Skilsmässa - ur barnens synvinkel

De som ofta drabbas hårdast är barnen. Barn upplever alltid en sorg över att familjen skiljs åt vid en skilsmässa.

Kan man göra skilsmässan mindre smärtsam för barnet?

- Ja om du/ni i första hand utgår ifrån vad som är bäst för barnet, barnets behov och känslor. Ni måste komma överens om hur ni ska samarbeta som skilda, för barnens skull.

Många vuxna "glömmer" sina barn i den smärtsamma process som skilsmässan är för dem. Det gör att de vuxna glömmer att informera barnen under själva förloppet. Det är fruktansvärt traumatiskt för ett barn att plötsligt få reda på att "nu ska mamma och pappa skiljas".

Det är bättre för barnet om det vet om att ni har diskuterat skilsmässa. Du kan till exempel säga till barnet: -”Mamma och pappa har stora problem med vårt äktenskap. Vi vet inte hur detta slutar - om vi ska skiljas eller om det kanske finns en annan lösning. Vi arbetar mycket med problemet och får hjälp med att prata om det här." Betona även hur mycket ni älskar barnet och att barnet inte har något att göra med skilsmässan.

Barnet ska självklart inte dras in i diskussionen, eftersom det är ett alltför stort ansvar att lägga på ett barn. Barnet ska inte heller hamna i en situation där det känner sig tvunget att välja den ena förälderns sida. Det ska bara vara medvetet om vad som pågår. Genom att ni informerar barnet innan skilsmässan äger rum behåller barnet sitt förtroende för er. Det visar även att ni är öppna och att det går bra att prata om problemen.

Det gäller att först och främst vara ärlig. Svara ärligt på barnets frågor, även när du talar om skilsmässan och vilka konsekvenser den får. Det är viktigt att du är uppmärksam och lyhörd för barnets signaler, så att ni kan tala ut om barnets tankar. Det krävs också en viss självdisciplin från din sida. Skilsmässan är naturligtvis en våldsam kris även för dig, men ibland måste du låta dig själv komma i andra hand och låta barnet få utlopp för sina frustrationer och känslor.

Vad betyder skilsmässan för barnets framtid?

De huvudsakliga problemen för barnet är att vara tvungen att skiljas från en förälder och att den ursprungliga familjen inte existerar längre. Utöver detta upplever barnet att dess naturliga plats i familjen har rubbats.

De flesta barn har en "hemlig mission" - att återförena föräldrarna. Om man frågar ett barn, vill det nästan alltid att föräldrarna hellre ska fortsätta att vara tillsammans än att de ska skiljas. Detta gäller också för äktenskap som har varit mycket svåra. Barn är otroligt lojala mot sina föräldrar. För att nå målet att återförena sina föräldrar förnekar och förtränger de ofta sina egna känslor.

Många barn har skuldkänslor när deras föräldrar skiljs. De tror att om de bara uppfört sig bättre, eller fått bättre betyg i skolan, skulle detta inte ha hänt. Det är därför viktigt att övertyga alla barn om att skilsmässan inte är deras fel. Barnen ska få reda på att skilsmässan endast beror på något mellan de två vuxna som gör att de inte längre kan fungera ihop.

I en skilsmässa upplever barn ofta en stor lojalitetskonflikt. När barnen är hos den ena föräldern har de skuldkänslor över att de inte är hos den andra och tvärtom.

Det är viktigt att berätta för barnet, att det inte är något problem att barnet tillbringar tid hos den andra föräldern samt att du är medveten om och accepterar att barnet också har ett behov av att vara där.

Vilka reaktioner kan du vänta dig från barnet?

Det kommer alltid reaktioner vid en skilsmässa. Frågan är bara vilka, och hur starka de blir.Var uppmärksam på att barn som inte visar några känslor eller reaktioner eventuellt behöver hjälp att uttrycka det som rör sig inom dem. Det är inte bra att hålla svåra tankar och känslor inom sig, och det kan vara ett uttryck för att de vill skydda föräldrarna från ytterligare problem. Dessutom kan barn vara rädda för att ge föräldrarna mer ammunition mot varandra genom att berätta hur de har det.

Förskolebarn får ibland ett regressivt beteende. Det betyder att de kan gå tillbaka till några tidigare utvecklingssteg, som till exempel att börja kissa på sig igen eller att inte vilja gå till eller stanna på dagis. Barnet kan bli förvirrat, lättirriterat eller få ångest.

Det 6-9-åriga barnet är mycket sårbart. Det är fortfarande för omoget för att helt förstå vad som händer, men det är stort nog att förstå att det är mycket obehagligt. Detta barn är fortfarande mycket beroende av sina föräldrar. I den här åldern har barn ofta mycket svårt att tala om vad de tänker på. De kan reagera med vrede, koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem.

Barn på 9 till 12-13 år har börjat att få betydelsefulla förhållanden till andra än sina föräldrar. Det kan ofta vara en lättnad för dem om de får tala med någon utanför familjen om sina problem och känslor. När barn kommer upp i 12-13 årsåldern får de stort inflytande, även på ett rättsligt plan, över var de vill bo. Om föräldrarna inte kommer överens om barnets boende utan vänder sig till tingsrätten för en dom, så säger lagen att man i takt med barnets ökade ålder ska ta mer hänsyn till barnets egen önskan.

I en skilsmässa kan barn reagera med vrede, sorg eller depression. Om barnet inte får det bättre, när förhållandena blir normala igen, genom att ni pratar om allt, och är öppna för det som händer, kan ni överväga att få en vägledare som kan hjälpa till att förklara hur du ska prata med barnet. Ni kan också överväga att gå i familjeterapi tillsammans eller att få individuell terapi för barnet. Goda vänner som ni litar på kan vara en bra hjälp. Gruppsamtal med andra som befinner sig i samma situation kan också vara en stor hjälp.

Vad är viktigt?

Tala med barnet. Visa en öppenhet för dess känslor, som kan vara vrede, fruktan eller oro. Alla har rätt till sina egna känslor, även barnet, även om det gör ont inom dig att höra vilken smärta ditt beslut kan ha vållat ditt barn. Även om ni talat mycket med varandra i början av processen, finns det ett behov av att ni gör det då och då även senare. Välj ett tillfälle när du själv är i balans. Undersök om det finns nya frågor. Den öppna dialogen är otroligt viktig för barnet. Om du inte kan klara av det på egen hand, sök professionell hjälp.

Barnet kan också uttrycka sig med annat än ord. Dess lek är till exempel mycket viktig. Lek gärna med barnet, och lek igenom alla känslor. Barnet kan behöva avreagera sig fysiskt, genom våldsamma lekar eller fysiska aktiviteterAtt rita kan vara till stor lättnad för ett barn. De tecknar ofta det de tänker på just då. Det kan vara en god utgångspunkt att diskutera teckningarna för att därigenom få en inblick i vad som rör sig i barnets huvud.Det är viktigt att låta bli att baktala den andra föräldern. Det kan vara frestande, men det är oerhört illojalt mot barnet. När du kritiserar din ex-make/maka kritiserar du samtidigt barnet. Barnet är ju faktiskt en del av den andra föräldern. Om din ex-make/maka verkligen är en dålig människa, kommer barnet nog ändå underfund med det med tiden.

Barnet ska inte vara en budbärare mellan föräldrarna. Om du har ett meddelande till din ex-make/maka kan du ringa själv och kommunicera direkt. Om ni har svårt för att tala ihop, gör det skriftligt. Det är oansvarigt att använda barnet som bulvan.

Vad avgör hur ditt barn reagerar på en skilsmässa?

Förutom de ämnen som tagits upp om hur man tar itu med det hela, och förutom öppenhet i kommunikationen, finns det andra omständigheter som har betydelse.

Dessa är:

• Barnets ålder när skilsmässan genomförs.
• Barnets känslomässiga mognad.
• Förhållandet till föräldrarna.
• Omständigheter kring skilsmässan.
• Andras reaktioner på skilsmässan.
• Barnets tidigare erfarenhet av kriser.
• Om det finns tillgång till övrig släkt och stödpersoner

Kom ihåg att barn behöver en trygg bas med ett bra fungerande nätverk kring sig!

Vad händer om det bildas en ny familj?

Om barnet tidigt ska lära känna mamma eller pappas nya partner och deras eventuella barn nya halvsyskon gör det naturligtvis barnets liv mer komplicerat.

Du kan förvänta dig svårigheter. Barnet kan komma att reagera med motstånd. Det kan komma att behöva utkämpa kamper om territoriet för att få en plats i den nya familjen. Det gäller både i förhållande till barn och vuxna som gör sitt intåg i barnets liv.

Det krävs enorma mängder tålamod och kärlek för att få detta att fungera. En stor portion humor kan också hjälpa samt att vara förberedd på att den här processen verkligen tar lång tid.