Piriformissyndromet

Vad är piriformissyndrom?

Piriformis är en muskel som sitter djupt inne i sätesmuskulaturen. Den är en av musklerna i bäckenet. Ischiasnerven, den stora nerven som går mellan ryggen och benet, passerar vanligtvis strax under piriformismuskeln. Om piriformis är svullen kan det påverka ischiasnerven och ge smärtor. Piriformissyndrom ger vanligtvis smärtor djupt in i skinkan som även kan stråla ner i benet och upp mot ryggen.

Besvär från piriformis uppstår oftast hos vältränade personer med kort, kraftig och dåligt utstretchad muskulatur, men det förekommer även att de som inte idrottar drabbas av piriformissyndrom.

Tillståndet är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män. Bland idrottare är det särskilt vanligt att utövare inom styrke- och kroppsbyggnadsidrotter råkar ut för piriformissyndrom.

Dock är det en något kontroversiell diagnos på så sätt att man tvistar om dess existens eller inte. Det finns ingen enighet om diagnoskriterier eller specifika tester som visar på just detta tillstånd, utan diagnosen ges när man uteslutit andra förklaringar till problemet. 

Symtom

Smärtan kan kännas i höften, svanskotan, sätet, ljumsken, låret och nedre delen av benet. Det vanligaste är värk i sittbenet som eventuellt strålar ned på baksidan av låret och i enstaka fall hela vägen ner i benet. Smärtan förvärras då piriformismuskeln används mycket, när man går och sitter på huk. Att sitta länge med böjda höfter, till exempel vid bilkörning, ökar smärtan. Andra, mer ovanliga symtom, är obehag vid toalettbesök, smärta i blygdläpparna hos kvinnor och i pungen hos män, smärta vid samlag hos kvinnor, smärta av att resa sig upp ur sängen och problem med att sitta. Idrottsutövare upplever det som att hamstringsmuskulaturen på baksidan av låret är för kort.

Orsak

Det råder ingen generell enighet om hur piriformissyndromet uppkommer. Tillståndet kan orsakas av en lokal inflammation efter exempelvis en skada som orsakat blödning i muskulaturen, något som gör att det blir trånga förhållanden som gör att nerven kläms till. Andra mer ovanliga orsaker till nervinklämning sker också. När nerven är klämd får man besvär i form av domningar och smärtor i nervens försörjningsområde, särskilt när man belastar muskeln.

Tryck från piriformismuskulaturen mot ischiasnerven medför oftast värkande smärtor från svanskotan med eventuell nedstrålning i baksidan av låret. Generellt kan obehag uppstå kring rumpan, baksidan både av låret och resten av benet samt yttersidan av foten.

Vanliga ischiasbesvär och piriformisbesvär är lika varandra på flertalet sätt och kan vara svåra att skilja från varandra. I båda fallen är det ju just ischiasnervens irritation som ger symtomen. Det som skiljer dem åt är hur inklämningen gått till och var på nerven som det är trångt. Typiska ischiasbesvär uppstår efter långvariga ryggsmärtor förflyttar sig ned och ut i benet. Förklaringen vid ischias är att nerven kläms när den passerar ut från ryggraden, medan det vid piriformissyndrom kläms när den lämnar bäckenet. 

Man skiljer också mellan primär och sekundär orsak. Primär orsak betyder att tillståndet är medfött och att man har en annorlunda anatomi som gör att nerven kläms åt. Sekundär innebär skada mot piriformismuskeln vilket i det långa loppet inneburit tryck mot nerven.

Diagnos

Det kan vara svårt att skilja mellan piriformissyndrom och vanlig ischias eftersom det i båda fallen är ischiasnerven som är irriterad. Det som skiljer tillstånden åt är var inklämningen är lokaliserad och orsaken. Typiska ischiasbesvär uppstår ofta efter långvarig ryggsmärta som efterhand flyttar sig nedåt i det ena benet. Förklaringen till ischias är att nerven sitter i kläm där den passerar ut ur ryggraden (kläms ofta av en skadad mellankotsskiva). Vid piriformissyndrom hamnar nerven i kläm i bäckenet. Det är viktigt att skilja mellan dessa två tillstånd eftersom de kräver olika behandling. För läkaren är utmaningen att utesluta andra möjliga förklaringar till besvären.

Vid läkarundersökningen påvisas ömhet i sätespartiet när höftleden böjs och benen läggs i kors. Styrkan i piriformismuskeln kan också vara försvagad. Till skillnad från ischias finns det inga tecken på nervskada.

Normalt krävs inga andra undersökningar men vissa gånger kan det vara befogat med datortomografi (DT) eller magnetkameraundersökning (MRT) – främst för att utesluta andra sjukdomar.

Behandling

Den viktigaste åtgärden är vila och avlastning. Dessutom bör man stretcha piriformismuskeln, gärna flera gånger om dagen. Vid intensiva besvär kan en kur inflammationsdämpande läkemedel (NSAID-preparat) lindra besvären. Man kan även ha nytta av fysioterapi, som är effektivt i en majoritet av fallen. Läkare med särskild erfarenhet kan vid envisa fall prova injektion med lokalbedövning eller botulinumtoxin men inget av dessa alternativ har särskilt mycket bevis för sin effektivitet än.

Man kan stretcha piriformis genom att lägga benet som gör ont över knäet på den friska sidan och pressa mot utsidan av knäet på den smärtande sidan. Dessutom bör man stretcha alla muskelgrupper kring höftleden – framsidan, yttersidan, baksidan och sätesmuskulaturen.

I undantagsfall kan det vara aktuellt med kirurgi.

Prognos

Om diagnosen ställs tidigt och korrekt behandling inleds är prognosen vanligtvis god och man brukar inte få tillbaka sina besvär när de läkt ut.