Triggerfinger

Vad är triggerfinger?

Triggerfinger beror på en irritation och svullnad av böjsenan till en av fingrarna, något som leder till att senan (fingret) kan låsa sig i böjd ställning. Tillståndet har fått sitt namn efter den position fingret ofta är i, nämligen avtryckarposition. Ofta klarar man inte att räta ut fingret själv när det fastnar, men med hjälp av press från den andra handen släpper låsningen i fingret snabbt.

Triggerfinger är ett ganska vanligt tillstånd. Tillståndet är vanligast hos äldre, men ses också hos barn. Ofta är det ett finger på ens dominerande hans som drabbas, och tummen är den som oftast får detta tillstånd.

Symtom

Triggerfinger är när ett finger låser sig i en böjd ställning. Tillståndet kan både vara smärtsamt och obehagligt. Ibland kan böjsenan ge ifrån sig ett smärtsamt klick när man böjer eller sträcker det aktuella fingret.

Man kan ofta överkomma motståndet genom att böja tillbaka eller räta ut fingret igen.

Orsak

Orsaken är okänd. I vissa fall kan särskild belastning eller tryck mot senan utlösa triggerfinger, men vanligtvis uppstår tillståndet av sig självt. Fingrarnas muskelsenor är i vissa områden omgivna av senskidor.

Om senan svullnar upp som följd av inflammation eller irritation, kommer rörelsen att hämmas i det trånga partiet i senskidan (se teckning). Senan sitter fast i senskidan. Så fort den svullna delen av senan är fri från senskidan blir rörligheten normal.

Diagnos

Sjukdomshistorien är oftast typisk och ger diagnosen. Läkaren undersöker fingret för att se om låsningsfenomenet kan påvisas.

Behandling

Ibland hjälper det att under ett par veckor ha fingret i en skena, samt träffa arbetsterapeut om man har svårt att röra fingret som vanligt. Avlastning av fingret i en till två veckor i sträckt läge kombinerat med läkemedel (inflammationsdämpande) används av vissa, men har osäker effekt.

Ofta behöver man dock gå över till mer behandling, men inte alla.

Insprutning av kortison (inflammationsdämpande läkemedel) omkring sensvullnaden är effektivt hos 40–90 % och är förstahandsvalet som behandlingsmetod. Behandlingen kan upprepas upp till tre gånger med veckor/månaders mellanrum. Störst effekt ger sprutan hos de personer som har en välavgränsad knuta som går att känna, och om besvären funnits i minst 6 månader.

Kirurgi kan ibland vara nödvändigt, särskilt hos de som är besvärade och kortisonspruta inte hjälpt. Det kan ske genom att senan delas med en sprutspets, eller genom ett vanligt ingrepp där senskidan delas genom en öppning i huden. De flesta blir hjälpta av detta.

Prognos

Tillståndet kan gå tillbaka av sig själv, men det har inte utförts några studier som visar hur ofta detta sker. De flesta som behandlas med spruta eller kirurgi blir bra.