnivå. Men det är inte så att barn med till exempel ADHD kissar på sig för att de har dålig koncentration. Det är mer komplext än så. Barn kissar på sig av kroppsliga skäl, förklarar Nevéus.

Man vet inte heller varför sängvätning hos barn är vanligare bland pojkar än bland flickor. Det är dock ofta ärftligt.

– Det luriga är att man har hittat flera ”sängvätningsgener” så att säga. Det finns en kraftig ärftlig komponent men det är inte kopplat till en gen, det är snarare flera gener involverade.

Finns det barn som tidigare varit torra och som drabbas av plötslig sängvätning?
– Ja, det finns men det brukar inte vara särskilt plötsligt. Orsaksfaktorerna är desamma som för övriga nattvätare. Vissa barn börjar kissar på sig för att de kanske fått diabetes eller någon annan sjukdom.       

Kan sängvätning hos barn ge konsekvenser i ett längre perspektiv?
– Vad man vet är att barn som lider av enures går med kroniskt dåligt självförtroende. Men det dåliga självförtroendet brukar normaliseras när barnet blir torr. Vad det dåliga självförtroendet leder till och framförallt om inte barnet blir torrt kan man bara spekulera om. Men det är säkert inget banalt.

Det finns studier som visar att barn som har varit nattvätare har en lite större risk att som vuxna ha olika kissproblem. Det kan till exempel vara att de får problem med inkontinens efter att de fött barn och det finns en viss koppling mellan blåsproblem dagtid och nattetid i barndomen och att det dyker upp i vuxen ålder.

– Sedan ska man komma ihåg att det inte växer bort hos alla. En av drygt 200 vuxna kissar i sängen på natten. Man brukar säga att ungefär en halv procent av de vuxna har varit nattvätare sedan de var små och det har alltså inte vuxit bort.

Andelen barn med enures ökar inte, men det har alltid varit vanligt. Mellan 5-10 procent av alla 6-7 åringar är nattvätare, 3-4 procent av alla tonåringar och cirka en halv procent av den vuxna befolkningen. Tryggve Nevéus menar att det inte finns några skäl till att tro att det är numer är vanligare eller mer sällsynt.