Chagas sjukdom

Vad är Chagas sjukdom?

Chagas sjukdom orsakas av parasiten Trypanosoma cruzi och förekommer framförallt i Syd- och Centralamerika. Sjukdomen kallas även amerikansk trypanosomiasis till skillnad från den afrikanska varianten (trypanosomiasis, afrikansk sömnsjuka).  Reservoaren för parasiten är människor och en rad husdjur. Vektorn, det vill säga hur parasiten sprids, är blodsugande skinnbaggar som finns i områden med dålig hygien och boendestandard. Patienterna smittas vanligtvis som barn och upp till 10 % av barnen dör i den akuta fasen. Efter en vilande period på 10 till 30 år kan Chagas sjukdom leda till hjärtsvikt och död.

Under de senaste 20 åren har det gjorts stora framsteg när det gäller att förebygga och behandla detta tillstånd. Förekomsten har minskat särskilt mycket genom användning av insektsdödande medel och därmed minskad smittöverföring.

Man uppskattar att 10 000 människor dör varje år på grund av Chagas sjukdom. För 20 år sedan var denna siffra fem gånger högre. Man antar att cirka sju miljoner människor i Syd- och Centralamerika är kroniskt infekterade med parasiten. I många av dessa länder är Chagas sjukdom den viktigaste orsaken till icke-koronar hjärtsjukdom (det vill säga hjärtsjukdom som inte beror på besvär med kärlen).

Med ökad mobilitet bland världens befolkning uppskattar man att mer än 300 000 infekterade patienter idag lever utanför drabbade områden, huvudsakligen i USA och Europa. Sjukdomen är sällsynt i Skandinavien och finns praktiskt taget enbart bland personer som invandrat från drabbade områden. I Sydamerika är det insekten, skinnbaggen, som först och främst sprider sjukdomen. Kvinnor som är bärare av infektionen kan smitta sina barn genom graviditet/födsel, men även smitta genom blodtransfusion eller organdonation är möjlig. I Sverige finns det stränga regler kring blodgivning, och har man haft Chagas sjukdom får man inte ge blod.

Orsak och utveckling

Parasiten överförs till människor via blodsugande insekter – 10–30 mm långa skinnbaggar, och som vanligtvis lever i sprickor i väggarna i ler- och halmhus. Infektionen kan även överföras genom blodtransfusion och från mor till barn.

När en människa har fått smittan i sig, i regel blivit biten av en skinnbagge, förökar sig parasiterna (trypanosomerna) först nära bettet. Sedan går de över i blodet och slår sig till sist ned i olika celler i kroppen. Oftast finns trypanosomerna i hjärtmuskulaturen (myokard), i glatt muskulatur i till exempel mag-tarmkanalens väggar, samt i centrala nervsystemet (gliaceller). Ytterligare förökning av trypanosomerna gör att cellerna förstörs, inflammation uppstår och muskelceller ersätts med oelastisk bindväv (fibros).

Infektionen går igenom flera olika stadier. Akutstadiet passerar i stort sett utan symtom eller upptäcks inte eftersom symtomen liknar typiska barninfektioner med feber, svullna lymfkörtlar, förstorad lever och mjälte. Omkring 20–30 % av dem som infekterades utvecklar en kronisk form av sjukdomen upp till 20 år efter att de först smittades. Sjukdom i hjärtat utgör 40 % av de kroniska fallen.

Sjukdomsförlopp

Den akuta fasen av sjukdomen förlöper hos 90 % utan besvär. Symtom ser man i huvudsak hos barn. De varar i två till fyra månader och kan vara livshotande. De tidigaste fynden görs kring bettet, med en lokal ömmande svullnad (chagom) och lokalt svullna lymfkörtlar. Senare fynd kan vara feber, orkeslöshet, huvudvärk, förstorad lever, lätt förstorad mjälte och allmänt svullna lymfkörtlar. Akut hjärtinflammatiton (myokardit) kan leda till hjärtsvikt. Inflammation i hjärnan och hjärnhinnorna förekommer hos de yngsta barnen och leder ofta till döden.

Den vilande fasen (latent period) kan vara från 10 till 30 år. Patienten har då inga symtom, men blodprover kan bekräfta infektionen.

Den kroniska fasen visar sig vanligtvis som hjärtsjukdom i 30–40 årsåldern. Fasen karakteriseras av allvarliga hjärtproblem och blodproppar. Nervcentra i matsmältningskanalen kan också skadas, vilket kan leda till avsevärd utvidgning av matstrupen och tjocktarmen som i sin tur medför svårigheter att svälja, förstoppning med mera.

Diagnos

Sjukdomen är utbredd i Syd- och Centralamerika och diagnosen bekräftas med blodprov. Men många har inga symtom och diagnosen kan då förbli dold. I den akuta fasen kan man se parasiten direkt i blodprov. I senare faser kan antikroppstester visa om man är smittad eller inte. Proverna kan däremot inte visa vem som kommer att bli frisk och vem som senare utvecklar kronisk sjukdom.

Behandling

Det finns två läkemedel – nifurtimox och benzindazol – som är effektiva i den akuta fasen. Behandling med mediciner kan vara effektivt även efter akutfasen om sjukdomen inte är alltför långt gången. Därför behandlas nu alla patienter under 18 år. Inga blodprover finns som kan visa om personen blivit botad, det finns inte heller vaccinationer under utveckling.

De nationella programmen i länder där sjukdomen finns är koncentrerade på att förebygga sjukdomen genom att minska skinnbaggarnas utbredning. Detta har varit effektivt och lett till en betydligt minskad förekomst av sjukdomen de senaste 20 åren.

En svår sjukdom

Chagas sjukdom kan vara dödlig även i den kroniska fasen. De flesta dödsfallen beror på att hjärtmuskeln har infekterats och förstörts. Detta leder till rubbningar i hjärtrytmen eller sviktande hjärtfunktion.

Sjukdomen drabbar i stort sett endast fattiga. Det finns inget vaccin, och behandlingen är bara effektiv och läkande i den tidiga fasen av sjukdomen. I den kroniska fasen av sjukdomen kan behandlingen bara bromsa sjukdomen, men inte läka ut den.