Proktit

Vad är proktit?

Proktit är en inflammation i slemhinnan i tarmens sista 15 cm, ändtarmen (rektum).

Symtom

Inflammationen i ändtarmen kan vara mild eller kraftig.

Vid en mild inflammation ser man ofta slem i avföringen, förstoppning och känslan av att man inte har tömt tarmen efter att man har haft avföring.

Vid en mer uttalad inflammation finns oftast följande fynd:

• Slem och var (pus) från analöppningen.
• Blödningar från analöppningen.
• Förstoppning.
• Känsla av att man inte har tömt tarmen omedelbart efter att man har varit på toaletten eller en fyllnadskänsla i ändtarmen.
• Ofrivilliga ofta smärtsamma trängninga från tarmen (tarmkramper).

Orsak

Det finns tre grupper av orsaker till proktit:

• Inflammatorisk tarmsjukdom, såsom av ulcerös kolit, Crohns sjukdom eller mikroskopisk kolit som är kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar. 
• Sexuellt överförd infektion, såsom infektion med gonorré, syfilis, herpes och klamydia/lymfogranuloma venereum. Hos personer med nedsatt immunförsvar kan cytomegalovirus leda till proktit. Kondom skyddar inte helt från proktit. 
• Skador till följd av strålbehandling, trauma (till exempel efter analsex eller sexleksaker som skadat slemhinnan), syrebrist i tarmen och läkemedel/antibiotika.

Vid gonorré finns ofta slemmig avföring med var/pus, trängningar och klåda. Ibland finns blödningar från analöppningen. Klamydia kan ofta vara symtomfri, men också leda till trängningar, smärta och feber. Vid syfilis kan ett smärtsamt sår uppstå vid analöppningen. Vid proktit på grund av infektion med herpes simplex kan förutom de vanligare proktitsymtomen även inkontinens för avföring, känselstörningar och svårigheter att kissa uppstå. 

Proktit till följd av infektioner är vanligare hos personer som har haft mottagande analsex och förekommer därför oftare i gruppen av män som har sex med män. Proktit är också vanligare hos personer med nedsatt immunförsvar.

Diagnos

Diagnosen ställs med hjälp av de symtomen som har nämnts ovan samt typiska fynd när man undersöker ändtarmen. Ändtarmen undersöks bäst med hjälp av en rektoskop. Det är en liten stav med ljuskälla som gör det möjligt för läkaren att bedöma tarmslemhinnan. Typiska fynd vid proktit är slem, pus/var, svullnad, blödningar och sår. 

Om en infektion misstänks kan man ta prover för att försöka påvisa infektionen. Ibland tas vävnadsprover från slemhinnan (biopsi) som kan undersökas för sjukdom eller infektion.

Behandling

Behandlingen av proktit beror på orsaken till sjukdomen. Om den beror på en kronisk inflammation i tarmen ska den behandlas enligt rådande riktlinjer. Ofta innefattar en sådan behandling läkemedel som hämmar inflammationen i tarmen, såsom kortison. Är proktiten en följd av en infektion kan oftast antibiotika eller läkemedel mot virusinfektioner ges. Sexpartners ska ofta behandlas samtidigt och smittspårning utförs vid klamydia, gonorré och syfilis. Om proktiten är på grund av strålning eller skador kan man avvakta eller ge läkemedel som dämpar inflammationen eller symtomen. I vissa fall måste man avlasta ändtarmen helt genom en tillfällig eller permanent stomi.

Hygienåtgärder och förebyggande åtgärder vid infektion

Tills infektionen har läkts ut är det viktigt att iaktta specifika hygienåtgärder. Handtvätt efter toalettbesök, före matlagning och vid sexuell aktivitet är viktigt. Man ska undvika att ha analsex eller sex där munnen kommer i kontakt med analområdet. Man ska inte vistas i bad eller bastun där det finns risk att vattnet blir en smittkälla. 

För att förebygga en proktit till följd av en sexuellt överförd sjukdom rekommenderas användning av kondom och barriärer för att inte ha direkt kontakt med analöppningen. Vid analfisting (hand/arm som förs in i ändtarmen) rekommenderas användning av handskar. Sexleksaker eller saker för rengöring av tarmen ska inte delas mellan olika personer. 

Prognos

I de flesta fall går det anala/rektala problemet över med behandling. Antibiotika har oftast bra effekt vid sexuellt överförda sjukdomar. Vid proktit på grund av strålning kan olika behandlingsmetoder behövas och ibland behövs kirurgi eftersom besvären kan vara långvariga.