Marburgvirusinfektion
Vad är marburgvirusinfektion?
Sjukdomen är lik Ebolavirus-sjukdom. Marburgvirus finns i de tropiska delarna av Afrika samt Sydamerika. Det är visat att smittöverföring kan ske från apor och troligtvis fladdermöss. Först när sjukdomen uppstått hos en människa smittar det vidare mellan andra människor.
Viruset påvisades första gången i samband med ett utbrott 1967 i Marburg i Tyskland och Belgrad i Jugoslavien. Sju personer dog efter kontakt med försöksapor samt två döda i närmiljön. Sedan dess har alla efterföljande utbrott inträffat i Afrika. Det största Marburg-virusutbrottet dödade 300 människor i Angola 2005. I Demokratiska republiken Kongo dog 100 personer strax före år 2000. I juli 2022 var det ett utbrott i Ghana, och under våren 2023 ett utbrott i Ekvatorialguinea.
Symtom
Marburgvirusinfektion ger blödarfeber, med ett förlopp som liknar Ebola-infektion. Inkubationstiden (tiden från smittotillfället till första symtomet) är cirka 2–21 dagar. Symtomen är hög feber, muskelsmärtor, huvudvärk och trötthet i 2–3 dagar. Efter dag 3 tillstöter också magsmärtor och diarré. Från cirka 5–7 dagar uppstår inre blödningar i tarmen vilket visar sig som blod i avföringen och blodiga kräkningar. Man kan också blöda från huden och slemhinnor. Dödligheten är hög på grund av blodförlust och svikt i flera organ.
Vid vissa fall är förloppet lindrigare och patienten kan bli frisk. Vissa blir också smittade utan att utveckla själva sjukdomen.
Låt inte diarré förstöra en efterlängtad semester
Magproblem och diarré är en vanlig anledning till en förstörd semester och orsakas oftast av bakterier tex campylobacter, ETEC, salmonella eller shigella. En annan orsak till diarré kan vara kolerabakterien. Valneva Sweden AB, 105 21 Stockholm
Orsak
Smitta mellan människor sker framförallt vid kontakt med kroppsvätskor som blod, slem eller saliv. Det antas att smitta också kan ske som droppsmitta via spott eller aerosol från kräkningar. Det krävs med andra ord nära kontakt med den sjuka.
Diagnos
Man kan påvisa sjukdomen genom att mäta om det finns delar av viruset i blodet. Senare i förloppet kan man även mäta antikroppar i blodet.
Behandling
Det finns ingen behandling mot själva viruset. Man ger livräddande behandling i form av intravenös vätska och eventuellt ges blodtransfusioner när sådana resurser finns tillgängliga.
Det finns inget vaccin. Det enda skyddet som finns är att undvika kontakt med smittade personer.
Prognos
Dödligheten är upp till 90 %.
