Medlemskrönika: "Alla kan sluta om viljan finns"

Precis som om man aldrig trott att man skulle klara av det. Jag trodde inte det heller, men jag gjorde det. Fast inte för att någon annan sa till mig att det var det jag skulle göra. Utan det bestämde jag alldeles själv.

Om ingen tror sig kunna sluta röka så varför skulle då mina ord, övertyga dom om motsatsen? Däremot kan alla sluta om den egna viljan finns där. Och om man hittar den där motivationen som fastnar. Man kan få mycket tips, id&eacuteer och hjälp på vägen om man läser andras bloggar som handlar om rökning. Vissa saker som egentligen vore ganska självklara, men om man inte ser det, svart på vitt, så missar man det totalt. Sen läser man det någonstans eller man träffar en person som säger en sak som är så enkel och lätt att ta till sig men man är så upptagen med att kämpa på, så man har inte insett det.

Det är lätt att fastna och om man gör det, så ser man kanske inte till slut, anledningen till varför man från början, bestämde sig för att sluta. Då skjuter man upp det hela, man orkar inte kämpa emot längre utan man ger upp och börjar röka igen, utan att tänka på att man en dag får börja om från början igen. Allt detta krångel bara för att man inte tänkte igenom hela situationen innan man satte ut det där magiska datumet då man verkligen skulle fimpa för gott.

Om man gör det, planerar och lägger upp en strategi över vad och hur man ska göra den där dagen då allt känns så fruktansvärt jobbigt, då vet man hur man ska tackla det. Då orkar man också gå vidare och man känner en viss tröst med att imorgon är alltid en ny dag. En ny dag innebär nya tag, nya id&eacuteer och förhoppningsvis, nya krafter.

Att vanor, så som rökning, kan bli så inrotade är lite skrämmande. Det är drygt 3½ år sedan jag slutade röka, jag är inte sugen på att röka eller smaka/prova på, men för bara två månader sedan, då jag och min man satt utanför vår buss, så hade jag tänkt vända mig till honom och fråga om jag skulle få ta sista oset. Bara det här att den tanken skulle dyka upp, är så otrolig. Jag berättade det för honom och han undrade också vart jag fått det ifrån. Jag vet inte men har man rökt i många år så sitter nog en del i ryggraden, det går av bara farten.

Jag har en bekant som berättade om en väninna som hon har. Denna väninna ville att hon och hennes man skulle försöka sig på att sluta röka, hon klarade av det men inte hennes man. Hon stoppade alla pengar hon skulle ha köpt cigaretter för, i en burk och efter ett år hade hon 10 000:- i burken. En kväll då paret satt framför öppna spisen så gick hon efter dessa 10 000:- som hon växlat till sedlar, visade upp dom för hennes man och slängde sedan alla pengar i öppna spisen och sa till honom, detta är precis vad du gör med dina pengar, bränner upp dom till ingen nytta.

Ett tufft sätt att visa på sanningen, om det bet på honom vet jag inte och jag skulle inte heller rekommendera någon att bränna sina pengar på detta sätt, men ska vi vara riktigt ärliga så är det precis vad alla rökare gör, bokstavligt talat, och för vissa räcker det nog inte heller med 10 000:- på ett år.

När jag bestämde mig för att sluta så kändes det rakt i hjärtat, jag kommer aldrig mer att röka, det vet jag, och det är säkerligen därför jag har klarat av det också. Det fanns aldrig några frågetecken eller någon osäkerhet. Allt kändes glasklart och det gör det fortfarande.

Jag vet också att vi alla är olika och fungerar på olika sätt. Vissa slutar på dagen och har aldrig haft några som helst problem, medan andra får kämpa och ta till alla medel för att härda ut. Jag tror själv att det beror lite på av vilken anledning man röker/rökte. Var det för sällskapets skull, var det en tröst eller för att hindra sig själv från att göra andra onyttiga saker? Om man kan svara på den frågan så kan man vara en bit på väg och ge dig då tiden att komma på vad du ska göra istället. Du kanske har en vän du kan ringa när suget är som värst, du kanske kan hitta något annat att stoppa i munnen eller sätta för dina händer istället för en cigarett, eller nåt eller någon som kan trösta när allt känns som svårast.

Det finns alltid alternativ och val, och vad du väljer i slutänden kommer att vara det rätta. Ingen annan kan tala om för just dig, hur du ska göra, känna eller hur du ska må, det vet du bäst själv.

Alla kan sluta, även om det kanske inte känns så, men ingen kan sluta som inte vill, så är det bara. Vill du inte ge dig själv allt det du har för att sluta röka, så kan det vara en id&eacute att vänta tills du känner att dagen och tiden är rätt. Det finns en tid och plats för alla och allt man föresätter sig att göra, om den dagen inte är idag så kanske den kommer imorgon.