SSRI och SNRI (antidepressiva)

SSRI står för selektiva serotoninåterupptagshämmare och SNRI för serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare.

Varför läkemedel?

Det har länge varit känt att läkemedel kan ha en positiv effekt vid svåra depressioner. Problemet med de tidiga antidepressiva läkemedlen (tricykliska antidepressiva, TCA) var att biverkningarna vid sådan behandling kunde vara besvärande. Vid svåra depressioner kunde sådana biverkningar accepteras, men vid lättare depressioner blev biverkningarna i många fall mer besvärande än sjukdomen, vilket ofta ledde till att behandlingen avslutades innan den hann verka.

Upptäckten att svåra depressioner kan lindras eller botas med läkemedel, bidrar till att upprätthålla teorin om att depression helt eller delvis kan vara utlöst av kemiska förändringar i hjärnan. En av teorierna går ut på att deprimerade har låga nivåer av, eller försämrad känslighet för signalsubstanserna serotonin och noradrenalin. Det är denna teori som är grunden för användandet av de idag mest använda läkemedlen mot depression: SSRI och SNRI. 

Verkan

För SSRI och SNRI har man försökt att skräddarsy effekten så att de inverkar på serotonin- och/eller noradrenalinnivåerna i hjärnan, utan att påverka alla de andra ämnena som också är viktiga för normal hjärnfunktion. På detta sätt uppnås önskad effekt men med färre biverkningar, jämfört med de äldre antidepressiva preparaten. 

Läkemedlen ser till att mer serotonin eller noradrenalin håller sig kvar längre runt nervändarna utan att tas upp i själva nervcellen. På så vis uppnås en ökad impulsöverföring och därmed förhoppningsvis en förbättring i de depressiva symtomen.

Behandlingen

Vanligtvis börjar man med full dos redan första dagen. Om man upplever biverkningar, eller har haft biverkningar från liknande läkemedel tidigare, kan det vara klokt att starta med en halv eller kvarts dos och långsamt trappa upp. I de flesta fall kan det redan efter någon veckas behandling märkas en lindring av symtomen, men förbättringen av tillståndet kommer ibland först efter upp till sex veckor.

Om de depressiva symtomen försvinner, rekommenderas behandling med samma dos under minst sex månader för att stabilisera tillståndet.

Om behandlingen inte ger effekt bör man inte öka dosen på egen hand, utan detta bör göras i samråd med läkare.

Forskningen om nyttan med SSRI/SNRI har gett skiftande resultat. Det står klart att sannolikheten för god effekt ökar ju svårare depressionen är.

Det saknas bevis för att något preparat är klart bättre än ett annat, men om ett preparat inte har avsedd effekt kan man prova att byta till ett annat.

Biverkningar

Biverkningar förekommer, men är ofta lindriga.

Illamående är vanligast och förekommer hos 20–30 procent. Illamåendet är måttligt och så gott som alltid övergående, oftast inom två till fyra veckor. Lös avföring är också en vanlig biverkning de första veckorna.

Hos en del patienter leder SSRI-/SNRI-preparat till bristande förmåga till eller försenad orgasm. Också detta förbättras vanligen efter en tids behandling. Hos män som besväras av för tidig utlösning kan detta vara en gynnsam effekt.

Hos patienter som besväras av mycket ångest, kan ångesten öka vid behandlingens start. Hos dessa personer rekommenderas därför försiktig start med små doser och gradvis upptrappning.

Det har också rapporterats sömnstörningar som biverkning av behandlingen, men de flesta upplever förbättrad sömn när depressionen blir bättre. Nattliga svettningar är inte ovanliga i början av behandlingen.

En del ändrar sin vikt när de tar SSRI-/SNRI-preparat. Det är vanligare med några kilos viktuppgång än viktnedgång.

Om man upplever biverkningar från ett preparat men önskar att fortsätta med läkemedel, kan något av de andra preparaten inom SSRI-/SNRI-gruppen prövas. Biverkningarna varierar mellan individer och mellan preparat. 

Beroende?

Många är rädda för att bli beroende vid användning av antidepressiva. Läkemedel som används vid depressioner ger ingen berusningseffekt eller omedelbar lyckokänsla, och inte heller beroende. Däremot kan vissa patienter uppleva obehag när de slutar med dessa läkemedel. En del beskriver en känsla av elektriska stötar i huvudet, andra blir yra och oroliga (antidepressivt utsättningssyndrom). Detta är ofarligt, men kan vara skrämmande om man inte känner till det. Denna biverkning kan undvikas eller minskas betydligt genom att långsam sänkning av dosen.