Polymyalgia reumatika och temporalisarterit

Vad är polymyalgia reumatika och temporalisarterit?

Polymyalgia reumatika (PMR) är ett reumatiskt tillstånd som kännetecknas av smärta, värk, stelhet och allmänna sjukdomssymtom.

Temporalisarterit är en blodkärlsinflammation i tinningpulsådern. Blodkärlsinflammationen kan också finnas på andra ställen i kroppen. Eftersom temporalisarterit delar många symtom med PMR och tillstånden ofta förekommer samtidigt anses de vara olika former av en och samma sjukdom, så kallad jättecellsarterit.

Både PMR och temporalisarterit är vanligast bland personer över 50 år och tillstånden är  vanligare i Skandinavien än i andra delar av världen. Kvinnor drabbas dubbelt så ofta som män. Bland personer som är 50 år eller äldre insjuknar årligen 58–96 per 100 000 personer i PMR. Cirka 20 per 100 000 personer insjuknar årligen i temporalisarterit. Förekomsten ökar med stigande ålder. 

Symtom

Sjukdomarna utvecklas inom loppet av dagar till veckor. De inledande symtomen är feber, illamående, trötthet och allmän muskelvärk i några dagar.

Vid PMR har man normalt smärtor och känner sig stel i axlar och/eller i höfter, eventuellt också i nacke, överarmar och lår. Morgonstelhet är ett vanligt symtom. Ibland kan man få problem med att ta sig ur sängen, klä på sig och lyfta armarna över huvudet. En del får också ledinflammationer i knän och vrister. Smärtorna förvärras ofta när man rör på områden som är ömma. Muskelsvaghet eller ökad muskeltrötthet förekommer också.

Huvudsymtomen vid temporalisarterit är huvudvärk i ena tinningen, tuggsmärtor och synrubbningar (dubbelseende, dimseende eller övergående blindhet kan förekomma). Upplevelsen beskrivs som att ”något skuggar för ögonen”. Hos ett fåtal utvecklas ett bestående synbortfall. Ibland förekommer öronsusningar, yrsel och ensidigt hörselbortfall.

Orsak

Båda tillstånden är troligen uttryck för en blodkärlsinflammation. Varför inflammationen uppstår är okänt, men en hypotes är att det bildas antikroppar mot kroppsegna vävnader vilket leder till inflammation. Både PMR och temporalisarterit är exempel på så kallade autoimmuna sjukdomar. Troligen medverkar både yttre och ärftliga faktorer till sjukdomsutvecklingen.

Diagnos

Följande symtom gör att PMR misstänks:

• Patienten är över 50 år och har haft besvär under mer än två veckor.
• Värk/smärta i axlarna och/eller i båda höfterna.
• Långvarig morgonstelhet.
• Förhöjd sänka i blodet eller annat tecken på inflammationsprocess i kroppen.

Diagnosen temporalisarterit kan ställas om tre eller flera av följande kriterier uppfylls:

• Sjukdomsdebut vid eller över 50 års ålder.
• Nyligen uppkommen lokaliserad huvudvärk.
• Ömhet över tinningpulsådern vid beröring och/eller nedsatt puls i blodkärlen.
• Förhöjd sänka i blodet.
• Vävnadsprov från tinningpulsådern påvisar inflammation.

Sänkan är normalt förhöjd, ofta över 50. En normal sänka utesluter dock inte PMR eller temporalisarterit. CRP, en annan inflammationsmarkör, är också vanligtvis förhöjd. Ofta är blodvärdet lågt. Sänkan normaliseras snabbt efter att behandlingen inletts och är ett bra mått på behandlingseffekten i kombination med att besvären förbättras.

Vävnadsprov (biopsi) från pulsådern i tinningen är det enda sättet att bekräfta en blodkärlsinflammation som förekommer vid temporalisarterit. Provet tas genom ett mindre kirurgiskt ingrepp som utförs under lokalbedövning. Vid mikroskopi av vävnadsprovet syns typiska förändringar. Det är inte nödvändigt att ta sådana prov på patienter som har PMR utan symtom på temporalisarterit.

Behandling

PMR brukar behandlas hos allmänläkare på vårdcentralen. Ofta kan även temporalisarterit behandlas av allmänläkare, men ibland behövs behandling inneliggande på sjukhus. Kortisonpreparatet prednisolon används vid båda tillstånden och ges för att dämpa inflammationen. Dosen vid temporalisarterit är betydligt högre än vid PMR. Ofta märks en tydlig förbättring efter att behandlingen inletts, ofta inom loppet av några timmar. Prednisolondosen trappas gradvis ned och det är mycket viktigt att följa läkarens anvisningar för att undvika allvarliga biverkningar. En del patienter kan bli tvungna att stå på låga doser av underhållsbehandling under ett par år eller längre eftersom besvären kan återkomma.

Att använda kortison under lång tid ökar risken för benskörhet. Därför ska man dagligen ta tillskott av kalcium och vitamin D. I vissa fall kan det krävas en mer intensiv behandling i form av receptbelagda läkemedel som skyddar mot benskörhet.

Prognos

Om man får behandling är långtidsprognosen god både vid PMR och temporalisarterit. Blindhet är en eventuell komplikation vid temporalisarterit, men kan undvikas genom snabb kortisonbehandling. PMR ger sällan bestående skador.

Trots det är behandlingen långvarig och de flesta behöver kortisonbehandling under flera år. En del får återfall efter att medicineringen avslutats och måste inleda en ny behandling under ytterligare ett år. En del kan behöva behandling under upp till kanske fem år med låga doser kortison.

Patientförening

Reumatikerförbundet