Fraktur på lårbenshalsen (höftfraktur)

Vad är fraktur på lårbenshalsen (höftfraktur)?

Lårbenet (femur) är det längsta och största benet i skelettet och förbinder höften med knäet. Lårbenet består av ett ledhuvud (caput), lårbenshals (collum), ett skaft och kondylerna som finns närmast knäskålen. Själva ledhuvudet är kulformat och ligger inuti en halvmåneformad ledskål i höftbenet, höftskålen (acetabulum). 

Höftfrakturer kan delas in i: fraktur genom lårbenshalsen (cervical fraktur), fraktur nedanför lårbenshalsen (pertrokantär fraktur) och fraktur på den övre delen av lårbenet (skaftet). De vanligaste typerna är cervikala frakturer och pertrokantära frakturer. 

Höftfrakturer uppstår vanligen hos äldre och brukar orsakas av fall. Denna typ av fraktur är ofta relaterad till benskörhet (osteoporos). Benskörhet är en skelettsjukdom som ger lägre benmassa och förändrad benstruktur. Detta gör att skelettet får sämre hållfasthet och risken för frakturer ökar. Benskörhet är vanligast hos kvinnor. 

Cirka 18 000 personer får en höftfrakturer per år och majoriteten är kvinnor (66 procent).  Medelåldern ligger runt 82 år. Andelen män som får höftfrakturer har ökat de senaste decennierna. När yngre personer får höftfrakturer beror det oftast på olika typer av olyckor som från hög höjd eller trafikolyckor (högenergitrauma). 

Symtom

Vid höftfraktur har man oftast smärta i höftregionen och nedsatt förmåga att röra benet. Smärtan kan även stråla ned mot knäet. Det drabbade benet är vanligen förkortat och ligger uppdraget och utåtroterat. Om man har en fraktur som inte är felställd eller inkilad, kan benet se normalt ut men det gör fortfarande ont vid belastning av benet. 

Orsak

Äldre som faller är en av de främsta riskfaktorerna för höftfraktur. Fall kan bero på en kombination av faktorer hos personen och omgivningen. Några faktorer är kända för att öka risken för fall och fallskador:

• Stigande ålder.
• Tidigare fall.
• Demenssjukdom eller annan form av förvirring.
• Nedsatt rörlighet och låg aktivitetsnivå.
• Samtidig användning av flera läkemedel.
• Användning av lugnande läkemedel eller sömnmedel.

Viktiga faktorer i hemmiljön som ökar fallrisken är:

• Svagt ljus.
• Dörrtrösklar, lösa mattor, halt underlag.
• Dåliga skor.
• Plötsliga yttre störningar.

Benskörhet (osteoporos) är ett tillstånd med minskad benmassa och förändrad mikroskopisk struktur i benvävnaden, vilket ökar risken för frakturer. Benbrott och sprickor i skelettet beroende på benskörhet drabbar ofta ryggkotor, handleder och lårbenshals. Frakturer som uppstår på grund av benskörhet kallas även för fragilitetsfraktur.

Hos yngre personer är det främst trafik- och cykelolyckor samt fall från höjder som är orsaken till höftfraktur.

Andra riskfaktorer som kan påverka uppkomsten av höftfraktur är: 

• Östrogenbrist. 
• Vissa läkemedel (protonpumpshämmare tillsammans med rökning, antipsykotika, långvarig kortisonbehandling).
• Tidigare höftfraktur. 
• Hög ålder. 
• Låg vikt. 
• Personer som bor på särskilt boende.

Oftast är det personer med flera samtidiga sjukdomar (multisjuka) som får en höftfraktur. Det är därför viktigt för vårdpersonal att klargöra om man "bara" har ramlat och fått en höftfraktur, eller om det finns andra underliggande tillstånd som har orsakat fall och därmed höftfraktur. 

Diagnos

Hos de flesta som råkar ut för en höftfraktur finns det någon form av skadetillfälle i sjukhistorien. Oftast har man ramlat och slagit sig. Ambulanspersonalen brukar vara först på plats, och om det uppstår misstanke om höftfraktur så kontaktas sjukhus och vidare utredning med röntgen sker där. 

Den klassiska sjukhistorien och det typiska utseende av benet som är uppdraget, förkortat och utåtroterat samt röntgenbild brukar räcka för att ställa diagnosen. I några fall behöver man komplettera undersökningen med en magnetkameraundersökning om slätröntgen inte visat en fraktur.  

Andra tillstånd som kan ge liknande symtom som höftfraktur är bland annat: fraktur i bäckenet, fraktur på lårbensskaftet (femurfraktur), höftledsartros och höftledsluxation där höftleden förskjuts ur sitt normala läge i höftleden.

Behandling av fraktur på lårbenshalsen

Operationsmetod

Behandling är nästan alltid operation inom 24 till 48 timmar. Tidig operation minskar efterföljande dödlighet och sjuklighet.  Olika operationsmetoder används för att foga samman frakturen på ett lämpligt sätt. Kirurgen avgör vilken metod som är bäst utifrån röntgenbilder och personens ålder. 

Om frakturen är cervikal (vid lårbenshalsen) brukar så kallad osteosyntes göras där skelettdelarna fogas samman med märgspik, skruvar och/eller metallplatta. Andra metoder vid cervikal höftfraktur är halv- eller helplastik där höftkulan och höftleden ersätts med protes. Vid en pertrokantär höftfraktur används skruvar och metallplatta eller märgspik, medan det används lång märgspik vid en subtrokantär höftfraktur.  

Innan och efter operation

Innan operation av höften får man smärtbehandling som kan bestå av olika former av läkemedel. Nervblockad är ett sätt att lindra smärta där läkare injicerar läkemedel runt nerven och därmed hämmar smärtimpulserna. 

Blodproppar är en vanlig komplikation vid höftfrakturer på grund av sängläge (immobilitet). Djup ventrombos (DVT) kan uppstå i de stora, djupt liggande venerna, särskilt i lår, bäcken och vader. För att förhindra DVT ges ofta injektioner av blodförtunnande läkemedel i upp till fyra veckor efter operationen.

Nästan direkt efter operationen av höften uppmuntras man att påbörja gångträning för att minska olika komplikationer som DVT, liggsår och lunginflammation (pneumoni). Fysio- och arbetsterapeut hjälper till med träningsprogram och olika hjälpmedel. 

Läkemedelsbehandling

Man kan ha smärta länge efter en höftfraktur. Paracetamol (alvedon) är grundbehandlingen, och vid behov kan man lägga till starkare smärtstillande. Antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) som ibuprofen och naproxen rekommenderas inte på grund av att många äldre har en nedsatt njurfunktion.

Kalcium och vitamin D tillskott kan vara aktuellt om det finns underliggande osteoporos eller vid vitamin D brist. Allmänt sköra äldre över 80 år som har nedsatt näringstillstånd eller sällan vistas ute kan även ha nytta av tillskott med vitamin D och kalcium.  

Förebyggande åtgärder

Om man misstänker höftfraktur på grund av benskörhet kan man behöva utredas och påbörja behandling för detta. Det finns olika typer av läkemedel för att behandla osteoporos och man får tillsammans med den behandlande läkaren komma överens om vilken som är lämplig. 

Att förebygga fall är en viktig åtgärd. En arbetsterapeut kan göra en anpassning av hemmet för att minska risken för att man faller på nytt. Vissa läkemedel kan vara olämpliga till äldre på grund av biverkningar som kan orsaka fall. En läkemedelsgenomgång kan hjälpa till att identifiera dessa. Fysisk aktivitet kan förebygga fall och därmed även risken för att få en höftfraktur.  

Rehabilitering

Rehabilitering bör fortsätta i minst sex månader efter operation och fysio- och arbetsterapeuter är viktiga genom hela förloppet. Även efter utskrivningen från sjukhuset är det viktigt att man fortsätter att vara aktiv och träna på egen hand så mycket så möjligt. 

Komplikationer

Det kan uppstå olika former av komplikationer i samband med en höftfraktur. Konfusion (delirium), blodpropp och infektion är vanliga komplikationer. Infektioner kan både komma precis efter att man opererat höften men även efter sårläkningen och tiden därefter. Lunginflammation är också en typ av infektion som kan vara allvarlig och ska behandlas.

Tecken på infektion kan vara feber, vätskande operationssår eller smärta. Vid en senare infektion i höften kan man uppleva tilltagande gångsmärta och försämrat mående. Om man får tilltagande smärta eller misstänker en infektion bör man alltid kontakta sjukvården för en kontroll.

Andra komplikationer som kan förekomma är hälta, skillnader i benlängd eller att ledprotesen kan hoppa ur led. 

Prognos

De flesta äldre klarar sig bra efter en höftfraktur men läkningstiden kan vara lång. Det kan gå upp till ett år innan man är återställd. Prognosen beror på hur sjuk man var innan frakturen uppstod, frakturtyp och hur gammal man är vid skadetillfället. Har man varit i god form innan frakturen är prognosen bättre. 

Att få en höftfraktur är för de flesta en omvälvande upplevelse som kan påverka måendet under lång tid. Cirka tio procent förlorar sin gångförmåga och 20–25 procent som fått en höftfraktur avlider inom ett år. 

Det är viktigt att röra på sig så mycket som möjligt. Dels för att förebygga komplikationer och dels för att träna upp muskler. Ortopeden eller fysioterapeuten ger noggrann information om hur man bör röra sig efter en höftoperation.