SLE och graviditet
Personer med systemisk lupus erythematosus har ökad risk för graviditetskomplikationer, beroende på sjukdomsaktivitet. Graviditet hos personer med SLE kräver därför noggrann planering och övervakning.
Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom. Autoimmun betyder att kroppens eget immunsystemet angriper den egna vävnaden. Detta skapar en inflammatorisk reaktion som kan påverka olika vävnader.
SLE tillhör de kroniska inflammatoriska bindvävssjukdomarna, som i sin tur tillhör de reumatiska sjukdomarna. Sjukdomar relaterade till SLE är Sjögrens syndrom, dermatomyosit, polymyosit och systemisk skleros (sklerodermi).
SLE är vanligtvis kronisk och kan visa sig på många olika sätt beroende på vilka organ som påverkas. Förutom hud och leder kan även inre organ, exempelvis njurar och hjärna, påverkas.
I Sverige lever cirka 6 000–8 000 människor med SLE. Kvinnor drabbas betydligt oftare än män, och särskilt kvinnor i fertil ålder kan få sjukdomen.
Det är ibland svårt att diagnostisera SLE och det finns inget specifikt test för sjukdomen. SLE diagnostiseras genom en kombination av symtom och blodprov.
Är det svårare att bli gravid vid SLE?
Fertiliteten minskar förmodligen inte. Vissa mediciner kan dock påverka fertiliteten, såsom cyklofosfamid.
Före graviditeten
Alla kvinnor med SLE som planerar att bli gravida bör få detaljerad rådgivning. Läkarundersökning, labprov och bedömning av läkemedelsbehandling ligger till grund för riskbedömning av graviditet vid SLE.
Sjukdomsaktiviteten ska vara låg i minst sex månader före befruktningen. Detta gäller särskilt vid njurpåverkan, som utgör en hälsorisk för både mamman och fostret. Dessutom bör blodtrycket vara under kontroll. Vid allvarlig organskada eller hög risk för blodpropp bör graviditetsönskan vägas mot riskerna med graviditet.
Läkemedelsbehandlingen kontrolleras före graviditetens början och ändras vid behov.
Under graviditeten
Graviditet vid SLE kan vara förknippad med ökad risk för komplikationer. Med noggrann planering och övervakning förlöper de flesta graviditeter normalt. Risken för graviditetskomplikationer beror på sjukdomsaktivitet och andra riskfaktorer. Ett nära samarbete mellan reumatolog och gynekolog/förlossningsläkare är viktig under hela graviditeten. Graviditetskontroller görs på specialistmödravården.
Kvinnor med stabil och lindrig sjukdom utan riskfaktorer får sällan komplikationer. Om sjukdomen är i remission (låg sjukdomsaktivitet) är förutsättningarna för graviditeten oftast bra.
Möjliga komplikationer kan vara missfall, hämmad fostertillväxt, för tidig förlossning, havandeskapsförgiftning (preeklampsi) och ökad risk för blodproppar. Graviditet kan också öka sjukdomsaktiviteten, men oftast bara lite.
Behandling med hydroxiklorokin bör fortsättas under graviditeten. Hydroxiklorokin kan också ges under amning. Kortison, azatioprin, ciklosporin och takrolimus kan ges för att förhindra eller behandla skov.
Lupus hos nyfödda (neonatal lupus)
Ibland utvecklar nyfödda barn till mammor med SLE så kallad neonatal lupus. Det kan visa sig som hudutslag, lågt antal blodkroppar eller i störningar i hjärtats retledningssystem. I regel försvinner symtomen inom de första veckorna till månaderna, men ibland måste sjukdomen behandlas. Neonatal lupus är sällsynt, endast 1–2 procent av barn till mammor med positiva antikroppar utvecklar neonatal lupus.