Elektrokonvulsiv terapi (ECT)

Vad är elektrokonvulsiv terapi?

Elektrokonvulsiv terapi (ECT) är en behandlingsmetod som används vid vissa svåra psykiatriska tillstånd, vanligen djup depression och särskilt om det också finns psykotiska inslag (vanföreställningar) eller överhängande självmordsrisk. ECT har snabb och god effekt på depression och studier har visat att effekten är överlägsen antidepressiva läkemedel.

Behandlingen, som genomförs när patienten är sövd, innebär att snabba elektriska stötar förs över vissa delar av hjärnan för att utlösa ett epileptiskt anfall. Vanligen genomförs två till tre sådana behandlingar i veckan under två till fyra veckor. Efter två till tre behandlingar brukar man känna effekt av behandlingen och efter fyra till tolv behandlingar har de flesta fått så bra effekt att den svåra depressionen har gått över. 

Under de veckor som behandlingen pågår blir man regelbundet undersökt för att se behandlingens effekt. Man får till exempel svara på skattningsskalor och depressionssymtom. Om behandlingen inte ger så god effekt kan ändring göras av hur elektroderna placeras och därmed hur elektriciteten leds över huvudet. Ändringar i medicinering kan också göras – en del läkemedel påverkar nämligen effekten av ECT. 

Efter behandlingen är det viktigt att fortsätta med antidepressiva och eventuellt stämningsstabiliserande läkemedel för att förebygga återfall. En del rekommenderas att fortsätta även med ECT i glesare intervall (cirka en gång per vecka till en gång per månad) i syfte att förhindra återfall.

Hur verkar behandlingen?

Det är inte helt klarlagt hur ECT fungerar. Huvudteorin är att den elektriskt utlösta aktiviteten påverkar hjärnans nätverk av signaleringsvägar och förändrar sättet hur vissa hjärnceller överför signaler till andra celler. Resultatet blir att mängden av kemiska ämnen som överför signaler mellan nervceller ökar.

Biverkningar

ECT tolereras vanligtvis väl. Kort efter behandlingen kan man uppleva huvudvärk, illamående, muskelsmärta och trötthet. 

Vissa kan uppleva nedsatt koncentration, medan andra kan uppleva förbättring av sin koncentrationsförmåga. Förmågan till ny inlärning påverkas troligen bara de första dagarna eller veckorna i en behandlingsserie med ECT.

I vissa fall kan bestående minnesproblem i form av förlust av vissa personliga minnen uppstå. Minnen från veckorna och månaderna före ECT-behandlingen, liksom under ECT-behandlingen, är mest utsatta. Kunskapen om långsiktiga biverkningar på minnesförlust är dock fortfarande bristfällig.