Jag sökte en man på nätet. Hittade en trevlig man, född 1962, som blev änkling nov 2003, då hans fru hastigt gick bort, endast 39 år gammal. Han lever sedan dess ensam med 2 barn, en biologisk son född 1994, och en adopterad dotter född 2000. Han saluförde sig själv som familjefar, "redo att satsa allt", och han sökte ett "förhållande". Vi bor ganska nära varandra, ca 10 min bilväg från varandra. Vi talades vid i telefon första gången i mitten av november 2008. Han kom hem o hälsade på hos mig ngra veckor senare en söndagsem o drack kaffe. Därefter bjöd han hem mig för att träffa hans barn, och se hur de bor, detta var i början av december 2008. Sedan dess har vi haft så gott som daglig telefonkontakt, och vi träffas 1-3 dagar eller kvällar per vecka. Telefonsamtalen är oftast 2-4 timmar långa, på natten, när barnen somnat Vi talar om ALLT. Jag älskar hans barn, och de avgudar mig. Jag är aktiv med barnen, och gör ofta egna aktiviteter med dem utan att pappan är med. Nyligen reste vi hela "familjen" till Helsingfors på kryssning o delade hytt i 2 nätter. Det var underbart. Jag ej har några egna barn. Vad är då problemet? Jo, denne man, som säger sig ha hittat "kvinnan i hans liv", den som han har "närmare kontakt med redan nu efter bara ca 3-4 månader, än vad han hade med sin fru efter 13 år", han säger att jag är mycket "attraktiv" , med de "vackraste ögon han någonsin mött" osv osv osv Vill inte ha ett förhållande med mig där sex är en del av förhållandet. Han vill att jag ska vara hans flickvän. fast på ett "platoniskt" sätt, och han säger att han skulle "gråta blod om jag skulle lämna honom". Han ger mig bara kompiskramar, och fast vi sovit i samma säng vid ett tillfälle så hände ingenting. En kväll på båten, (han var inte spik nykter), pussade han mig helt plötsligt mitt på munnen. Jag har frågat honom om varför han inte vill ta ett steg till i vår relation. Han svarar "Om vi har sex blir man bara besviken, och då förlorar vi det här fina vi har". Jag har pressat honom på om det är jag som skulle bli besviken, men då skrattade han o sa "Nej det kan jag inte tänka mig". När jag frågade honom om han trodde att han skulle bli besviken efter att ha haft sex med mig svarade han "Nej, efter vad jag har sett på dig, och hört, så kan jag inte tänka mig att jag skulle bli besviken". Men faktum kvarstår. Han hävdar "man blir besviken om man har sex". Vad ska jag göra? Kan vår vänskap ändå övergå i kärlek så småningom om, eller...? Varför vill han inte ta ett steg till? Han har sagt att det är fritt fram för mig att skaffa mig en "kille", och att han också skulle skaffa sig en "tjej", men han vill inte förlora mig, då skulle han hellre avstå från att ha ett sexuellt förhållande med en annan. Han hade ett sexuellt förhållande med en kvinna under ca 6 mån tid, ca 2 år efter att hustrun dött. Denna kvinna började som stödfamilj åt hans då 4-åriga dotter, hade henne en dag per vecka. Efter ett år inledde de ett sexuellt förhållande, och från den dagen ville hon inte vara stödfamilj längre, så då blev ju "flickan lidande". De bråkade oavbrutet, gjorde slut 20 ggr på 6 månader, och är numera, enligt honom "vänner". Jag har märkt att de träffas då o då, och att hon ringer ganska ofta. Jag är mycket intresserad av denne man och hans barn, och skulle mer än gärna ha ett riktigt förhållande med honom. Det är svårt att vara nära honom, jag vill ta på honom, kramas, pussas, ha sex, men han är likgiltig Han ser mycket bra ut, har god ekonomi o är egen företagare. Vältränad, ja rent utav en riktig 10-poängare. Vad tror du är hans problem? Är han impotent? (Vågar inte fråga) Sörjer han sin fru fortfarande? Detta är första gången i mitt liv jag råkat ut för något liknande. Mycket tacksam för dina funderingar om detta.
Du skriver att han vill att du ska vara hans flickvän på ett platoniskt sätt, att han är rädd att ni ska bli besvikna och förlora det fina ni har om ni skulle ha sex. Ja du vad står detta för? Vad menar han med platonisk kärlek? Är det månne så här:
(översättningen är hämtad från wikipedia)
" Sann kärlek för Platon är den själsliga kärleken.
Dagens förståelse av begreppet omfattar en kärlek utan sexuella inslag och kan liknas vid en mycket djuplodad vänskap.
Det stämmer dock inte med begreppets ursprungliga mening att den platoniska kärleken inte tillåter sexuella relationer eller känslor. Tvärtom kunde en sexuell attraktion vara ett komplement till den platoniska relationen, den var bara inte en del av den eller nödvändig för att relationen ska vidhållas.
Under antiken var platonsk kärlek alltså visserligen i teorin frikopplad från kroppsliga begär men hade i praktiken ofta en homosexuell biton då den företrädesvis var riktad mot en skön yngling. Det var den själsliga kärleken som ansågs ligga till grund för den så kallade gossekärleken liksom kärlek mellan två vuxna män som på så vis ansågs vara vida överlägsen kärleken mellan man och kvinna. Tanken utgår från resonemang i Platons dialog "Symposion".
Idag används dock uttrycket platonisk kärlek endast för att beskriva en icke erotisk form av kärlek. Det sammankopplas alltså numer med djup vänskap mellan människor oavsett kön, och inte med manlig homosexualitet."
Några frågor från mig:
1). Vad grundar han sin erfarenhet på, vad är det som ligger bakom hans påstående, "att man blir besviken när man har sex"?
2). Vilken sexuell preferens har din man? Hetro-, Bi- eller homo- sexuell?
3). Har han någon sexuell dysfunktion som t.ex. erektionssvikt, eller svårighet att få utlösning mfl.? Du har ju själv funderat i dessa banor.
Här kommer fler tänkbara bakomliggande orsaker:
Han har ju ett biologiskt barn och ett adopterat barn, jag funderar även över om det kanske finns en flerårig infertilitetsproblematik som har satt sina djupa spår, på hans förmåga till sexuell lust och till njutning? Är han biologisk pappa till det ena barnet? Vi vet ju inte heller om kvinnan som han träffade efter frun dött, även önskade att ingå en djupare relation med honom, hon ställde kanske ultimatum och ville skaffa barn med honom? Han är kanske också rädd för att du vill ha barn med honom och känner sig pressad?
Att förlora sin fru och sina barns mor är en oerhört traumatisk och skrämmande händelse. Han lämnades ensam med allt ansvar och det känns säkert svårt. Att bearbeta en sådan svår sorg tar tid och kan förklara en del av hans rädsla att inte komma någon så nära igen.
Ja, vänskap kan visst övergå i kärlek!
Men det här med att du har fritt fram att skaffa en kille att ha sex med osv., men att han inte skulle skaffa en tjej av rädsla att förlora dig känns verkligen dubbelbottnat.
Kommunikation är enda lösningen.
Ni har en hel del frågor att reda ut, tillsammans, om ni verkligen vill fortsätta med att bygga er relation. Han måste faktiskt visa att han "är redo att satsa allt"!
Du skriver att ni talar om allt!? Sexualiteten är ett av de behov som skapar mycket glädje i en relation, samtidigt skapar den också missnöje och besvikelse. Sexualiteten är ett centralt behov. Det gäller att ni båda bestämmer hur sexualiteten ska fungera i er relation. Man kan inte bara lägga locket på en sådan stark drift.
Jag tycker att det känns som om ni missat eller medvetet undvikit de stora viktiga livsfrågorna som rör er gemensamma framtid, familj samliv osv. Det är dags att börja prata om väsentligheter nu, om vad som är målet med ert umgänge. Vad vill, önskar och behöver ni i er relation? Ni måste kunna visa att ni kan lita på varandra, ett gott förhållande bygger på trygghet, respekt och kärlek.
Ställ er den gemensamma frågan om ni är beredda att aktivt börja bygga ett "Vi" tillsammans?
Det kan faktiskt vara en god idé och underlätta ert relationsarbete, om ni tar hjälp av en professionell terapeut.
Lycka till
Suzanne Lindström
barnmorska och sexualrådgivare
