Fraktur på lårbensskaftet

Vad är fraktur på lårbensskaftet?

Lårbenet (femur) är kroppens längsta ben och är ett typiskt rörben. Den översta delen, lårbenshalsen, är vinklad och ledhuvudet bildar led med höftskålen (acetabulum) på höftbenet (ileum). Lårbenets långa mittdel, skaftet, går i sin nedre del över i ett bredare parti som bildar knäleden tillsammans med benen i underbenet.

En fraktur i skaftet på lårbenet omfattar ett brett spektrum av frakturer, stressfrakturer utan förskjutningar till svåra krossfrakturer och mjukdelsskador. Man skiljer mellan tvärfrakturer, sneda frakturer, spiralfrakturer och uppsplittrade (komminuta) frakturer. 

Cirka en per 10 000 personer drabbas varje år. Vanligast är frakturen bland personer <20 år och >75 år.

Symtom

Frakturen ger kraftiga smärtor och den skadade kan inte stödja på benet.

Orsak

Bland yngre personer orsakas fraktur på lårbensskaftet som regel av högenergiskador till exempel skid- eller trafikolyckor, och det kan vara en del av ett multitraumatillstånd, det vill säga att det finns många skador. Bland äldre personer är den vanligaste orsaken fall i kombination med att personen har benskörhet.

Eftersom lårbenet har en rik blodförsörjning kan blodförlusten vid en fraktur snabbt bli stor. Dessutom kan frakturändarna skada artären (a. femoralis/poplitea). Frakturmönstret beror på skadekrafternas riktning och styrka. Kraft rakt från sidan kan ge tvärfrakturer. Kraft i längdriktningen kan skada knäet eller höften. Rotationskrafter kan ge spiralfrakturer och sneda frakturer. Omfattningen av en uppslittrad (komminut) fraktur beror på den energimängd som lårbenet utsätts för i skadeögonblicket.

Diagnos

Vid undersökningen finns betydande svullnad och dessa frakturer är oftast mycket instabila. Den som undersöker letar samtidigt efter andra skador, känner på bäckenet, höfterna och knäna. Blodcirkulationen och kraften/känseln i benet nedanför skadestället måste bedömas.

På sjukhuset tas röntgenbilder av låret, höft- och knäleden. Om även andra skador misstänks undersöks andra delar av kroppen, till exempel bröstkorgen, ryggraden och bäckenet. Datortomografi- eller magnetkameraundersökning kan då vara aktuellt.

Behandling

Målet med behandlingen är att förhindra/stoppa en eventuell större blödning, se till att frakturen sätts på plats i ett bra läge, så att den skadade på sikt återfår normal funktion i benet.

Före transporten till sjukhuset bör det skadade benet stabiliseras för att förhindra avslitning av stora blodkärl och för att undvika smärtor under transporten. Man sätter en nål i ett blodkärl och ger vätska intravenöst för att förhindra chock. Smärtstillande ges vid starka smärtor.

Alla patienter med frakturer på lårbensskaftet opereras. Operationen görs ofta samma dag som skadan inträffat. Frakturen sätts på plats och fästs på olika sätt – inifrån med en spik i märghålan, eller med platta och skruvar. Frakturen kan också fixeras utifrån. Efter operationen ska patienten belasta så snart smärtorna tillåter. Alla patienter som har opererats för fraktur på lårbensskaftet kan dock inte belasta fullt. Frakturer fixerade med plattor ska bara belastas lätt (med benets egenvikt). Frakturer fixerade med stabil/solid märgspik eller platta med låsning kan belastas fullt. Det ges förebyggande behandling mot blodpropp.

Kontroll görs vanligen efter några veckor för borttagning av stygnen och sedan var sjätte vecka tills frakturen är läkt. Hos barn kan en ettårskontroll vara aktuell för att se om det har blivit en ökad längdtillväxt i det brutna benet. V

Prognos

Med operation läker de allra flesta frakturer på lårbensskaftet väl. Det finns dock viss risk för komplikationer som nervskada, blödning och blodpropp. Ökad längdtillväxt i det brutna benet kan förekomma hos barn och måste alltid kontrolleras efter ett år.