Sinding-Larsens sjukdom

Vad är Sinding-Larsens sjukdom?

Den stora knästräckarmuskeln (quadriceps) på framsiden av låret är fäst i övre kanten av knäskålen (patella) med hjälp av en stark sena. Denna sena fortsätter nedanför knäskålen och fästs i ett benutskott överst på skenbenet.

Sinding-Larsens sjukdom är ett inflammationstillstånd i senfästet på knäskålens nedre kant (apex patellae). Det beror på att lårmuskeln drar i senan. Tillståndet drabbar barn och ungdomar som växer och ofta är idrottsaktiva. När man växer blir muskeln ofta "för stark" för senfästet och det kan bildas små bristningar och inflammation i tillväxtzonen i benet. Inflammationen medför att brosket stimuleras att växa och det kan bildas en kula där inflammationen finns. Skademekanismen är samma som vid Schlatters sjukdom, men där är problemet smärta vid fästet på skenbenet.

Hur vanligt är det?

Tillståndet är relativt vanligt hos barn som växer. Den åldersgrupp som drabbas är oftast pojkar i tio-elvaårsåldern eller flickor i nio-tioårsåldern. Symtomen uppträder alltså oftast ett till två år tidigare än vad som är vanligt för Schlatters sjukdom. Men barn ända upp i 14-årsåldern kan få tillståndet.

Orsak

Orsaken till tillståndet är små skador kring senfästet i knäskålen. Kraftiga tryck och drag i senan leder till att det blir bristningar i senans fibrer och inflammation utvecklas i senan och benfästet. Inflammationen följs av små förkalkningar i området.

Vilka är symtomen?

Det mest vanliga är att man får smärta och ömhet i nedre kanten av knäskålen. Smärtan utlöses av fysisk träning och är oftast mest besvärlig under timmarna efter fysisk belastning. Efter en stunds vila avtar eller försvinner smärtan helt. Smärtan kan även utlösas genom att barnet slår knät i något eller står på knä.

Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomshistorien och vanlig undersökning av knät. Det finns vanligtvis inget behov av att ta röntgenbilder eller göra andra undersökningar för att bekräfta diagnosen, men röntgen kan visa typiska förändringar.

Behandling

Behandlingen inriktas mot att lindra symtomen medan man väntar på att tillståndet ska gå över av sig självt. Barnet kan själv begränsa symtomen genom att undvika aktiviteter som provocerar fram besvär. Aktivitetsnivån kan barnet styra själv. Vid kraftiga besvär bör barnet tillfälligt ta det lugnt och vid mindre besvär kan barnet vara fysiskt aktivt utan risk. Det kan i vissa fall behövas smärtstillande läkemedel, som paracetamol, i korta perioder. Vid akuta smärtor, till exempel efter hård fysisk belastning, kan det hjälpa att lägga på ett kylförband på det ömma området. Ett kylförband eller isbitar i en plastpåse – inslagen i en handduk – som läggs på det ömma området i cirka 20 minuter har en god lindrande verkan.

Styrkeövningar för lårmuskeln (quadriceps) har visat sig kunna ha en god effekt på tillståndet.

I mycket sällsynta fall, då besvären är betydande och inte blir bättre på vanligt sätt, kan man överväga operation.

Prognos

Sjukdomen är helt ofarlig och går alltid över oavsett vad man gör. Vanligtvis tar det tre till tolv månader innan besvären är borta, men i vissa fall varar de så länge som två år och kan då vara väldigt jobbiga. Barnet måste anpassa aktiviteten till graden av besvär. Om barnet klarar att utöva idrott finns det ingen anledning att hålla barnet borta från sådana aktiviteter.