Jag är en nu 60-årig man som slutat röka helt för exakt ett år sedan. Innan dess hade jag varit s.k. storrökare sedan tonåren. De senaste åren före rökstoppet lyckades jag trappa ner till färre och svagare cigaretter. Mitt problem är att abstinensen aldrig tycks försvinna. Jag har nu varit deprimerad och irriterad i ett år, och utan min lilla nikotinplugg i inhalatorn (en om dagen) skulle jag faktiskt inte kunna fungera. Jag skulle skälla ut varenda arbetskamarat, snabbköpskassörska, busschaufför, osv. Är det normalt att det tar så lång tid vid min ålder? Det är förstås deppigt att vara deppigt, men jag känner också hur det går ut över närstående och arbetskamrater. De väntar på att jag ska bli normal igen, men det tycks dröja. Vad göra? Härda ut ett år till?/B
Svar till B.
Det är inte vanligt att irritation/deppighet varar i ett år. Nikotin är i sig något lindrande för irritation och stämningshöjande. När man börjar röka tidigt innan personligheten formats så vet man kanske inte riktigt vad ens ”sanna” jag är. I vilket fall har du vant dig vid att röka när icke-rökare fått lära sig andra sätt att hantera ilska och irritation. Det fortsatta nikotinintaget kan vara tveeggat. Inte från ett fysiskt hälsoperspektiv utan från att du just vidmakthåller ett nikotinintag vilket gör att kroppen inte tvingas ställa om sig till att fungera utan nikotin. Som jag ser det har du 2 valmöjligheter. Att sluta helt och lida mer kortsiktigt för att förhoppningsvis bli helt kvitt abstinensen eller att öka nikotinintaget. Kanske inget lätt val.
Jag bör kanske tillägga att den aktuella livssituationen spelar också naturligtvis in.
Med vänlig hälsning,
Karl Olov Fagerström
Docent Rökavvänjningsexpert.
