Japansk encefalit

Vad är japansk encefalit?

Japansk encefalit är en virussjukdom som överförs med myggstick. Det är en virussjukdom från gruppen flavivirus, samma grupp som denguefeber, West Nile feber och gula febern. Sjukdomen kan ibland leda till allvarlig hjärninflammation, så kallad encefalit. Sjukdomen är utbredd i Sydostasien, inklusive en rad populära turistmål. Den förekommer i tropiska och subtropiska länder, särskilt i områden på landsbygden där det finns grisfarmar och risodlingar. 

Symtom

De flesta som blir smittade har lite symtom och får endast en mild influensaliknande reaktion. Men hos omkring 1 av 250 till 500 som smittas utvecklas en hjärninflammation (japansk encefalit) som är en allvarlig komplikation med en dödlighet på 25–35 %. Symtomen på hjärninflammation är kraftig huvudvärk, illamående, kräkningar, nackstelhet, ryckningar, kramper och medvetslöshet. 

Sjukdomen kan påvisas med hjälp av blodprov eller provtagning av ryggmärgsvätskan. 

Orsak

Reservoaren för virus är framförallt grisar. Enstaka vadarfåglar kan också vara värddjur och därmed sprida sjukdomen. Viruset överförs från djur till människa via myggstick. Myggen sticker framförallt utomhus om natten, från solnedgång till soluppgång, särskilt i utkanten av storstäder eller ute på landet i närheten av risodlingar eller andra våtområden. Människor är särskilt känsliga för viruset och kan få allvarlig encefalit. Sjukdomen smittar inte från människa till människa.

Diagnos

Diagnosen ställs genom att antikroppar påvisas i ett blodprov.

Behandling

Det finns ingen särskild behandling av japansk encefalit. Eftersom sjukdomen sprids av ett virus hjälper det inte med antibiotika. Behandlingen går ut på att ge kroppen maximal stöttning och förebygga komplikationer. Vid hjärninfektion är det väldigt viktigt med snabb inläggning på sjukhus.

Hur kan man undgå smittan?

Det finns effektivt vaccin mot japansk encefalit. Vaccinet rekommenderas som regel till personer som ska vistas mer än fyra veckor på landsbygd i områden där sjukdomen förekommer. Det kan ges från två månaders ålder, och ges som två doser med fyra veckors intervall. 

Man kan minska risken för att smittas betydligt genom att skydda sig mot myggstick. När man vistas efter solnedgång i områden med japansk encefalit rekommenderas det att täcka huden med långa strumpor, långbyxor och långärmade plagg. Därutöver rekommenderas användning av myggmedel som innehåller dietyltoluamid (DEET) eller motsvarande på huden. 

Kläder och myggnät bör impregneras med permetrin som håller undan både mygg och andra insekter. Bäst skydd är egentligen att vara inomhus med samtidig användning av myggnät runt sängen och över dörrar samt fönster. Myggen gömmer sig ofta under sängar och möbler, samt inne i skåp. Enklare övernattingsboenden som har myggnät i fönster kan göras myggfria genom att spraya rummet med tillgänglig insektsspray och öppna alla luckor i några timmar. Därefter har man själv kontroll på dörrar och fönster och kan lufta genom fönstrena med myggnät. Myggen dras till ljus i skymningen. Ljuskällor bör därför inte slås på förrän fönster och dörrar är stängda. Hotellrum med luftkonditionering är oftast myggfria.

Vaccinering

Vaccinationen rekommenderas till personer som ska vistas mer än fyra veckor i områden med risk för smitta, så kallade endemiska områden, utanför storstäder/turiststäder under sjukdomssäsongen. Gränsen fyra veckor grundar sig på uppskattning av sannolikhet för smitta. På den nordliga sidan från 17:e breddgraden är säsongen från april till november. På den sydliga sidan från den 17:e breddgraden är säsongen hela året.

Vuxna vaccineras med två doser med fyra veckors mellanrum (dag 0 och dag 28). Den andra dosen bör ges senast 10 dagar före avresa, dels av hänsyn till eventuella biverkningar, dels för att säkra skydd vid ankomst. När det finns behov av en längre tids skydd rekommenderas dos nummer tre efter 12–24 månader. 

Barn under tre år vaccineras med en halv dos, för övrigt är upplägget likadant som för vuxna. Vaccinet är godkänt för barn ner till två månaders ålder. 

Prognos

För de flesta som smittas är prognosen god, men om hjärninfektion utvecklas blir situationen livshotande. Bland dem som överlever hjärninfektionen får många men för livet i form av bland annat balans-, språk- och inlärningsproblem.