Flodblindhet

Vad är flodblindhet?

Flodbindhet orsakas av en parasitär mask vid namn Onchocerca volvulus, vilken ger upphov till en kronisk sjukdom när de trådtunna maskarna tar sig in i kroppen. Tidigt i sjukdomsutvecklingen bildas knutor under huden, vilka innehåller vuxna maskar. Maskarna skapar larver, också kallade mikrofilaria, och när dessa dör eller är döende kan skador ske på människans vävnad.

Flodblindhet kallas också onchocerciasis. Sjukdomen förekommer endast i avgränsade områden i Afrika söder om Sahara och särskilt i Västafrika men även på en del ställen i Latinamerika och Yemen. Mer än 30 miljoner människor är infekterade och 99 % av dessa lever i Subsahariska länder. Enbart i Tanzania beräknas förekomsten vara tre till fyra miljoner fall med sjukdom, 500 000 fall med synskador och 270 000 fall med blindhet. Flodblindhet är en vanlig orsak till blindhet som kan förebyggas. I områdena med störst utbredning av sjukdomen är mer än 40 % av invånarna över 40 år blinda. 

Sjukdomen finns också i Sydamerika, men bedöms vara utrotad i alla länder förutom Brasilien och Venezuela. 

Ett stort och långsiktigt program för att utrota sjukdomen pågår under ledning av WHO, World Health Organisation. År 2016 blev fler än 132 miljoner människor behandlade i Subsahariska områden i Afrika för att stoppa sjukdomen. 

Symtom

Vuxna maskar, som kan leva i upp till 14 år, finns typiskt i underhudsknutor som är smärtfria, rörliga och 0,5–1 cm i diameter. Många knutor befinner sig dock djupt nere i bindvävnaden eller i muskelvävnaden och känns inte från utsidan. Det kan gå mellan 1–3 år från det att en person smittas tills symtomen visar sig.

Mikrofilarierna, larverna, utlöser de typiska sjukdomstecknen som kronisk hudinflammation och klåda (kan bli kronisk), samt inflammation i ögonen som kan leda till blindhet. Besökande i de områden där sjukdomen förekommer kan få hudinflammation utan några andra sjukdomstecken och det kan vara svårt att påvisa mikrofilarierna.

Orsak

Flodblindhet är en kronisk masksjukdom som orsakas av Onchocerca volvulus, trådtunna maskar som lever i underhuden och där honmaskarna producerar larver (mikrofilarier). Mikrofilarierna sprids till blodet och kan via insekter (knott) överföras till andra människor. Tidigt i sjukdomsutvecklingen bildas knölar under huden som innehåller vuxna maskar, och död eller döende mikrofilaria orsakar förändringar i hud och ögon.

Människan är den huvudsakliga värden för denna masksjukdom. Sjukdomen överförs av simulium-glufor, svartflugor, som biter om dagarna. Dessa flugor finns och förökar sig främst längs floder. Knotten blir vektorer (de som överför smittan) genom att de suger blod från smittade människor och mikrofilarierna kan på så sätt överföras till friska människor. Mikrofilarierna mognar till hon- och hanmaskar och befinner sig i knutor under huden (onchocercomas). Honmaskarna producerar miljoner mikrofilarier (första stadiet av larver) inom loppet av sin livstid, som kan vara upp till 15 år. Mikrofilarierna mognar till hon- och hanmaskar inom ett år.

Mikrofilarierna invaderar huden, underhuden, lymfvävnaden och når ofta ögonen där de kan orsaka svåra skador. Undantagsvis kan de förekomma i urinen, men sällan i blodet eller i vätskan kring nervsystemet. Mikrofilarierna utlöser typiska symtom som kroniska utslag, eksem, klåda och skador i ögat som kan leda till blindhet. 

Diagnos

Kunskap om att den sjuke befinner sig i, eller har vistats i ett område där sjukdomen finns kan väcka misstanken. Intensiv klåda är det vanligaste symtomet. Finns knutor under huden stärks misstanken. Nedsatt syn eller blindhet med stora skador i ögonen gör diagnosen mycket sannolik. Om maskar eller mikrofilarier från knutorna påvisas är diagnosen bekräftad.

Behandling

I det förebyggande arbetet används insektsdödande medel för att få kontroll över insekterna som överför smittan. WHO har ett omfattande program med massdistribution av ivermektin (läkemedel som dödar larverna) till befolkning i drabbade områden. År 2016 blev fler än 132 miljoner människor behandlade med mediciner från WHO, vilket representerade cirka 65 % av de infekterade. Vid massdistribution till utsatt befolkning ges ivermektin som en enkeldos tillsammans med vatten, vilket minskar antalet mikrofilarier i huden på två till tre dagar. Ivermektin verkar endast i cirka sex månader, sedan bildas nya mikrofilarier och behandlingen måste till en början upprepas var sjätte månad – efter något år räcker det med en gång per år men behandlingen måste pågå i 15 år för att sjukdomen ska gå över. Det har visat sig vara en krävande process då behandlingsmotivationen efter att symtomen gått över inte är så stor.

Patienter med diagnostiserad sjukdom ges en kombinationsbehandling med läkemedlen ivermektin och doxycyklin, för att även döda de vuxna maskarna.

Prognos

Tillståndet kan kvarstå i över tio år, trots behandling. Komplikationerna är främst ögonskador och blindhet. Med behandling är prognosen god.