Patellofemoral smärta, främre knäsmärtor

Vad är patellofemoral smärta, patellofemoralt smärtsyndrom?

Patellofemoral smärta (PFS), eller patellofemoralt smärtsyndrom (PFSS, PFPS), karakteriseras av smärtor på framsidan av knät, i och kring knäskålen. Ett annat namn på tillståndet är främre knäsmärtsyndrom. 

PFS är mycket vanligt förekommande. Det drabbar oftast kvinnor och flickor, men det förekommer också hos pojkar och män. Personer som får tillståndet är ofta cirka femton till 30 år gamla. 

Symtom

Huvudsymtomet är smärta i ett knä eller båda knän som är lokaliserad bakom eller omkring knäskålen. Smärtan är oftast dov och värkande men i vissa fall akut och kraftig/vass. Smärtan förvärras vid gång eller löpning i nedförsbacke eller nedför trappor men även att gå uppför trappor kan ge smärta. Att sitta på huk ökar smärtan och det gör oftast ont att resa sig efter att man har suttit med böjda knän. I många fall kan smärtan utlösas av långa bil- och bussresor där man sitter helt stilla. Förutom smärta besväras många också av en känsla av stelhet i knät, särskilt efter att ha haft knät böjt länge.

Orsak

Patella, knäskålen, är en del av den stora lårmuskeln (quadriceps) på framsidan av låret som sträcker ut knäleden. De fyra musklerna i quadriceps är fästa på överkanten av patella. Från den nedre delen av patella går en kraftig sena som är fäst framtill på övre delen av skenbenet (tibia). Denna sena heter patellarsenan. Patella bildar en led med nedre delen av lårbenet – patellofemoralleden. Patella flyttar sig uppåt och nedåt i ett smalt spår i lårbenet. Det är en mycket effektiv kroppsutformning eftersom lårbensmusklerna får en större kraft genom att knäskålen skapar en hävstång för benet. 

Överbelastning och/eller felaktig belastning av leden mellan knäskålen och lårbenet är sannolikt orsaken till PFS. I många fall tycks det bero på en försvagning av den del av quadricepsmuskeln som befinner sig på insidan av låret. Ibland kan mindre skador i knäet bidra till tillståndet, men långt ifrån alltid hittas sådana skador. 

Faktorer som ökar risken för att utveckla PFS är bland annat felställningar i foten/fötterna som exempelvis plattfothet eller uttalad utåtvridning av foten i fotleden (pronation). Överbelastning av quadricepsmuskeln tycks vara en annan viktig faktor. Det kan till exempel handla om hård träning som man inte är van vid, löpning på hårt underlag och att använda av skor med dålig stötupptagning. Knäledsskada kan också leda till PFSS.

Diagnos

Diagnosen baseras på sjukdomshistorien och undersökning av knät och höft. En noggrann undersökning behövs eftersom det finns många olika tillstånd som kan ge liknande symtom. Rodnad, svullnad, värmeökning och låsningar i knäet är inte symtom på PFS. Det är framför allt viktigt att få information om tidigare skador, operationer, träning, belastning och andra associerade symtom. 

Bilddiagnostik behövs mycket sällan, men kan i vissa fall användas för att utesluta andra orsaker till smärtorna. 

Behandling av patellofemoral smärta

Akut fas

Avlastning är det första steget i behandlingen för att lindra smärtan. Det handlar om att undvika rörelser eller aktiviteter som utlöser besvär, såsom att sitta på huk, styrkelyft med djupa knäböjningar, löpning på hårt underlag, cykling med låg sadel, spänsthopp, ställningar med direkt tryck på knäskålen. Löpare bör minska löpdistansen till en längd som inte utlöser smärta. Det är också viktigt att använda skor som är lämpliga och ger ordentlig stötdämpning. Ibland kan skorna behöva kompletteras med inlägg, som kan provas ut i sportskoaffären. Cykling, simning eller att använda en elliptisk träningsmaskin kan fungera som alternativ för den som fortfarande vill kunna träna. Is eller andra metoder för nedkylning kan också dämpa symtomen. 

Inflammationsdämpande läkemedel (NSAID-preparat) kan användas för att minska smärtorna. De rekommenderas endast som korttidsbehandling, maximalt några veckors användning.

Rehabilitering

Ett lämpligt, individuellt anpassat rehabiliteringsprogram är den viktigaste behandlingsåtgärden och flera studier har visat att fysioterapi är effektivt vid PFS. Programmet fokuserar på att korrigera snedbelastningar på knäskålen genom att till exempel stärka lårmuskeln eller lösa upp strama strukturer på utsidan av knäskålen. Fysioterapi för att träna upp eventuellt försvagad muskulatur på insidan av låret (musculus vastus medialis) kan vara verksamt hos många.

Tejpning av knäskålen kan prövas hos vissa men det vetenskapliga underlaget för nytta av behandlingen är svagt. Stödbandage och ortoser runt knäet har inte visat någon effekt i studier. 

Om ingen förbättring har uppnåtts efter lång tid (ett eller flera år) trots rehabilitering kan det bli aktuellt att överväga operation. Resultaten är dock inte alltid övertygande. 

Prognos

Prognosen är god men det kan dröja länge innan tillståndet går över. Efter ett år har cirka 40 % symtom kvar trots behandling. Därefter minskar symtomen för varje år.