Hej, Jag är en kvinna, ungefär 35 år gammal, i ett förhållande sedan cirka tio år tillbaka. För att gå rakt på sak så tycker jag inte om sex och jag förstår mig inte på det. Jag har aldrig gillat sex utan så länge jag kan minnas har det varit något jobbigt och något jag tyckt är onödigt. Jag har aldrig blivit utnyttjad eller misshandlad sexuellt. Jag har nog alltid tänkt att alla inte måste tycka om sex eller ha sex men på sistone har jag börjat tro att det är något fel på mig. Jag tycker att jag läser allt oftare att sex faktiskt är en viktig del i förhållanden, något som mer eller mindre är ett måste för att få det att fungera. Är det verkligen så att sex är något man måste hålla på med och tycka om? Är det fel på mig som inte vill ha sex och måste jag ändra på mig? Det är är jätteviktiga frågor för mig just nu. I mitt huvud är sex en helt onödig aktivitet (om man inte vill bli med barn). Jag måste skamset erkänna att jag ibland till och med kan se ner lite på människor som jag tycker är sexfixerade, jag kan tycka att de är primitiva. Jag kan njuta av det rent fysiskt men jag tycker njutningen är onödig och jag tycker att nackdelarna väger över. Jag tycker det är obehagligt när jag tappar kontrollen och njuter och efteråt känner jag mig smutsig och tycker att det är jobbigt när sängen blir smutsig. Inte sällan så vill jag bara gråta efteråt. Jag kan också känna mig lurad och liksom trampad på. Eftersom jag vet att det känns jobbigt efteråt så gör jag allt jag kan för att undvika sex. När min partner börjar smeka mig på kroppen så blir jag stel som en pinne och det känns obehagligt på huden och ibland kittlar det vansinnigt. När jag inte kan låta bli att fnissa så blir han irriterad och ledsen och det förstår jag. Jag hatar när han tar på eller kysser mina bröst. Det känns obehagligt på huden och när han kysser dem blir det kallt och jag känner mig liksom utlämnad eller utnyttjad på något sätt. Jag kan absolut inte förstå varför han ska envisas med att pilla på dem, det är bara irriterande. Jag brukar ta bort hans händer och be honom låta bli och då frågar han varför och säger att alla andra gillar det så jag borde också göra det. Jag förklarar att det kittlar och känns jobbigt och irriterat men då ler han och han tror nog faktiskt att det bara är skönt för mig men att jag inte vågar erkänna och känna det. Han vill ingen ont och menar ingen illa men jag blir ledsen för att han inte förstår att jag verkligen inte tycker om det. Alla måste väl inte tycka att det är skönt? Eller? Förutom att jag undrar om man måste ha sex i sitt liv så undrar jag också om man kan ha sex för att vara snäll och för att få förhållandet att fungera. Jag har svårt att tänka mig det, det skulle kännas som en lögn från min sida. Samtidigt gör man så mycket annat för varandra i en relation så att ställa upp på sex kanske inte är något konstigt? Jag vet faktiskt inte om jag klarar av det men jag kanske kan prova. Jag tror tyvärr att jag skulle må väldigt dåligt av det men som det är nu så mår ju min pojkvän dåligt och det är inte rättvist. Jag gillar inte sex men däremot har jag ett väldigt stort behov av att kramas. Jag älskar att sova nära, det är nog det absolut bästa jag vet, och jag älskar att sitta nära och hålla om och bli omhållen. Jag har en helt okej kropp som jag inte skäms över. Jag kan absolut inte se mig själv som sexig och det har jag aldrig gjort. Jag blir jättegenerad om någon säger att jag är sexig. Jag har i övrigt en ganska låg självkänsla och mycket negativa tankar om mig själv. Jag har också ett stort kontrollbehov och är en vanemänniska. Nu förstår jag att allt låter väldigt komplicerat och det enklaste svaret skulle väl vara att jag absolut kan leva utan sex men då måste jag hitta en partner som också vill det eller alternativt leva ensam. Jag vill inte det. Jag vill faktiskt passa in och jag vill faktiskt vara hyfsat normal. Jag är ledsen för att det är någonting som jag inte förstår och jag vet inte hur jag ska lära mig. Mycket kan jag lösa själv men här vet jag faktiskt inte ut eller in.
Hej!
Nej man måste inte "hålla på med och tycka om sex", som du uttrycker det. Det vore naturligtvis enklast för dig om du valt att leva med en likasinnad partner eller om du levt som singel.
Men nu är problemet att du lever i en relation med en partner som jag förstår, vill ha sex! Om du ska ändra på dig i din nuvarande relation beror ju på hur du tillsammans med din partner vill ha ert samliv. Kan han tänka sig ert samliv utan sex och bara kramas och sova nära? Sex i en relation är om jag får uttrycka det enkelt "kittet" som binder paret samman. Jag kan inte svara på om det är något fel på dig eller om du behöver ändra på dig. De frågorna måste du lösa själv och arbeta med för att få din relation att fungera.
Sex är absolut inte bara samlag utan det är all intimitet och närhet ni ger varandra både fysiskt och psykiskt. Du skriver att du kan njuta men att du tycker att det är onödigt och det låter för mig mycket motsägelsefullt precis som att du inte tillåter dig ha lust och njutning. Att kunna släppa på kontrollen och att tillåta ge sig hän är en avgörande del i att kunna uppnå klimax, orgasmen. Att du sen känner dig smutsig och skamsen samt att du gråter efter ni haft sex, är en problematik som jag tror du behöver arbeta med i en egenterapi.
Vad som ligger bakom dina olust och skamkänslor kan ligga djupt rotat i tidigare händelser som du varit med om och en del av det kan ligga till grund i för varför du har en låga självkänsla och negativa tankar om dig själv.
Ett barn som uppfostras med att det är synd och skamligt med sex och att man ska akta sig, kan få en negativ sexuell utveckling och självkänsla. Sex ska vara naturligt, roligt, ge en känsla av speciell samhörighet och närhet. Sex börjar "med kläderna på", det inkluderar allt vad ni gör och hur ni behandlar varandra i vardagen. Vi får hjälp av våra hormoner!
Oxytocinet "må bra hormonet" utsöndras vid beröring massage och sex, det ger oss en känsla av samhörighet och kärlek. Sen har vi också hjälp av våra könshormoner, östrogen och testosteron samt vasopressin och dopamin alla i en skön samverkan för att kunna uppnå njutning och viljan att få känna njutning igen. Kroppen kan alltså ha sex om vi låter den! Men börjar stresshormonerna hämma de goda signalsubstanserna så blir det ingen sexuell respons. Det kan till exempel vara oro, smärta, stressande tankar på annat, skam, äckel etc.
Så mitt råd är att du ska fråga dig själv om du vill leva med den man du har nu och om du vill samt är beredd att arbeta med din låga självkänsla i en egenterapi för att kunna tillåta dig älska dig själv först och främst! Det är alldeles avgörande för att du ska kunna älska och ge dig hän med en annan människa.
Lycka till med ditt viktiga arbete.
Med vänlig hälsning
