Vanföreställningar, symtomguide

Vad är vanföreställningar?

Vanföreställningar är orimliga och felaktiga tolkningar av omvärlden eller kroppsliga funktioner. Det går inte att få en person med vanföreställningar att ändra uppfattning, hen är övertygad om att vanföreställningen är sann. Vanföreställningar skiljer sig från hallucinationer. En hallucination är en sinnesförnimmelse som uppstår utan yttre stimuli, det vill säga att se, höra, känna, lukta eller smaka något som egentligen inte finns.

Vanföreställningar förekommer vid flera tillstånd, exempelvis demens, delirier, schizofreni och andra förvirringstillstånd eller psykoser.

Vad är orsaken till vanföreställningar?

Vanliga orsaker

Demenstillstånd

Man skiljer mellan olika typer av demenstillstånd, men den vanligaste är Alzheimers sjukdom. Tillståndet förekommer hos äldre, ibland så tidigt som i 50–60-årsåldern. Den intellektuella förmågan minskar gradvis och minnet försämras. Tidiga tecken är brist på initiativförmåga, förlorad arbetslust, negligering av rutinsysslor, ökande glömska. Senare tecken är försämrad koncentrationsförmåga, bristande förmåga att delta i diskussioner, oväsentligheter blir föremål för orimligt stora bekymmer, repetitivt tal, beteende och tankar

Schizofreni

En person med schizofreni har en störd i tolkning av sinnesintryck, vilket kan medföra att den tycker att den hör röster, ofta röster som kommenterar beteendet eller som diskuterar personen. Bland de språkliga störningarna dominerar osammanhängande och obegripligt språk, som också kan innehålla nya ord som personen med schizofreni skapar. Dessutom kan den drabbade ha känslan av att den påförs tankar, att tankarna sänds ut till omvärlden eller att tankar försvinner. Förändringarna i känslolivet finns ofta med bland annat passivitet och brist på initiativ, dålig kontakt med omvärlden och social isolering.

Vanföreställningssyndrom

Sjukdomen kännetecknas av att man utvecklar en enskild vanföreställning eller en uppsättning besläktade vanföreställningar. Innehållet i vanföreställningarna varierar mycket, men vanliga teman är förföljelse, att någon vill en illa, svartsjuka, förgiftning, smitta eller att man är ansatt av en allvarlig kroppslig sjukdom

Delirium tremens

Uppstår vanligen som komplikation till abrupt avbrott efter en längre periods alkoholöverkonsumtion. Symtomen är akut förvirringstillstånd med desorientering, tankestörningar och  hallucinationer. Ofta finns uttalade kroppsliga symtom som skakningar, svettningar, illamående, kräkningar, ångest och irritabilitet, sömnlöshet, hög puls, högt blodtryck, dilaterade pupiller och svettning. Delirium tremens varar i genomsnitt i en vecka.

Depressioner

Vid en svår depression kan det finnas vanföreställningar. Ofta handlar vanföreställningarna om negativa, pessimistiska saker, såsom skuld, att det kommer ske en katastrof, att man är ruinerad, svårt kroppsligt sjuk eller alldeles ensam och oälskad.

Mani med psykotiska symtom

Vid mani är stämningsläget förhöjt på ett abnormt sätt och personen upplever ofta en närmast okontrollerbar upprymdhet. Upprymdheten åtföljs av ökad energi som leder till överaktivitet, snabbt tal- och tankeflöde och nedsatt sömnbehov. Den drabbade har svårt att koncentrera sig och distraheras lätt. Självkänslan är ofta förhöjd med överdrivet självförtroende. Normala sociala hämningar kan minska och leda till beteenden som är lättsinniga, dumdristiga eller opassande och otypiska för personen. Vanföreställningar (vanligtvis grandiosa) eller hallucinationer (vanligtvis om röster som pratar direkt till patienten) kan också förekomma.

Sällsynta orsaker

Hjärninflammation

Hjärninflammation är en mycket ovanlig orsak till vanföreställningar. De vanligaste symtomen är feber, huvudvärk, epileptiska anfall och sänkt medvetandegrad. Förlamning, talsvårigheter och ostadighet kan också förekomma.

Hjärntumör

Hjärntumörer kan ibland ge vanföreställningar. Symtom som kan tala för hjärntumör är huvudvärk som är speciellt framträdande på natten och när man ligger ned, illamående och kräkningar, synrubbningar, epileptiska anfall, tal- och rörelseproblem, onormal trötthet och psykiska förändringar.

Vad kan den anhöriga göra?

Som anhörig till en person med vanföreställningar bör man uppträda lugnt och försöka hjälpa personen till vård. Det kommer sällan något gott av att diskutera sanningshalten i personens vanföreställningar.

När ska man söka vård?

Vanföreställningar är som regel tecken på allvarlig psykisk sjukdom och den sjuka behöver komma till läkare så snart som möjligt.

 

Utredning

Sjukdomshistorien

Vanliga frågor

• Hur länge har tillståndet varat?
• Hur har tillståndet utvecklats?
• Har det funnits liknande besvär förut?
• Har patienten andra sjukdomar?
• Använder patienten läkemedel regelbundet?
• Kan tillståndet bero på abstinens efter långvarigt alkoholmissbruk?
• Har patienten varit utsatt för extrema psykiska/fysiska belastningar precis innan symtomen debuterade?
• Har patienten varit deprimerad innan han eller hon fick de aktuella besvären?
• Kan patienten ha en självförvållad förgiftning? Narkotika?

Undersökningar

Det ingår i en rutinundersökning att göra kroppsundersökning för att utesluta underliggande fysisk sjukdom. Ofta tas blodprover. Ibland görs också datortomografi- eller magnetkameraundersökning av hjärnan.

Remiss

Vanföreställningar kräver ofta inläggning på sjukhus för att hitta förklaringen till tillståndet och för att patienten ska få nödvändig behandling. I många fall har den sjuke ingen insikt i att det är en vanföreställning och att den är del i ett allvarligt sjukdomstillstånd, och motsätter sig därför ofta både inläggning och behandling. Patienten kan ibland utgöra en fara för sig själv, och ibland även för andra. Då är det särskilt viktigt att personen får sjukhusvård.