Reaktiv artrit

Vad är reaktiv artrit?

En reaktiv artrit är en inflammation i en led som har utlösts av en infektion som är utanför den leden. Dessutom kan infektionen ha gått över när ledinflammationen uppstår. Vanligen är det bakterier som leder till infektionen, men i vissa fall kan det handla om virus eller parasiter. 

Risken för en reaktiv artrit beror till stor del på vilken infektion man har haft. Reaktiv artrit förekommer framför allt hos personer mellan 20–40 år. 

Symtom

Reaktiv artrit börjar ofta med akut svullnad, ömhet, värme, rodnad och nedsatt rörlighet i en eller flera stora leder. Inflammationen uppstår oftare i benen än i ryggen, axlar eller armar. Förutom smärtor i leden kan även senor och muskelfästen bli inflammerade. Smärtor där hälsenan fäster och i fästet till bindvävshinnan under foten är vanligt. Ibland kan det finnas ledinflammationer som inte ger några symtom, men lederna är ömma om man trycker på dem. Besvär från hud och slemhinnor förekommer, såsom utslag på hud och i underliv. Inflammation i ögat med rodnad, smärta och ljusöverkänslighet kan också uppstå. 

Upp till hälften av alla kan berätta om en urinvägs- eller underlivsinfektion eller en tarminfektion en till fyra veckor innan ledinflammationen bröt ut. De övriga har troligen haft en infektion som de inte har märkt. I vissa fall kan symtom från infektionen vara kvar, såsom feber, diarré, magsmärtor eller flytning från urinröret. 

Orsak

En lång rad olika infektioner kan orsaka utveckling av reaktiv artrit. De vanligaste är infektioner med tarmbakterier som shigella, salmonella, yersinia och campylobacter, och bakterier från urinvägar och könsorgan som klamydia och gonokocker. 

Man har sett att cirka 70 procent av dem som får ledinflammation efter en infektion har en särskild vävnadstyp som kallas HLA-B27. Man vet inte helt varför det ger en ökad risk för reaktiv artrit. Vävnadstypen HLA-B27 ökar risken för en del andra sjukdomar såsom inflammatorisk tarmsjukdom, psoriasis och ankyloserande spondylit. Alla dessa sjukdomar kan ge ledinflammationer och ingår i gruppen spondylartriter.

Diagnos

Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomshistorien och fynd vid undersökning av kroppens leder. Om man nyligen har haft en infektion i mag-tarmkanalen eller urinvägar så blir sannolikheten för reaktiv artrit hög. Det är särskilt viktigt att utesluta andra allvarliga eller kraftiga infektioner i leder, såsom en bakteriell infektion i leden som ofta ger (hög) feber och sjukdomskänsla. Hos upp till hälften hittas en orsak till ledinflammationen, hos andra förblir orsaken okänd. 

Ofta kan en blodsänka, CRP och andra blodprover ge viktig information. Hemoglobin kan sjunka till följd av inflammationen. En urinsticka brukar ingå och urinen kan skickas för odling vid misstanke om urinvägsinfektion. En klamydiainfektion kan påvisas genom att skicka urin (och/eller odlingspinne från slidan hos kvinnor) för analys. Ibland tappas leden på ledvätska som kan analyseras på laboratorium. Röntgenundersökning av de angripna lederna brukar inte vara nödvändig eftersom röntgenförändringar utvecklas först efter lång tid.

Behandling av reaktiv artrit

Antiinflammatoriska läkemedel såsom naproxen och ibuprofen rekommenderas i första hand vid reaktiv artrit. De dämpar ledinflammationen och lindrar smärtan. Ibland kan tappning av ledvätska med samtidig injektion av kortison i leden ha god effekt. Ibland krävs även kortison som tablettbehandling, eller andra läkemedel som dämpar immunförsvarets reaktion. 

I början kan leden avlastas delvis för att undvika smärta. När den akuta fasen av sjukdomen är över är det viktigt att komma igång med ledens rörelser med hjälp av fysioterapi. Träning förebygger att musklerna blir svaga och förkortade och att ledhinnor krymper så att det utvecklas felställningar i lederna. Men det är viktigt att träningen inte överbelastar lederna som precis har varit inflammerade.

Prognos

I regel läker ledinflammationen inom sex till tolv månader utan bestående besvär. Ungefär 25–50 procent får upprepade ledinflammationer och en fjärdedel av alla får en kronisk sjukdom som varar över ett år.