Min man har sedan några år hjärtproblem och äter medicin mot det, bl a betablockare som tyvärr påverkat hans potens (ingen ovanlig biverkning har jag fått veta) och han har provat både Cialis och Viagra, vilken den sistnämnda fungerar något bättre. Men - mitt problem är jag inte riktigt kan hantera detta med att hela tiden måsta planera mitt sexliv. Spontansexet är helt och hållet försvunnet och jag känner att jag mer och mer drar mig undan fysisk närheten med min man. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, men att känna denna härliga lust och sen inse att "petternicklas" inte är vaken och att vi måste vänta 1 timme innan vi kan ha samlag känns helt förlamande. Visst kan vi hångla och kela - men jag hinner tappa lusten på den timmen och jag vill inte bara bli tillfredställd av honom - jag vill känna honom i mig och kan jag inte få det...då känns det som om jag lika gärna kan vara utan. Tidigare har jag känt en oerhörd sexlust och nästan alltid varit redo - men nu känner jag mig kall, avtrubbad och näst intill avstängd - jag känner inte ens lust att tillfredsställa mig själv längre. På ett sätt känner jag mig lurat på mitt sexliv. Jag vet att jag är oerhört egoistisk i mitt tänkande nu - och jag vet att min man lider minst lika mycket som jag och egentligen är det mer synd om honom som inget hellre vill än att bara vara nära mig, kramas och smekas och kyssas och ha det mysigt - medan jag bara stöter bort honom tycker det känns som slöseri med tid. Snälla hjälp mig! Vad ska jag göra? Jag vill inte känna så här!
Jag förstår din frustration, men inte att du stöter bort din man när han vill vara dig nära. All hans närhet till dig hänger väl inte bara på hans "petternicklas" vakenhetsgrad!?
Jag tycker för det första att din man verkligen ska tala med sin läkare om vilken medicin han ska ta om det är ok med Viagra och hans hjärtproblem? Din man vet kanske att det kan var problem, dels om han får ta Vigara
överhuvudtaget (vilken dos) och hur mycket han får ta på grund av sina hjärtproblem. Blodtrycksmedicinen påverkar också hans sexuella förmåga. Sen kan din man även ha en negativ psykologisk påverkan och vara rädd för att bli upphetsad, rädd att det ska hända något med hans hjärta och det försämrar potensen och lusten till sex ytterligare.
Glöm inte att du i första hand har ett eget ansvar över din sexualitet, den är inte din mans ansvar! Sen när ni vill dela er sexualitet ska det kännas jämlikt och ni ska båda vara lika duktiga givare som mottagare. Att du
känner dig kall och drar dig undan honom gör bara saken värre, han känner sig ratad och avvisad.
Den känslan gör också att möjliga sexuella situationer blir för kravfyllda för honom så han kommer även att undvika dig och inte ta initiativ till sex.
Min erfarenhet är att par som har ett tryggt och kärleksfyllt förhållande och som har haft en god sexualitet tillsammans, finner utvägar till fortsatt sexuell samlevnad trots sjukdomar som förändrar deras kroppar. Så hångla, smek och kela med varandra, din man har sina händer, mun, ja resten av kroppen att vara nära dig med. Längtar du efter penetration så kan ni ju använda sexhjälpmedel tillsammans. Var lite uppfinningsrik - finn möjligheter och försök att inte vara så negativ, du älskar ju din man. Ni
kan också uttala samlagsvila ett par veckor och i stället regelbundet smeka varandra utan stimulering och onanera får ni sköta var och en i er ensamhet.
Att sensualitetsträna, som det kallas är ytterst verksamt när ett par har lust och erektionsproblem. Det drar ner på kraven och man vågar "lusta på", då samlag ej behöver presteras.
Ni kan också gå till en terapeut/sexolog och få hjälp, det snabbar på problemlösningen.
Ge inte upp, utan se era möjligheter.
