Sidoledbandsskada – knä, utsidan

Vad är en lateral ligamentskada?

Knäleden har många ledband (ligament) som stödjer och ger knät stabilitet. På båda sidor av knät finns starka ledband som skyddar knät mot sidorörelser. Det är sidoledbanden eller kollateralligamenten som de heter på fackspråk. De förbinder lårbenet och skenbenet. Ledbandet på utsidan av knät (lateralt) ska hindra att skenbenet vinklas för mycket inåt.

Skador på detta ligament uppstår som regel under idrottsaktiviteter där skenbenet vinklas kraftigt inåt. Ofta är dessa skador allvarligare än skador på ledbandet på insidan av knäleden.

Det är mer sällsynt med skador på det yttre sidoledbandet än på det inre. Vanligtvis omfattar skador på det yttre sidoledbandet även flera andra skador, särskilt på menisk och korsband.

Hur uppstår skadan?

Vid yttre tryck mot insidan av ett lätt böjt knä sträcks det yttre sidoledbandet. Om knät samtidigt roteras kan både sidoledband, flera senor, menisk och korsband slitas av. Skadan kan även uppstå vid en kraftig översträckning av knäleden.

Vilka är symtomen på skadan?

Omedelbart efter skadan uppstår kraftig smärta i knät. Ofta gör det mindre ont om ledbandet har gått av helt än om det är bara delvis sönderslitet. Dessutom får man en öm svullnad på utsidan av knät. Vanligtvis förekommer den här typen av skada som sagt inte enskilt, utan som del av en större knäskada.

Sidoledbandsskador delas in i grad I till III. Indelningen sker enligt graden av öppning i ledspringan vid stresstester. Vid grad II och III föreligger ofta kombinerade skador där flera senor kan vara avslitna.

Diagnos

Vid läkarundersökning vet man som regel redan innan undersökningen att det rör sig om en knäskada. Läkaren kan ofta ställa diagnosen genom att testa rörlighet och stabilitet i knät. En slutgiltig bekräftelse av diagnosen kan man få med hjälp av magnetkamerabilder eller artroskopi(undersökning av knäleden med titthålskirurgi).

Behandling

När och vilken behandling som utförs beror på hur allvarlig skadan är. Många har så kraftiga smärtor att det är svårt att göra en korrekt bedömning av skadan direkt efteråt. Hos andra kan skadan vara mindre uttalad och det blir därför svårt att tolka fynden.

I det akuta skedet är det viktigt att du följer den så kallade RICE-principen:

• R – Rest. Avbryt den aktivitet du håller på med och lägg dig på rygg om det går.
• I – Ice. Lägg is på knät. Detta kyler ned området och begränsar skadan. Men akta så du inte förfryser området.
• C – Compression. Lägg på tryckförband runt knät.
• E – Elevation. Håll knät högt om möjligt.

I akutfasen kan det också hjälpa att använda mediciner som kan dämpa inflammation och ge smärtlindring. Dessa mediciner kan också begränsa skadan och förkorta återhämtningstiden.

Vid säker eller misstänkt avslitning av ledbandet blir man remitterad till en specialist i ortopedi för bedömning av om skadan behöver kirurgisk behandling. De mindre skadorna behandlas ofta konservativt, det vill säga med träning. Efter en operation har man en period på fyra till sex veckor då man måste ha gips eller en stödskena för att avlasta knät.

Uppträningen följer principerna om styrka, rörlighet och stabilitet. Fysioterapi kan påbörjas så snart smärtan tillåter, vanligtvis två till fyra dagar efter eventuell operation.

Hur ser långtidsutsikterna ut?

Oavsett om du måste opereras eller inte blir de flesta bra i knät. En del blir lite stelare i leden och andra känner att knät inte är lika stabilt som innan skadan. Det är i alla fall viktigt att vara medveten om vad som har hänt och att det kan hända igen om du inte är försiktig. Det är därför viktigt att du spenderar mycket tid till att träna upp dig efter behandlingen.

De allra värsta skadorna leder i vissa fall till att idrottskarriären måste ges upp.