Gikt

Vad är gikt?

Gikt är återkommande akuta inflammationer i leder, ofta en led i taget, som beror på att kristaller av urinsyra fälls ut i leden. Det är ofta stortåns grundled som angrips, men även fotled händer, handleder och armbågar kan bli inflammerade.

Urinsyra är ett ämne som bildas i kroppen hos alla människor, bland annat från nedbrytning av livsmedel som innehåller höga halter av ämnet purin. I regel är det balans mellan bildning och utsöndring av urinsyra från kroppen. Vid gikt är det för mycket urinsyra i blodet. Det kan ha orsakats av för hög produktion av urinsyra eller av att utsöndringen via njurarna inte är lika effektiv som normalt.

I befolkningen har 1–2 procent gikt. Antalet fall ökar, troligen på grund av livsstilsförändringar, ökande förekomst av fetma och större andel äldre i befolkningen. Män drabbas oftare än kvinnor.

Symtom

Vid en giktattack börjar leden göra ont och blir varm, röd och svullen. I regel börjar anfallet på natten och man vaknar av smärtan.

Ett giktanfall orsakas ofta av en snabb ökning av urinsyra hos en person som i vanliga fall har lite för höga urinsyravärden. Den snabba ökningen kan till exempel bero på att man har ätit mycket mat som innehåller purin, till exempel kött eller inälvsmat, eller druckit mycket alkohol.

Den ökade mängden urinsyra i blodet gör att urinsyrakristaller fälls ut i lederna. Kristallerna utlöser en akut inflammation i leden, vilket ger de typiska symtomen. Det är dock långt ifrån alla med höga urinsyranivåer i blodet som får gikt.

Typiskt för en giktattack är att den kommer snabbt och är mycket kraftig och att den sedan går tillbaka helt inom några veckor. Efter upprepade anfall utspridda över många år kan tillståndet gå över i en mer kronisk fas med inflammationer i flera leder, men i Sverige det är ovanligt att sjukdomen går så långt.

Orsaker

Alkoholintag är en av de viktigaste riskfaktorerna, särskilt öl och sprit. Läsk/saft som är rik på fruktsocker (fruktos) kan också utlösa anfall, liksom mat som innehåller höga halter av ämnet purin, som kött, inälvsmat och skaldjur.

Övervikt är en annan riskfaktor, liksom läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra eller är vätskedrivande (tiazider).

Vissa kroniska sjukdomar kan leda till gikt, till exempel psoriasis eller i sällsynta fall cancer. Snabb viktminskning ökar frisättning av puriner, vilket ökar risken för giktanfall. Om man är överviktig och har gikt rekommenderas viktnedgång, men denna bör i så fall vara långsam. 

Det är ofta en kombination av faktorer som utlöser en giktattack, till exempel stora tunga måltider med mycket kött i kombination med alkohol.

Diagnos

Sjukdomshistorien och symtomen är ofta typiska och kan räcka för att ställa diagnosen. De allra flesta har också en förhöjd halt urinsyra i blodet, vilket visas med ett vanligt blodprov.

Om diagnosen är osäker görs ett prov för att se om det finns urinsyrakristaller i ledvätskan. Då suger läkaren ut ledvätska ur leden med en nål och tittar på vätskan i mikroskop. Ibland kan bilddiagnostiska undersökningar,  exempelvis ultraljud eller datortomografiundersökning, behövas för att ställa diagnosen och skilja den från andra tillstånd.

Behandling

Vid anfall

Under anfallet bör leden vila. Kalla omslag, med exempelvis is, kan lindra. Inflammationshämmande läkemedel (NSAID), kolkicin eller prednisolon ges i 3–5 dagar och gör att ledinflammationen läker snabbare. Utan behandling kan anfallen pågå i 7–10 dagar.

Förebyggande åtgärder

Man kan göra en del själv för att förebygga anfall. Studier har visat att risken för gikt minskar bland dem som är fysiskt aktiva, har normal kroppsvikt och äter mycket frukt, grönsaker och mjölkprodukter med låg fetthalt, men konsumerar lite kött och alkohol. Alkohol kan utlösa anfall och bör undvikas så långt det är möjligt – det gäller särskilt för öl. 

Även om det finns hållpunkter för att C-vitamin kan minska urinsyranivån i kroppen, så har det ingen effekt när urinsyranivån i kroppen är hög. C-vitamin rekommenderas därför inte som giktbehandling. 

Den som har upprepade anfall kan behöva förebyggande läkemedel som sänker urinsyranivån i blodet. Det finns två olika läkemedelstyper – läkemedel som hämmar produktionen av urinsyra (allopurinol och febuxostat) och läkemedel som ökar utsöndringen av urinsyra via njurarna (probenecid och lesinurad). Av dessa är allopurinol förstahandsvalet. En del kan dock få en överkänslighetsreaktion av allopurinol och alla når inte tillräckligt låga urinsyranivåer. I dessa fall kan de andra läkemedlen prövas. 

Prognos

Obehandlad kan gikt leda till utfällning av uratkristaller i huden, så kallade tofi, till exempel på öronen och på baksidan av armbågarna. Förhöjda nivåer av urinsyra ökar också risken njursten, vilket kan ge njurstensanfall.

Dagens behandlingsalternativ ger de flesta patienter ett normalt liv utan negativa effekter på livskvaliteten.