Hej, jag är orolig för min mamma. Hon har de senaste 2 åren (minst) vid flera tillfällen helt crashat och blivit så trött att hon nästan inte kunnat ta ställning till något. Det har ofta hänt i samband med semester, bland annat en jul och nu senast när vi var på familjesemester. Hon är lite som ett batteri, egen företagare, jätte driftig och aktiv, sen tar batteriet slut och efter några dagars vila mår hon bättre igen. Hon lovar att kolla upp det men gör inte det när hon väl mår bättre. Ibland blir hon ledsen eller får utbrott och uttrycker att ingen av oss bryr sig om henne, att alla är emot henne etc. detta har hänt sen jag var liten och orsakat konflikter främst med mig och mina systrar när vi var i tonåren. Pappa stöttar så bra han kan, jag vet inte vad jag ska göra, jag kan ju inte tvinga henne att söka hjälp. Ibland söker hon hjälp men det verkar som om hon är rädd för att söka t.ex psykiatrisk/psykologisk hjälp utan bara förklarar det hela med att hon är överarbetat - vilket hon iför sig är - men jag tror att det går djupare än så (har egen erfarenhet av lindrig depression). Skillnaden på nu och när vi var yngre är att hon verkar mer uppgiven och mindre aggressiv idag. Innan blev hon arg eller ledsen och uttryckte det, idag blir hon oftare tyst och mer inåtvänd tycker jag. Jag tar emot alla tips jag kan få!
Hej,
Det du beskriver hos din mamma kan mycket väl stämma med en depression. Det är ofta just yttre händelser som kan utlösa en depression.Vi har också lärt oss att-något paradoxalt kan man tycka- ledigheter som semester, högtider som tex jul kan utlösa depressiva reaktioner. Be din mamma söka hjälp på närmaste vuxenpsykiatriska mottagning.
Som regel behövs ingen remiss. Man kan ringa och boka tid för att i första hand få träffa en läkare eller psykiatrisjuköterska.
I det här fallet kan det bli fråga om såväl läkemedel som samtalsbehandling, kanske tillsammans med en psykolog. Jag vågar lova utifrån vad du berättat att god hjälp finns att få.
Lycka till
Med vänliga hälsningar
