Hej! Jag har frågor gällande min mamma, 60 år. Hon har diagnostiserats KOL sedan ca 6 år tillbaka, då andningen var försämrad och man fann emfysem i lungorna. Hon har rökt ett antal år i sitt liv, men slutade för ca 15 år sedan. Hon har i princip aldrig haft den där regelrätta ”rökhostan”, men har på senaste tiden dock rethosta, men vad jag förstår inte på nätterna. Hennes KOL klassas nu som ”svår” enligt kriterierna (drygt 200 i PEF) Hon orkar inte med mycket innan krafterna tar helt slut, och det blir tvärstopp med andningen. Enligt hennes utsago sitter som ett band runt bröstkorgen, och upplever att ”lungorna får inte plats”, och kan utvidga sig vid inandning. Till detta har hon andra besvär. Bl.a. värk i kroppen som leder, muskler och framförallt ryggen (mest bröstryggen). Mår ofta illa och har ont i magen, extrem trötthet, migrän och högt blodtryck. Sen en tid har hon medicinerats för en B-12 brist, vad den beror på vet hon ej. Andra prover är tydligen bra. Som anhörig blir jag förfärad över hennes krassliga andningsförmåga, och har tänkt att det kanske borde vara läge för syrgasbehandling när det är som värst och lungfunktionen är så nedsatt. Men så fick jag reda på att när hon sist var hos läkaren så hade hon en saturation på 98! så jag drar slutsatsen att syrgas är överflödigt? Vill tillägga att vi har en hel del autoimmuna sjukdomar i släkten, själv har jag IBD, spondartrit och sjögrens syndrom- sjukdomar som har dykt upp lite här och var i släkten. Med detta underlag undrar jag: Kan det verkligen vara möjligt att ha så hög syresättning om man har ”svår KOL”?! Kan även hon vara drabbad av en annan (system)sjukdom som ev. har satt sig i lungorna? Kan hon ha ryggreuma och ligamenten runt röstkorgen påverkar andningen? Hon har gjort rtg på ryggen för ett antal år sedan, och då fanns en viss skolios, men det skulle tydligen inte ge ryggsmärtor.. Vore väldigt tacksam för en liten reflektion, för nu börjar jag gripa halmstrån som kan förbättra hennes hälsa! Tack på förhand!
Din mamma beskriver sin KOL-sjukdom mycket talande. Konsekvensen av KOL är jut att lungorna p g a emfysem med utvidgade lungblåsor, växer i storlek. Konsekvensen blir att lungorna "inte får plats" i brösthålan. Mängden luft som blir kvar efter en maximal utandning ökar och musklerna i bröstkorgen blir uttänjda.
Detta upplevs av många KOL patienter som ett stramande tryck över bröstet.
Andningsmuskulaturen får arbeta i ett onormalt läge och detta ger värk och obehag.
När det gäller magbesvären samt brist på B12 är jag osäker på om detta är något som kan kopplas till KOL-sjukdomen. Det finns några studier som indikerar att patienter med KOL i ökande grad kan ha både folsyra samt B12 brist, men sannolikt är detta mer kopplat till nedsatt aptit och födointag.
De för stora lungorna inte bara utvidgar bröstkorgen men trycker också ned mellangolvsmuskeln (diafragmamuskeln). Detta kan ge besvär med uppblåstkänsla i buken, refluxproblem samt dålig aptit. Många upplever också ökad andfåddhet efter måltid där magen trycker upp mot lungorna som i sin tur får mindre plats.
Du nämner att Din mamma har en helt normal syremättnad, trots att tillståndet i övrigt klassificeras som "svår KOL". Detta är bra och talar för att Din mamma utnyttjar den lungkapacitet hon har kvar maximalt. Att de kvarvarande lungorna fungerar så bra som de gör kan också förklaras av att hon faktiskt klarat av att sluta röka. 98% innebär en normal syremättnad i vila och i och med detta finns ingen indikation för syrgasbehandling.
Trots normal syrgasmättnad i vila kan en del KOL patienter, vid ansträngning, falla påtagligt i koncentration.
När fallet vid ansträngning faller under 88% har det visat sig vara av visst värde med att ge syrgas under samtidig ansträngning, t ex i samband med träning. Det finns några studier som visar att syrgas kan vara av visst värde även som hembehandling, hos patienter med ansträngningsrelaterad syrgasbrist. Resultaten är dock inte helt entydiga och idag rekommenderas inte syrgas de patienter som har normal syremättnad i vila oavsett om de får fall i samband med ansträngning eller ej.
Oavsett tycker jag att Du skall be att man gör en ansträngningstest med samtidig syrgasmätning. Den viktigaste åtgärden för att förbättra både tillstånd och prognos är utöver rätt medicinering, fysisk träning kombinerat med ett vettigt kosthåll med tillräckligt innehåll av spårämnen och vitaminer.
