Hej ! Min dotter 21 år har efter en cambylobactinfektion drabbats av ledgångsreumatism. Läkaren trodde först att det var reaktiv artrit men tyvärr visade det sig vara reumatoid artrit. Vi har det i min släkt ( min farfar och min kusin på pappas sida ). Sjukdomen hade ett ilsket förlopp. På bara några veckor kunde Sofia knappt röra sig och hade jätteont. Nu fick hon börja med Methotrexate + Folacin och fick även kortisonsprutor i knäet, handleden och i axlarna. Hon fick även Orudis retard och prednisolon + Kalcipos. Detta var i början på juni. I oktober skulle Sofia få prova en medicin till nämligen Sulfasalazin Medac och klorokinfosfat Recip. Men av denna medicinen mådde hon inte bra. Hon kunde kräkas och må illa flera dagar i sträck och gick ner mycket i vikt. Före sjukdomen vägde Sofia ca 57 kilo - nu väger hon strax under 50. Efter att ha kontaktat Reumatologen igen så bestämdes det att hon skulle sluta med Sulfasalazinet + Recip. Detta var 13/12. Istället skulle hon äta 3 kortisontabletter + Methotrexaten. Nu vill läkaren att hon ska börja med den här medicinen som hon mår så illa av igen. Nu undrar jag om detta är en bra ide? Sen undrar jag även varför hon inte kan få prova Remicade, Enbrel eller Humira istället. RF- faktorn har varit hög hela tiden men när hon äter kortison mår hon ganska bra . Varför kan man inte äta kortisontabletter under en längre tid ? Tacksam för svar
Hej, man brukar börja behandlingen med Metotrexate i ett fall som din dotters, precis som har gjorts. Det har kommit nya studier som visar på goda effekter av den kombinationsbehandling som du beskriver, med tre mediciner, lika goda ungefär som de nya TNF-hämmarna (Remicade Enbrel eller Humira är TNF-hämmare). Man har tydligen gjort bedömningen att försöka igen, ibland kan annat än tabletterna ha spelat in. Det är svårt att bedöma genom e mail om det är värt ett försök igen, men ofta gör man så.
Om inte Metotrexate fungerar i sig själv och sjukdomen ger allvarliga symtom, så är TNF-hämmarna aktuella. Detta kan din dotter ta upp med reumatologen och höra dennes synpunkter på när detta är aktuellt. Desas mediciner har ofta mycket god effekt, däremot är de bara ca 5-6 år gamla (dvs kom i klinisk användning då) eller yngre och man känner därför inte till om de på längre sikt kan ge biverkningar - även om ingenting framkommit nu som talar för allvarliga sådana jämfört med de risk er som redan finns med dem. Man vill därför vara säker innan man sätter in dem, så att detta sker på rätt sätt och indikation.
Kortisontabletter i lågdos ges ofta vid ledgångsreumatism, det finns lite olika synpunkter hos olika läkare. I doser under längre tid över 7.5 mg dagligen kommer det ökade biverkningsrikser, t ex benskörhet, och effekter på blodsocker och blodtryck i vissas fall, samt en rad andra risker. man bör därför försöka komma ner i lägre doser kortison, då är biverkningsrisken mycket mindre.
Med vänlig hälsning Johan Frostegård, professor, överläkare i reumatologi
Läs mer om ledgångsreumatism här »
