Sned rygg (skolios)

Vad är skolios?

Skolios innebär att ryggraden är sned om man tittar på ryggen bakifrån. Små snedheter i ryggraden är vanliga och ger som regel inga symtom. Vid skolios är krökningen av ryggraden så stor att det kan leda till problem. Ryggen kan vara så sned att det ser ut som en S-form eller C-form.

Skolios kan förekomma i alla åldrar men det är vanligast i barnaåldern. Två till tre procent av alla skolbarn har skolios. Vanligast är att tillståndet utvecklas hos barn mellan elva och 14 års ålder, när de växer som snabbast. Såväl pojkar som flickor kan få skolios, men flickor har en ökad förekomst av större snedheter. 

Sned rygg förekommer också hos vuxna och beror då oftare på andra tillstånd eller en långsam försämring av en tidigare snedhet i ryggen. 

Symtom och tecken

Att ryggen är sned kan visa sig på olika sätt. Förutom vinklingar i ryggradens sidoplan – oftast till höger, kan axlarna ha olika höjd, ett av skulderbladen kan sticka ut mer än det andra, huvudet kan se ut att ha ett snett läge, höftbenen kan ha olika höjd och kroppen lutar åt ena sidan.

Vanligtvis är skolios ett smärtfritt tillstånd. Om snedheten är uttalad roterar ryggraden på så sätt att när barnet böjer sig framåt skapar bröstkorgen en upphöjning i det sneda området. 

Stora snedheter kan i vissa fall ryggsmärtor och till och med andningssvårigheter senare i livet. Det kan också påverka självbilden med dålig självkänsla. 

Utveckling av en sned rygg sker över längre tid. En betydande snedhet kan ha uppstått innan barnet/tonåringen eller föräldrarna upptäcker det. En tidig upptäckt är viktig för att förhindra snedheten från att bli värre.

Orsak

Skolios uppstår oftast i bröstryggen, men kan också förekomma i ländryggen eller i övergången mellan de två områdena.

Det finns två skilda huvudtyper av skolios:

• Funktionell skolios är en snedhet i ryggen som inte beror på att ryggraden är sned. Snedheterna orsakas av andra förhållanden, till exempel olika långa ben. Tillståndet ger sällan några särskilda problem.
• Strukturell skolios kan ha olika orsaker. Den kan orsakas av medfödda missbildningar eller skador och sjukdomar i muskel- eller nervsystemet (neuromuskulär skolios), till exempel cerebral pares. I cirka 85 % av fallen hittas ingen bestämd orsak, och det kallas då för idiopatisk skolios. Forskar har inte kunnat hitta en enda orsak till idiopatisk skolios. Ärftlighet kan spela en roll.

Diagnos

I Sverige upptäcks tillståndet ofta vid kontroller som görs via elevhälsan som undersöker barn och ungdomar. I årskurs fyra och sex–sju rekommenderas screening för skolios.

Vid screeningen gör man en undersökning av ryggen genom att låta barnet böja framåt medan barnet står. Hos barn med skolios ses snedheten då tydligt genom att ryggen lutar åt något håll. Genom att använda en så kallad skoliometer kan man mäta hur sned ryggen står när man böjer framåt. 

Om man påvisar en snedhet med skoliometern remitteras barnet till hälso- och sjukvården som i regel gör en röntgenundersökning av ryggen. Om röntgenbilderna påvisar skolios remitteras barnet som regel till specialist i barnmedicin eller ortopedi.

Behandling av skolios

Utmaningen vid skolios är att bedöma om tillståndet behöver behandlas för att undvika att skoliosen ska förvärras. Det finns flera faktorer som spelar in vid den bedömningen:

• Graden av snedheten i ryggen.
• Om barnet har vuxit klart.
• Ålder.

De flesta snedheter är dessutom lindriga och kräver bara uppföljning och kontroll. Normal fysisk aktivitet kombinerat med regelbundna kontroller hos läkare är tillräckliga.

Vissa har en risk för att snedheten ska förvärras och kan behöva behandling. För att skoliosbehandling hos barn ska ha effekt ska behandlingen sättas in innan ryggraden har vuxit färdigt. Behandling av skolios är en specialistuppgift, och det är inte möjligt att korrigera tillståndet med hjälp av fysisk aktivitet eller träning. De vanligast använda behandlingsmetoderna är fysioterapi, korsett och operation.

Vid de allvarligaste formerna kan det vara nödvändigt med operation. Metoden går ut på att korrigera snedheten och sätta fast ryggraden i ett gynnsammare läge. De flesta uppnår förhållandevis goda resultat med sådan behandling men risken för komplikationer gör att man endast ska genomföra kirurgi om andra behandlingsmetoder inte har haft effekt.

Prognos

Hos små barn försvinner snedheten i ryggen oftast utan åtgärd. Hos äldre barn kan dock skoliosen tillta med åren och leda till problem.