Ledgångsreumatism (RA)

Ungefär två av tre som drabbas av reumatoid artrit är kvinnor, men vid högre ålder är antal insjuknande lika ofta män som kvinnor. Insjuknandet sker ofta mellan 45-65 års ålder. RA innebär inflammation i främst mindre leder och kan medföra försämrad funktion, främst i händer och fötter, på grund av uppkomna skador på ledbrosk och omgivande skelett. Sjukdom med hög sjukdomsaktivitet kan skada vissa inre organ som hjärt- och lungsäck.

Varför får man reumatoid artrit?

Orsaken till RA är än så länge okänd, men ärftliga faktorer föreligger och studier visar att rökning kan ha betydelse för sjukdomsutveckling och svårighet. Att sjukdomen är av inflammatorisk natur visar förekomst i blodet av immunologiska faktor som reumatoid faktor (RF). En nyare immunologisk faktor är så kallade citrullinerade antikroppar, anti-CCP, som är mer specifika för RA. Anti-CCP kan i vissa fall spåras innan själva sjukdomsbilden blir tydlig.

[ReadMoreLinkBoxSecond]

Symtom på reumatoid artrit

RA ger ledsmärta, stelhet och efter en tid kan nedsatt ledfunktion förekomma. Sjukdomen kan börja smygande med exempelvis smärta i framfoten, eftersom leder där lätt kan svullna och bli ömma. De leder som framförallt drabbas är fingrarnas mindre leder (normalt ej ytterlederna), knogar, handleder samt tåleder, fotleder och så småningom kan även större leder drabbas.

Symtomen är mest uttalade på efternatten och morgonen och under det aktiva skedet har patienten vanligen cirka en timmes morgonstelhet. RA går ibland i så kallade skov, med växlande hög och låg sjukdomsaktivitet, i andra fall kan sjukdomen antingen vara konstant högaktiv eller helt försvinna (så kallad palindrom reumatism). Smygande diffus trötthet kan uppkomma, som ibland kan förklaras av lågt blodvärde (Hb) men är ofta kopplad till graden av sänka-stegring (SR).

[ReadMoreLinkBoxThird]

Diagnos

Studier har visat på betydelsen av diagnostik tidigt i sjukdomen med aktiv behandling för att minska skador på kropp och funktion och eventuellt få sjukdomen helt symtomfri. Diagnosen RA är klinisk (sammanställning av sjukdomsbild som utförs av läkare) och för att kunna ställa den krävs ledsvullnader, framförallt i småleder i händer och/eller fötter.

Diagnosen bygger på en sammantagen bedömning av ledinflammation (ledtyp och antal svullna leder), förekomst av immunologiska markörer (anti-CCP och/eller RF), sjukdomsaktivitet mätt som SR eller CRP och slutligen sjukdomstid fram till första läkarbedömningen. Denna sammanställning har medfört att tidig diagnostik blivit möjlig och behandling har kunnat påbörjas tidigt.

Med ett blodprov kan så kallad RF påvisas hos ungefär 80 procent av patienterna. Men RF finns även hos många friska personer, hos upp till 5 procent av befolkningen utan RA. Detta medför att högst en av fem med RF har ledgångsreumatism. Om man inte har ledsvullnader, så har man ingen nytta av att kontrollera sin RF. På senare år har man i studier visat att anti-CCP, som riktas mot kroppens så kallade citrullinerade äggviteämnen, har en hög koppling till RA. Flertalet patienter med RA har denna antikropp, som är ovanlig hos friska och hos patienter med andra sjukdomar. Anti-CCP används därför numera i klinik och diagnostik.

Har patienten haft sjukdomen mer än sex månader kan röntgen av händer och fötter ge värdefull information om ledskador och säkerställa diagnosen. Röntgenförändringarna vid RA skiljer sig från de man ser vid artros eller psoriasisartrit.

Sjukdomsaktivitet

Bedömning av sjukdomsaktivitet vid RA är viktig för att påbörja behandlingen med rätt typ av läkemedel men också för att vid återbesök följa effekten av behandlingen. Vanligtvis använder läkaren ett mått som kallas DAS28. DAS står för Disease Activity Score (sjukdomsaktivitetsmått). I måttet ingår antalet svullna och antalet ömma leder, sänka samt patientens egen bedömning av sjukdomsaktiviteten. Måttet uträknas med en speciellt för RA framtagen formel.

Remission vid RA (nästan utsläckt sjukdom) är värdet mindre än 2.6. Vid låg sjukdomsaktivitet. 2.6 till mindre än 3.2. Vid måttlig sjukdomsaktivitet 3.2 till mindre än 5.1. Hög sjukdomsaktivitet 5.1 eller högre värde.

Eventuella röntgenförändringar och sjukdomstecken som talar för att inre organ kan vara drabbade ingår även i bedömningen av sjukdomens aktivitet.

Behandling vid reumatoid artrit

Behandlingen av RA kan delas in i flera olika delar. Reumarehabilitering med fysio- och arbetsterapeuter avser att bidra till symtomfrihet från sjukdomen, minskad risk för hjärta-/kärlkomplikationer, öka livsbejakande delaktighet i samhället och därmed förbättra livskvalitet. Funktionsnedsättning kan minskas, tröttheten kan lindras och sömnen kan förbättras. Tillsammans med individanpassad läkemedelsbehandling kan målsättningen vara en normaliserad livsfunktion.

Behandlingarna kan innehålla dels rörelseträning, dels ren smärtbehandling i form av massage och akupunktur eller elektrisk behandling, så kallad TENS. Arbetsterapeuten bidrar med handträning och olika hjälpmedel.

Läkemedel och behandling

Den medicinska behandlingen avser att uppnå remission och består främst av smärt- och inflammationsdämpande behandling.

Sjukdomspåverkande behandling påbörjas utifrån sjukdomsbild och sjukdomsaktivitet. Det har på senare tid skett en dramatisk utveckling av behandlingsmöjligheter vid RA med bland annat biologiska läkemedlen som specifikt påverkar de överaktiva inflammationssignalerna.

Smärtdämpande behandling sker med Alvedon/Panodil. Smärt- och samtidigt inflammationsdämpande läkemedel är så kallade NSAID (Naprosyn/Naproxen, Brufen/Ipren, Diklofenak/Voltaren och Ketoprofen/Orudis med flera) samt de nyare så kallade coxiberna, som utvecklades för att minska biverkningsrisken, främst för magsår. Men hjärta och kärlkomplikationer på grund av dessa läkemedel är ett problem, och därför bör smärtlindrande behandling noggrant övervägas för varje enskild individ.

Den sjukdomspåverkande behandlingen vid okomplicerade fall med klar diagnos och låg aktivitet inleds vanligen med metotrexat. Även Salazopyrin eller andra länge använda preparat som klorokinfosfat kan komma i fråga. Guldinjektioner kan hos vissa patienter ge långvariga perioder med mycket god effekt. Man kan även kombinera flera av ovanstående läkemedel för att förbättra behandlingsresultatet. Ett läkemedel som använts i över 50 år är kortison, och som givet lokalt i leder kan ha mycket god effekt. Även tablettbehandling med kortison - ofta i kombination med något av Salazopyrin och metotrexat samt även klorokinfosfat i så kallade kortisonkurer kan rekommenderas. Dessa fyra preparat, ofta i kombination, kan ge mycket god effekt mot sjukdomen. Ett framsteg inom reumatologin är att man har lärt sig använda dessa mediciner snabbare och effektivare än tidigare.

De mediciner som i hög grad ändrat behandlingen är dock de så kallade biologiska läkemedlen, där framförallt de TNF-hämmande medicinerna gett mycket bra behandlingsresultat. TNF är ett inflammationsämne, som startar inflammationsreaktioner hos olika celler i kroppen. TNF har som funktion att hjälpa oss att försvara oss mot bland annat infektioner, men vid RA så avslutas inte inflammationen, utan blir kronisk, och då är TNF en negativ faktor. TNF-hämmande mediciner stoppar TNF:s inflammationseffekt.

TNF-hämmande läkemedel kallas ofta biologiska. I Sverige används främst Cimzia, Enbrel, Humira, Remicade, och Simponi, där Enbrel är en receptorhämmare och de övriga består av så kallade monoklonala antikroppar. Även andra sorters biologiska läkemedel används, vanligast är en hämmare av en viktig celltyp i immunsystemet, B-cellen. Denna medicin heter Rituximab. Nyare mediciner med andra typer av påverkan på sjukdomsprocessen är s.k. JAK-hämmare, IL-6 hämmare och abatacept. Detta medför att behandlingsmöjligheter vid RA har utvecklats snabbt med många behandlingsalternativ och klara riktlinjer följs enligt Svensk reumatologisk förening.

Dessa nya mediciner har gett goda resultat i ett flertal stora studier. Ofta kombineras läkemedlen, på olika sätt, med de äldre medicinerna, som metotrexat. Behandlingarna utvärderas noggrant efter standardiserade utvärderingsprinciper med målsättning att snabbt se effekt, hur medicinerna påverkar sjukdomen och ger måluppfyllnad som minskad sjukdomsaktivitet och förbättrad livskvalitet.

Ortopediska ingrepp

Om broskytorna i leden har skadats med opåverkbar funktionsbegränsning och patienten har kronisk värk, kan konstgjorda leder användas i bland annat knän, höfter och axlar, men även i handen. I de flesta leder med kronisk svullnad kan även ”rensning” av leden göras (synovektomi), och i vissa fall kan en steloperation av en led minska smärtan och förbättra funktionen.

Sammanfattningsvis kan sägas att det idag finns goda möjligheter till effektiv behandling av RA och prognosen är betydligt gynnsammare idag än för bara tio år sedan.

Är du sjukvårdspersonal? Läs mer om reumatoid artrit på NetdoktorPro »