Gipsbehandling – skötsel av gipset

Vad är syftet med gipset?

Gips används för att skydda ett ben med en fraktur eller en spricka. Det är viktigt att skadan får lugn och ro och skyddas, för att frakturen ska växa ihop och återfå så mycket som möjligt av sin funktion. 

Efter gipsning upplever de flesta lätta smärtor av frakturen under de första dagarna. Belastning ökar smärtorna från frakturen. Lite smärta är normalt, men kraftiga smärtor och "smärtstötar" talar för att belastningen på brottstället är för hög. Då är det viktigt att lyssna på kroppen och kontakta vårdpersonal.

Olika typer av gips

Ett gips är i de flesta fall precis som det låter tillverkat av det kalkhaltiga materialet gips. Men vid längre gipsbehandling, samt när svullnaden har gått ned, har det blivit vanligare att använda ortoser som är tillverkade av ett starkare men lättare material – "gips" av glasfiber eller plast.

Vilken typ av gips som används, och hur det formas, beror på vilken funktion det ska ha och var på kroppen det ska placeras. Som regel bör leden över och under frakturen stöttas, men ibland är detta inte ändamålsenligt. Det är som regel en läkare som avgör vilken form gipset bör ha.

Gipsning

Gipsningen startar med att man lägger en beklädnad eller "strumpa" mellan gipsen och huden. Den ska skydda huden mot det hårda gipset. Därefter lägger man på gipset, antingen som klassiskt gips eller som glasfiber/plast. Båda typerna läggs på medan de är fuktiga, eftersom de blir hårda och oformliga när de har torkat. Under torkningen av gipset sker kemiska reaktioner i materialet som gör gipset varmt. Temperaturen blir aldrig så hög att det blir några problem.

Gipset börjar hårdna efter några minuter, men det tar ofta en dag eller två innan det har torkat helt och uppnått full styrka. Under den här perioden är det bra att vara extra försiktig med gipset eftersom det lättare kan spricka eller gå sönder.

Tidigt efter skadan väljer man ofta ett kalkgips. De lättare och starkare glasfibergipserna och plastgipserna är något dyrare, och de väljer man ofta när svullnaden på brottstället har gått ned. När svullnaden är borta kan gipset bli för stort, och måste kanske bytas ut mot ett nytt. Detta sker ofta under den första veckan. Glasfiber-/plastgipsen kan ha många olika färger, men det har ingen praktisk betydelse.

Förhindra svullnad vid brottstället

Vid en fraktur skickar kroppen många celler till skadestället för att reparera skadan – det uppstår en inflammationsreaktion. Det är inflammationen som orsakar svullnaden runt skadan och som också är orsak till mycket av smärtan från skadan. Ofta överreagerar kroppen, inflammationen blir kraftigare och svullnaden blir större än vad som är nödvändigt. Olika åtgärder, eller kombinationer av åtgärder, kan dämpa svullnaden.

• Nedkylning. Får blodkärlen på skadestället att dra ihop sig, vilket också leder till mindre svullnad. Kylpackningar mot skadestället kan därför vara effektiva (men ha inte is direkt mot huden vid skadan, det kan ge frostskador på huden). Man bör inte heller använda fuktiga kylpackningar i närheten av ett gips, eftersom det kan lösa upp och skada gipset. Om kyla används för att minska svullnaden är det mest effektivt att använda kylpackningen i 15 minuter varje timme under den vakna delen av dygnet. Denna behandling kan man fortsätta med de första 24–48 timmarna efter skadan.
• Håll brottstället högt. Undvik svullnad genom att hålla brottstället (armen eller benet) högt (över hjärtnivå). Detta gäller framförallt de första 48 timmarna efter skadan. Genom att minska svullnaden, dämpas också eventuella smärtor. Att använda kuddar så att skadestället ligger högre än hjärtat är bra, också under natten.
• Kompression (sammantryckning). Kompression, till exempel från en stödstrumpa, hjälper också till att hålla tillbaka svullnaden. Vila, att hålla skadestället så lugnt som möjligt, minskar också svullnaden. Ett gips håller normalt tillbaka svullnaden genom att utöva ett visst tryck. Men det är viktigt att vara observant så att gipset inte klämmer för mycket. Det kan leda till nedsatt blodflöde, något som i värsta fall kan ge bestående skador på nerver och vävnad under och nedanför gipset. Tecken på att detta håller på att inträffa är domning nedanför gipset, blåfärgning av fingrar/tår och kraftigare smärtor än normalt.

Sköt om gipset

Det är viktigt att ta hänsyn till gipset. Gipset måste hålla formen, för att dess funktion ska vara bästa möjliga och för att skadan ska kunna läka så bra som möjligt. Detta gör man genom att hålla gipset torrt och rent. Om gipset blir väldigt löst i samband med att svullnaden går ner, bör man kontakta läkare. Detta gäller särskilt om gipset också gnider mer mot huden.

Eftersom gipset inte tål vatten, är det viktigt att på bästa sätt skydda det vid bad och dusch. Använd en tät plastpåse eller liknande för att hålla det torrt. På apoteket eller i hälsobutiker säljs särskilda duschpåsar för gips. Det är som regel bättre att ta ett bad än en dusch eftersom man i ett badkar kan hålla den gipsade kroppsdelen ovanför vattnet.

Om ett glasfibergips blir fuktigt är det viktigt att se till att det torkar ordentligt. Fukt i den här typen av gips kan leda till växt av mögelsvamp, rutten och obehaglig lukt och ogynnsamma förhållanden för huden i området. I och med att ett glasfibergips inte är helt tätt, kan en hårtork på låg värme vara effektiv för att torka gipset. Om det finns risk att gipset blivit skadat eller för fuktigt, bör man ringa sjukhuset/avdelningen där gipset lades, för att höra om det måste bytas ut.

Andra råd för skötsel av gips

• Utsätt inte gipset för hårda stötar eller kraftiga belastningar, det kan gå sönder.
• Man ska inte lägga någonting på insidan av gipset, och inte använda stickor eller liknande för att klia sig, eftersom det kan leda till sår på den sköra huden under gipset. Talk, puder och lotion ska inte heller användas under ett gips.
• Justera inte och ändra inte på ett gips genom att skära bort kanter eller ändra gipsets form på andra sätt, eftersom det kan försämra gipsets funktion eller leda till att det går av. Om ett glasfibergips har lite ojämna kanter, går de att jämna till med en metallfil. Om gipset gör ont eller irriterar huden, ta kontakt med avdelningen som lade på det för en bedömning av om det måste justeras eller bytas ut.
• Den som går med armen i en slynga ska inte ha den runt nacken, utan den ska gå över motsatt axel och ner över ryggen för att inte orsaka belastningsskador på nacke och rygg.
• Om gipset sitter på foten ska man i så stor utsträckning som möjligt undvika att gå och stödja sig på gipset, om inte läkaren har givit sin tillåtelse.
• Om gipset tål lätt gång, är det ofta bra att använda en gipssko. En sådan skyddar gipset mot slitage, och kan göra det lättare att gå.
• För att kunna gå med gips på foten kan kryckor behövas. Se till att dessa är justerade så att de fungerar på bästa möjliga sätt.

Borttagning av gips

Försök inte ta bort gipset på egen hand. (Undantaget är man har en skena och har fått instruktioner att ta av den själv.) När det är tid för att ta av gipset, tar läkaren eller personalen på gipsavdelningen bort det. De har en såg som är specialutformad för detta. En gipssåg är ett verktyg som inte sågar i hud eller mjukdelar. Den fungerar genom att den har ett runt metallblad som vibrerar fram och tillbaka (bladet går inte runt). Sågbladet kan dock bli varmt, och friktionen i sågbladet kan också orsaka små brännsår. Om detta inträffar är det lite obehagligt, men som regel helt ofarligt.

När gipset är uppsågat, bryter man ofta av det med ett verktyg som påminner om en "omvänd" tång. Därefter klipper man bort strumpan och beklädnaden i gipset med en sax som är specialutformad för detta.

Efter längre gipsbehandling kan kroppsdelen som varit skyddad av gipset se lite annorlunda ut jämfört med den motsatta sidan. Huden är ofta blekare eftersom den inte har varit utsatt för väder och vind på ett bra tag, och av samma orsak är också huden lite skörare och mer rynkig än vanligt. Det är inte heller ovanligt att hårväxten under gipset har förändrats och oftast är något ökad jämfört med den motsatt sidan. Sådana fenomen normaliseras efter en kort tid. Den gipsade handen/foten är också något tunnare och svagare jämfört med den motsatta. Det beror på att musklerna inte har använts under den tid kroppsdelen varit gipsad. En led som hållits stel under gipset är också öm och stel efter skadan och behandlingen, och det tar tid och tålamod innan den återfår full rörlighet.

Tecken på problem – när bör man kontakta vårdpersonal?

Ha ett öga på gipset. Om det ser betydligt sämre ut, eller om det uppstår röda eller irriterade hudområden som en följd av gipset, är det sådant man snabbt bör kontakta läkaren om. Om något av följande uppstår ska läkare/akutmottagning omedelbart kontaktas:

• Gipset blir mycket fuktigt, skadat eller går sönder.
• Huden blir missfärgad (blå eller grå) – detta kan bero på en underhudsblödning, men också på cirkulationsrubbningar. Detsamma gäller om fingrar/tår nedanför gipset domnar, sticker eller blir kalla.
• Svullnaden blir större än innan gipset lades på.
• Blödningar, vätska eller dålig lukt från gipset.
• Ny eller kraftig smärta uppstår vid frakturstället.

Är man är osäker på om allt är som det ska, är det bättre att ringa sjukvårdsupplysningen eller besöka akutmottagningen, än att få en skada som kan bli bestående.