Lymfogranuloma venereum
Lymfogranuloma venereum är en sexuellt överförbar sjukdom orsakad av klamydiabakterien, men särskilda former av denna bakterie. Sjukdomen började spridas i Europa först sent 00-tal.
Vad är lymfogranuloma venereum?
Detta är en sexuellt överförbar sjukdom som orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis, genotyp L1, L2 och L3. Andra beteckningar på könssjukdomen är lymfogranuloma inguinale och Durand-Nicolas-Favres sjukdom.
Sjukdomsbilden uppfattades från början av 1700-talet som en form av syfilis och inte förrän 1914 blev veneriskt lymfogranulom erkänt som en egen sjukdom. Bakterien påvisades 1923.
Förekomsten av denna sjukdom har under tidigt 2000-tal ökat i Europa bland män som har sex med män. I vissa länder i Afrika, Asien, Sydamerika och Karibien är tillståndet ganska utbrett. Lymfogranuloma venereum är liksom andra klamydiaorsakade sjukdomar anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Sedan 2007 har mer än 100 fall i Sverige setts, 84 % har varit hiv-positiva vid tidpunkt för diagnos
Symtom
Det tar cirka en till tre veckor från smittotillfället till dess att infektionen bryter ut (inkubationstiden). Det bildas ett sår eller en blåsa som inte gör ont (vesikel) på det yttre könsorganet eller vid ändtarmen. Såret kan också vara i ändtarmen. Såren läks normalt efter cirka en vecka. Några veckor senare uppstår en lokal svullnad i lymfkörtlarna i ljumsken. Dessa lymfkörtlar bildar lymfkörtelpaket som sitter fast mot hud och underlag och kan ge sårbildning ut på huden. Om svullnaden sitter i ändtarmsområdet uppstår smärtor med flytningar och blödningar från tarmen.
Den långa inkubationstiden gör att sexuellt aktiva med flera partner kan hinna smitta många andra innan sjukdomen upptäcks.
”Livet med hiv” – en ny podd från Posithiva Gruppen
”Livet med hiv” är en helt ny podd från Posithiva Gruppen, Sveriges största patientorganisation för personer som lever med hiv. Podden innehåller både personliga och professionella reflektioner kring hur det är att leva med hiv i Sverige idag.
Orsak
Sjukdomen är som nämnts fortsatt ovanlig i Sverige. Sedan början av 2000-talet har man sett en spridning bland män som har sex med män (MSM) i Europa.
Infektionen beror, som nämnts tidigare, på bakterien Chlamydia trachomatis, genotyp L1, L2 eller L3. Dessa bakterievarianter leder till lokal sårbildning och sprids vidare genom lymfan. Den mer vanliga klamydiainfektionen, som förekommer i underlivet hos både kvinnor och män, orsakas av serotyperna Ba och D-K.
Diagnos
Diagnosen ställs grundat på sjukdomshistorien och fynd av sår eller blåsor som inte gör ont (vesiklar) på det yttre könsorganet, vid ändtarmen eller i ändtarmen. Man kanske först upptäcker sjukdomen vid fynd av svullna lymfkörtlar i ljumsken några veckor efter att såret har läkt. Vid inflammation i ändtarmen finns en rad små sår i slemhinnan som kan påvisas genom en undersökning då man kan titta in i ändtarmen, så kallad proktoskopi.
Läkaren kan ta ett prov från såret med en provtagningspinne. Provet kan skickas till ett mikrobiologiskt laboratorium för påvisning och genotypning av bakterien. Eventuellt görs också vävnadsundersökning av prov från lymfkörteln.
Behandling
Målet är att få bukt med infektionen och förebygga smittspridning. Infektionen behandlas med antibiotikat doxycyklin 100 mg x 2 i tre veckor, alternativt erytromycin. Det är dubbelt så hög dos och dubbel så lång behandlingstid som vid en vanlig klamydiainfektion. Tillståndet kan förebyggas genom att använda kondom.
Undersökning, behandling och kontroll av allmänfarliga sjukdomar är kostnadsfritt för den som har eller misstänks ha sjukdomen
Det finns inget vaccin.
Prognos
Utan behandling kan sjukdomen medföra fistelbildning, bölder och kronisk blockering av lymfdräneringen, vilket leder till kroniskt svullna ben. Infektionen kan också sprida sig med blodet och ge feber, ledinflammation (artrit), leverinflammation (hepatit) och hjärnhinneinflammation.
Vid läkemedelsbehandling är prognosen god.
