Hej! Jag ska snart börja mina andra termin på Lunds universitet och jag har redan börjat få ångest. Jag trivs med det jag läser men felet är att jag blir uppstressad alltför fort. Jag drabbas väldigt lätt av oro, ångest samt stress. Jag är väl medveten om att det här beteendet inte håller i längden för jag mår verkligen inte bra av detta, det är precis som om jag glömmer bort att leva samt att det går ut över dem som står mig nära. Sommarlovet har varit helt underbart men jag fruktar som sagt inför terminen som komma skall då jag blir som en helt annan person. Då jag inte går i skolan är jag väldigt glad, sprallig, spontan, öppen och helt enkelt en livsglad person men i skolan blir jag precis tvärtom. Jag är helt säker på att ingen av mina klasskamrater skulle få för sig att beskriva mig med någon av de ovanstående egenskaperna då de i skolsammanhang aldrig får se den sidan av mig. Jag blir som ett nervvrak, det enda jag gör är att oroa mig och kan inte riktigt slappna av, det är som om livet blir på helt blodigt allvar. På fritiden tar jag med mig skolan och kan aldrig riktigt njuta av det jag gör. Jag analyserar på tok för mycket, oroar mig konstant och det här håller på att göra mig galen! Jag vill verkligen förändra det här men jag känner att jag behöver hjälp, något som VERKLIGEN hjälper, annars kommer jag ta med mig det här hela livet under situationer som jag faktiskt borde ta tillvara på och minnas som någonting roligt och bra. Så råd för hur jag ska gå tillväga mottages med mycket stor glädje och uppskattning! Tack på förhand!
De besvär du beskriver är långt ifrån ovanliga. Många unga studerande känner på det här sättet och det har många gånger att göra med de krav avancerade studier ställer.Det är klokt att så snart som möjligt försöka bryta den här onda cirkeln, att sätta en käpp i hjulet.På universitetsorterna finns en verksamhet som brukar kallas "Studenthälsan", där de studerande kan få hjälp med till exempel psykiska besvär. Ofta har varje fakultet sin verksamhet. Ta kontakt med informationsavdelningen på den fakultet där du hör hemma och be om upplysning vart du skall vända dig för att få en tid hos din studentpsykiater för diskussion hur du på bästa sätt skall få hjälp. Det känns som det finns mycket goda möjligheter att komma till rätta med dina besvär.
Hälsningar,
Jan Wålinder
