Stig, 73, har opererats för vikingasjukan två gånger

Stig Peterson, 73, är golfare, seglare och pensionär. Till största delen av året tillbringar han i Spanien, men under sommaren håller han till på Västkusten i Sverige. Det är också där han håller till när Netdoktor ringer upp honom. Vi ska nämligen prata med honom om hur det är att leva med “Vikingasjukan”.

Vikingasjukan - en sjukdom som drabbar fingrarna

Vikingasjukan är inte (som man först kanske skulle kunna tro) en sjukdom som bara drabbar vikingar eller seglare. Det är en åkomma som påverkar bindvävsplattan mellan huden och senorna i handflatan. Det som händer är att bindvävshinnan förtjockas över senorna och det leder i sin tur till att ett eller flera fingrar kröker sig. Man kan alltså inte sträcka ut de drabbade fingrarna. 

Så vad har sjukdomen med de seglande vildarna från norr att göra? Jo, sjukdomen är nämligen vanligast i norra Europa, Nordamerika och Australien. Och det finns teorier om att det var vikingarna som tog med sig sjukdomen till dessa platser.

Sjukdomen har också ett krångligare namn, Dupuytrens kontraktur, efter en fransk kirurg vid namn Baron Guillaume Dupuytren som beskrev sjukdomen för första gången år 1831.

Har opererats två gånger

Men nu åter till Stig Peterson.

Första gången Stigs fingrar började kroknade var för runt 15 år sedan, berättar han. 

– Först var det i vänster hand, och då började det med lillfingret. För åtta år sedan kom krökningen sedan i ringfingret. Men det var alltså några år där emellan, konstigt nog, säger Stig.

För att räta ut fingrarna har Stig genomgått två operationer. Lillfingret opererade Stig i Sverige.

– Och då minns jag att jag fick lokalbedövning och att jag fick sitta och titta när hon skar och hade sig, om jag ville. Men det ville jag inte så jag tittade upp i taket istället, säger Stig.

När ringfingret kroknade, åtta år senare, opererades Stig i Spanien. Och den här gången slapp han titta upp i taket, för operationen gjordes under lätt narkos, berättar han .

– Så när jag låg där sa jag: ”Ska ni inte börja snart?”. ”Börja?”, svarade de då. ”Vi är färdiga”.

– Och det var ju väldigt fantastisk, så till vida.

En tredje behandling bli kanske snart aktuell

Efter behandlingarna har fingrarna hållit sig utsträckta och Stig har inte upplevt några besvär efter behandling.

– Det är jättebra fortfarande och det har inte hänt något nytt i dem. Men det skulle tydligen kunna komma tillbaka, om jag förstod det rätt, men det har det inte gjort. Det fungerar jättebra och, jag ska inte säga att jag håller krampaktigt i golfklubban, men det går alldeles utmärkt att göra det. Det är ju till stor del dessa fingrar man håller klubban med.

Däremot har nu lillfingret i andra handen börjat krokna.

– Jag har läst att det oftast börjar i lillfingret och att det sedan kan krypa till ringfingret. Och det kan jag nästan känna att det börjar göra på mig också. Det är lite halvlurigt att räta ut och det känns lite stelt på något sätt.

Första tecknet: En knuta under huden

Första tecknet på vikingasjukan är ofta att man får en liten knuta alldeles under huden i handflatan nedanför det drabbade fingret. Och det är något som man både kan se och känna.

– På lillfingret har jag en jätteknuta, så den är ju ett solklart exempel, säger Stig.

Normalt sett gör krökningen i fingret vid Dupuytrens kontraktur inte ont. Däremot är det  en irriterande åkomma som stör i olika vardagssituationer. Och det är något som Stig också upplever.

– Jag försöker göra ”seven minutes workout” varannan morgon, i alla fall när jag inte spelar golf, och då ska man ju göra armhävningar. Men det fungerar ju inte med fingret, det är liksom i vägen.

– Man får ju göra det ändå, men det är otrevligt när man ska sätta ner handflatan. Man får nästan vila på tummen då, säger Stig.

Andra tillfällen när ett krokigt finger kan störa är när man ska sätta på sig handskar, tvätta sig i ansiktet eller ta i hand.

Krökningen i Stigs lillfinger är ännu liten och han måste förmodligen vänta ett tag innan en behandling kan utföras. Vanligtvis behandlas sjukdomen först vid en böjfelställning om 30 grader eller mer. Däremot är det bra att ta kontakt med vården i tid när man märker att man börjar få krokiga fingrar, då sjukdomsutvecklingen kan gå olika snabbt hos olika personer.

Kommer kanske prova en annan behandling

Men en ny operation verkar inte golf-fantasten Stig vara så sugen på.

– Det tråkiga med operation är ju att man måste gå någon månad utan att använda handen som man hade önskat, som att spela golf till exempel, säger han och skrattar.

Om krökningen i lillfingret blir värre funderar Stig på att kanske prova någon av de andra behandlingsmetoderna (nålbehandling eller enzymbehandling).

– Tack vare era (Netdoktors) upplysningar vet jag nu att det finns tre metoder man kan använda sig av. Det hade jag ingen aning om, jag visste bara om operation. Men nu har jag ju sett att det finns olika möjligheter.

– Det vore skönt att slippa operation och få en snabbare läktid, så på det sättet vore det ju underbart, säger Stig.

Här kan du läsa mer om sjukdomen: Dupuytrens kontraktur - "vikingasjukan" och dess behandlingar >>>