Vaccination mot tuberkulos

Tuberkulos

Under 2012 rapporterades det enligt siffror från Folkhälsomyndigheten 645 fall av tuberkulos vilket är en ökning med 8 % jämfört med 595 under 2011 men färre än 2010 då det var 680 fall. Av de drabbade var 85 % födda i annat land än Sverige.

Sjukdomen angriper oftast lungorna men kan också ge infektion i andra organsystem som:

• Lymfkörtlar
• Tarmkanal
• Ben
• Leder
• Njurar
• Hjärnhinnor

BCG-vaccinet anses kunna minska risken att tuberkulossmittan utvecklas till tuberkulös sjukdom. En person kan riskera att bli smittad av människor som inte själva vet att de har smittsam tuberkulos, till exempel på resor i länder där tuberkulos fortfarande är vanligt förekommande.

Tuberkulinprov görs före vaccinationen på vuxna och på barn över sex månaders ålder. De som är smittade och de flesta som är vaccinerade får efter 2–3 dagar en röd svullnad i huden vid provstället. Det kallas för en positiv reaktion. Personer som är tuberkulinpositiva ska inte ha BCG-vaccin.

De som inte är smittade sedan tidigare och heller inte är vaccinerade med BCG reagerar inte på tuberkulinprovet. Dessa personer är tuberkulinnegativa och får erbjudande om BCG-vaccin.

Riskgrupper som behöver vaccin

Följande riskgrupper behöver BCG-vaccin:

• Barn med ökad risk för tuberkulossmitta, det vill säga barn och ungdomar som kommer från eller som har föräldrar som kommer från länder med hög förekomst av tuberkulos.
• Yngre personer (under 36 år) med särskilt hög risk för att smittas av tuberkulos.
• Det omfattar personer som ska vistas i länder med särskilt hög förekomst av tuberkulos i mer än tre månader och som ska ha tät kontakt med lokalbefolkningen.
• Det gäller också vårdpersonal och medicinstudenter som ska ha direkt patientkontakt eller arbeta i laboratorier som sysslar med tuberkulosdiagnostik.
• Vaccin erbjuds också till andra personer med särskild risk för tuberkulossmitta, bland annat biståndsarbetare i utlandet.

Vaccin mot tuberkulos

Vaccinet består av levande, försvagade bakterier, Bacille Calmette Guérin (BCG). Vaccinet ges i vänster överarm. I normala fall uppstår en liten kvissla eller ett litet vätskande sår på stickstället efter ett par veckor. Samtidigt kan det uppstå knölar i armhålan (svullna lymfkörtlar). Såret gör inte ont och det läker efter kort tid.

Av dem som blir vaccinerade uppnår sannolikt de flesta ett skydd mot tuberkulos utanför lungorna medan skyddet mot lungtuberkulos är mer tveksamt och omdiskuterat. Skyddet inträder 1–3 månader efter vaccinationen och är långvarigt.

I de fall där familjen har anknytning till länder där tuberkulos är vanligt, får spädbarn erbjudande om vaccin kort tid efter födseln. Vid smittrisk i närmiljön vaccineras de som är tuberkulinnegativa. Om barnet har svag hälsa eller använder läkemedel måste vårdnadshavarna ge besked om det. Personer som är hiv-smittade ska i regel inte ha BCG-vaccin.

I Sverige erbjuds BCG-vaccination i barnvaccinationsprogrammet bara till riskgrupper sedan 1975.

Biverkningar

Det är sällsynt med lokala reaktioner som är större eller långvarigare än normalt.

Svullnad i en lymfkörtel nära stickstället kan förekomma. En sådan biverkan kan vara obehaglig men är ofarlig. I mycket sällsynta fall kan det vara aktuellt med läkemedelsbehandling.