Jag fick diagnosen Stressrelaterat utmattningssymtom hösten 2004. Sedan dess har jag rehabiliterats. Ökade arbetstiden från 25% till 50% hösten 2006 men fick då diagnosen Fibromyalgi och gick ner till 25% efter några månader. Jag hade innan dess haft problem med smärtor och muskelspänningar, vilket jag trodde berodde på stress på grund av omplaceringar under rehabiliteringen. Det prövades ju om jag kunde arbeta med annat, vilket orsakade flera stressorer i mitt liv. Under första halvan av 2006 "översteg jag min förmåga" och utsatte mig för mycket press i arbetslivet och fick akupunktur mot i huvudsak spänningar i käkarna och huvudvärk. Senare omplacerades jag igen pga min låga arbetsförmåga på 25%, jag var inte välkommen hos den chefen i den stora kommunala organisation jag är anställd inom. Jag har alltså blivit behandlad på ett nedlåtande sätt, ett sätt som visat att jag är inte önskvärd. Via terapi har jag haft inställningen att det är ju en oförstående omgivning jag agerar i, jag är sjuk och behöver stöd. Självkänslan har svajjat men i terapin har jag stöttats. Åren har gått på liknande sätt sen dess. Men nu är jag på samma tjänsteplacering som jag varit sen hösten 2008 då jag kom upp i halvtid. Visserligen försökte min chef få mig uppsagd pga personliga skäl som han sa, men arbetsgivaren insåg i samråd med facket att detta var lagvidrigt och inget de kunde göra. Så jag hänger mig kvar som en igel och har numera en större förståelse från omgivningen samtidigt som mitt eget hälsotillstånd förbättrats något. Januari 2010 skulle jag dock upp till 75% tyckte försäkringskassan. Då fick jag ökad värk, ledvärk skrev läkarna på intygen. Juli 2010 fick jag diagnosen ledgångsreumatism. I december blev jag utredd via företagshälsan och träffade där en psykolog som förklarade samband mellan smärta och psykiskt mående i form av trötthet och andra psykologiska tillstånd. Jag har svårt att orka mer än 4 timmar i sträck, jag har ibland svårt att orka prestera en enda timme beroende på dagsform. Men anses klara min halvtid på arbetet. Jag arbetar alltså inom barnomsorgen och numera gentemot skolbarn och inte förskolebarn som jag egentligen är utbildad för. Ibland när jag åker hem är jag helt tom i bollen, ja så där som man som frisk kan vara efter en lång arbetsdag på heltid (ja jag minns delvis, lite vagt, hur det var att vara frisk). Jag har väldigt svårt för förändringar, det uppstår turbulens i mitt huvud, stressorer som triggar igång min nedsatthet i form av begränsad koncentrationsförmåga, uthållighet och trötthet. Värken är numera något under kontroll med hjälp av methotrexate som reumatologen ger mig, men de kognitiva nedsättningarna då? känns som att jag blivit bestående nedsatt efter min stressreaktion år 2004. Finns det inget man kan göra mot sånt? Sökte till psykiatrin för hjälp men fick svar att det är läkaren på vårdcentralen som är aktuellt i mitt fall. Jag får ibland frågan om antidepressiv medicinering, men jag är ju inte i huvudsak deprimerad även om jag fick diagnos recidiverande depressioner (vem blir inte deprimerad av hot om uppsägning, kränkningar o dylikt?), det är ju inte ett statiskt tillstånd jag har, nån depression, det är mera yttre faktorer som sänker självkänslan. Sånt jag klarar att ta mig ur själv. Finns det inget annat som kan utöka hjärnans kapacitet att bibehålla fokus, koncentration, uthållighet? Nån hos er som vet? Jag testade Cogmed ett minnesträningsprogram men det resulterade i yrsel så jag avbröt. Provade under semestern då jag inte hade andra större stressorer än livet självt och insåg att jag klarar inte det parallellt med att arbeta 50%. Finns det nån annan hjälp att få? Jag vore tacksam för info i så fall. En läkare sa i somras att det är bara de vardagliga aktiviteterna jag eventuellt kan utöka försiktigt, men att jag borde se tillfrisknandet i ett tioårsperspektiv. En annan läkare nyligen sa att mina nedsättningar är varaktiga. Vet inte själv ansökt om sjukersättning på halvtid nu. men det är ju hårda regler och jag får troligen avslag, önskar ändå hitta ev lösningar på min problematik. Kan ni hjälpa mig att hitta några lösningar?
Hej,
Din redogörelse innehåller många ingredienser men det är uppenbarligen så att svikten i kognitiva funktioner är en central fråga tillsammans med energifattigdom, bristande uthållighet och kroppslig ohälsa-fibromyalgi,ledgångsreumatism.
Du beskriver bilden av det vi benämner samsjuklighet där såväl psykisk som kroppsliga besvär uppträder tillsammans. I ditt fall har och är konsekvenserna av detta avsevärda. Härtill kommer att du, begripligt nog, sannolikt har låga stresströsklar, vilka i sin tur disponerar för många av de symptom du upplever.
Situationen på din arbetsplats behöver också analyseras. Jag tycker inte vi skall begära att en allmänläkare på en vårdcentral skall kunna hjälpa dig professionellt. Här behövs specialistpsykiatrins många resurser (läkare, sjuksköterska, kurator, psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut) så mitt råd är att du kontaktar en sådan mottagning på din hemort för fortsatt diskussion hur man bäst skall gå vidare.
Det finns också på flera håll i landet så kallad "minnesmottagningar" där man analyserar orsakerna till kognitiv svikt. Kanske du via specialistmottagningen kan få remiss till en sådan enhet om det bedöms viktigt.
Med vänliga hälsningar
