Sorgreaktion
Det är naturligt att känna sorg när man förlorar någon eller något som betyder mycket för en. I vissa fall kan sorgreaktionen bli svår att tackla på egen hand och det kan bli nödvändigt att söka hjälp.
Vad är en sorgreaktion?
Det är en psykisk reaktion då en människa kan känna sig både ledsen, uppgiven, rädd och arg. Sorg har ofta en nära koppling till känslan av förlust. Det kan till exempel röra sig om förlusten av en äkta hälft, vänner eller arbete men det kan också vara förlusten av den egna hälsan, som vid allvarlig sjukdom, eller förlusten av personlig trygghet, som efter att ha utsatts för våldshandlingar och övergrepp. Djupet i en sorgreaktion varierar och beror på omfattningen och allvarlighetsgraden i den utlösande förlusten, samt på individuella egenskaper. Personlighet, resurser och tidigare erfarenheter lägger grunden för hur man reagerar på trauman eller förlusten av någon eller något som är viktigt för en. Dessutom kan de resurser som finns tillgängliga i ens nätverk ha betydelse för utvecklingen av en sorgreaktion.
Förloppet för en sorgreaktion
En sorgprocess består ofta av flera faser.
Chockfasen
I början kan man genomgå en så kallad chockfas. Denna uppkommer ofta i samband med trauman som uppstår akut, som till exempel trafikolyckor. I dessa fall är det vanligt att man inte klarar av att tänka klart.
Vanligtvis är det svårt att förstå händelsens omfattning eller betydelse fullt ut. Det hela kan verka nästan overkligt. Vissa reagerar med apati medan andra blir rastlösa och drabbas av ångestsymtom. Andra uppvisar aggressiva drag.
Reaktionsfasen
Efter en kort tid börjar man att förstå vad som har skett och vilken betydelse detta kan få. Man övergår då till en fas som kallas reaktionsfasen. Under den här perioden kan många olika känslor väckas, men de vanligaste är ångest, depression, beteendeförändringar och kroppsliga symtom. Under en period är man uppslukad av händelsen och man är upptagen med känslorna kring det som har hänt. Det kan vara svårt att blicka framåt och det verkar svårt att förstå hur livet ska kunna gå vidare. I den här fasen kan många behöva hjälp utifrån, då känslorna och saknaden kan vara svår att tackla på egen hand.
Bearbetningsfasen
Efter ett tag kan det komma en tid när man klarar av att rikta viss uppmärksamhet mot omgivningen och bort från det som utlöste sorgreaktionen. Mindre tid läggs på att grubbla över det som har skett och man kan börja glädjas och intressera sig för saker i omvärlden och aktiviteter som tidigare har betytt något. Då har man gått in i bearbetningsfasen.
Nyorienteringsfasen
Efter ett tag börjar man att kunna se framåt. Man finner sig i den förändring som har ägt rum och man börjar skapa strategier för hur livet ska gå vidare. Detta är den sista fasen i en sorgreaktion och kallas nyorienteringsfasen. För många är detta som tur är slutresultatet av en sorgreaktion där det mesta såg tungt och mörkt ut under en period.
Alla kan ha behov av hjälp under en sorgperiod
En sorgreaktion kan vara svår att tackla på egen hand och det är av avgörande betydelse att man har någon att dela sorgen med. Det är viktigt att använda sig av sina närmaste och om du har goda vänner, arbetskamrater eller andra personer som du litar på bör du försöka prata med dem. Vissa tycker att det kan vara svårt att vända sig till sitt sociala nätverk för hjälp och då finns det möjligheter att få hjälp hos läkare eller annan professionell vårdpersonal. En människa kan både lyssna, trösta, stötta och hjälpa till att få tankarna i nya banor och det är sådana faktorer som kan bidra till att en sorgreaktion blir lättare att tackla.
Utöver att använda sig av sitt sociala nätverk är det viktigt att upprätthålla sömn- och matvanor. Sorgbehandling är energikrävande och det kan ha stor betydelse att försöka upprätthålla största möjliga grad av fysiskt välbefinnande.
Under en kort period kan det vara nödvändigt att få mediciner och ibland behövs en kortare tids sjukskrivning. Det är dock inte åtgärder som gör att du kommer igenom sorgen, men de kan bidra till att du kan samla dina resurser för att bearbeta känslorna och därmed komma ett steg framåt.
Att uppleva sina känslor kan ofta göra ont och det är lätt att försöka undvika dem. Detta är dock i regel ett dåligt sätt att tackla sin sorg på och det är bättre att låta känslorna komma fram än att stänga in dem.