Tennisarmbåge och golfarmbåge (epikondylalgi)

Vad är epikondylalgi?

Epikondylalgi eller epikondylos (tidigare kallat epikondylit) är ett smärttillstånd i armbågen som beror på att senfästena har överbelastats. Tillståndet förekommer i två olika varianter:

• Tennisarmbåge, där smärtan sitter på yttersidan. Tillståndet har den medicinska benämningen lateral epikondylalgi.
• Golfarmbåge, på insidan, som kallas medial epikondylalgi.

Tillstånden är ganska vanliga och förekommer oftast hos personer som är mellan 45 och 64 år gamla. Det förekommer oftare hos personer som utför kraftiga, plötsliga rörelser, såsom tennisspelare eller kastare. Tennisarmbåge är betydligt vanligare än golfarmbåge. 

Symtom

Symtomen varierar mycket från person till person. Vissa har endast lindriga symtom, medan andra har kraftiga symtom som kan störa sömnen och leda till sämre funktion i arm och hand. Ibland kan det till och med bli svårt att att hålla i en kopp och dricka. Smärtorna kan komma några dagar efter en överbelastning, på grund av enformiga rörelser eller sportaktiviteter som tennis. Besvären känns i regel som en molande värk eller smärtor på den ena sidan av armbågen, oftast på utsidan och ofta med utstrålning ner mot underarmen mot handleden.

Orsak

Golfarmbåge orsakas av förändringar i en av senorna och/eller senfästet till fingrarnas böjmuskler. Inflammationen eller slitaget sitter på insidan av armbågen, och det är också där det gör ont.Tennisarmbåge beror på förändringar i senan och/eller senfästet till fingrarnas sträckmuskler. Förändringarna finns på den yttre sidan av armbågen och här känner man också smärtorna.

Besvären uppstår ofta efter kortvarig intensiv överbelastning som till exempel efter långvarig användning av armbågen med vridrörelser, som vid användning av skruvmejsel. Andra rörelser som kan orsaka sådana besvär är de rörelser man använder när man till exempel klipper en häck, snickrar, målar och liknande. Skadan kan också uppstå då ny aktivitet eller idrott påbörjas eller då det sker en allt för snabb stegring av befintlig aktivitet eller träning. De flesta som får tennis- eller golfarmbåge får det inte av att spela tennis eller golf. Personer som har haft ett ensidigt arbete i kyla under lång tid är extra utsatta för denna typ av skada.

Diagnos

Diagnosen baseras på en noggrann undersökning av armbågen, där senor och senfästen testas. Ibland undersöks nacken och övre armen för att bedöma om det kan handla om någon annan sjukdom med liknande symtom. Laboratorieprover eller röntgenundersökningar tillför inte något i detta sammanhang och rekommenderas därför inte.  

Behandling

Att undvika aktivitet och belastning som ger smärtor kan vara en lämplig åtgärd i början. Om arbetet man har innebär belastning på armbågen bör man om möjligt försöka förändra sin arbetsställning eller till exempel försöka utföra vissa rörelser med motsatt hand eller arm.

Antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), som är smärtstillande och inflammationsdämpande, kan ha en lindrande effekt i den akuta fasen, men har ingen effekt på utläkningen.

Fysioterapi kan ha effekt vid epikondylalgi och kan bestå av töjningar och styrkeövningar. Ofta förespråkas så kallad excentrisk träning, där man tränar upp muskeln medan den förlängs. En arbetsterapeut eller fysioterapeut kan ge förslag på lämpliga övningar. 

Ett stödförband för att avlasta armbågsleden eller ett handledsskydd (handortos) kan ha smärtlindrande effekt. Andra behandlingsmetoder är injektioner med botulinumtoxin A och nedkylning av området. Behandling med elektrisk stimulering, laser, ultraljud, akupunktur eller så kallad tvärfriktionsmassage tycks inte ha någon effekt.

Kortisoninjektioner har bara kortvarig effekt och har visat sig vara skadliga på längre sikt, med mer smärta och sämre funktion än vid andra behandlingsformer. De rekommenderas därför inte. 

Vid långvariga och intensiva besvär kan man i undantagsfall behöva göra en mindre operation.

Prognos

Prognosen är ofta god. 80–90 % blir av med sina besvär, oavsett behandling. Prognosen är bäst vid akuta tillstånd där det funnits en tydlig utlösande orsak och snabb avlastning eller behandling. Tillståndet kan bli långvarigt om orsaken är oklar eller om det förekommer förändringar på flera ställen samtidigt. I sådana fall är det sannolikt bäst att vara aktiv och använda armen, men undvika de speciella rörelser som utlöser smärta.