Ångest, symtomguide

Vad är ångest?

• Fruktan, rädsla och ångest är normala reaktioner på yttre och inre händelse som upplevs som hotfulla eller farliga.
• Utöver den psykiska ångestupplevelsen leder sådana händelser till stressreaktioner med fysiska symtom som hjärtklappning, svettning och en känsla av värme eller kyla.
• Sjuklig ångest kännetecknas av att symtomen utlöses lättare än vanligt och det är ofta tydligt att ångesten är överdriven och orimlig.

Förekomst

• Ångest är ett av de vanligaste symtomen som människor söker läkarhjälp för.
• Mer än en tredjedel av de patienter som söker på grund av psykiska problem inom primärvården uppger att de har ångest.
• Undersökningar i svensk primärvården visar att cirka 25 % av de som söker vård har betydande ångest och/eller depressionsbesvär. Av dessa är bara hälften identifierade och behandlade.
• Minst var femte kvinna eller man drabbas någon gång i livet av ett ångesttillstånd. Kvinnor oftare än män.
• Av de ångesttillstånd som identifieras inom primärvården är generaliserat ångestsyndrom (GAD) vanligast.

När är ångesten sjuklig?

• Normal ångest:
  • Ångest och nedstämdhet är oftast normala psykologiska reaktioner på händelser som man utsätts för:
    • Ångest är en normal reaktion inför ett hot
    • Att bli rädd när en fara hotar är en nödvändig reaktion som minskar risken att man utsätter dig för ytterligare fara
• Sjuklig ångest:
  • Till skillnad mot ångest inför verkliga faror så innebär onormal eller sjuklig ångest att man reagerar med ångest utan att det föreligger hot eller fara
  • Många blir rädda och drabbas av förlamande ångest i situationer som andra upplever som ofarliga
• Fysiska reaktioner:
  • Kroppsliga symtom vid ångest utlöses av aktivitet i den delen av nervsystemet som inte kan styras med viljan, det autonoma nervsystemet:
    • Pulsen stiger, blodförsörjningen till armar och fötter minskar och man upplever hjärtklappning och kalla händer och fötter
  • Akuta ångestanfall/panikattacker kan leda till andnöd (hyperventilationsanfall). 

• Lindrig eller måttlig ångest kräver vanligtvis ingen behandling.

Ångestsyndrom som kan kräva behandling

• Panikångest/Paniksyndrom:
  • Återkommande, oväntade panikattacker som inte är begränsade till särskilda situationer eller omständigheter.
  • Under panikattacken upplevs hjärtklappning, bröstsmärtor, kvävningskänsla, yrsel och en känsla av overklighet. Oftast uppstår också en rädsla för att dö, tappa kontrollen eller bli galen.
  • För diagnosen paniksyndrom ska dessutom minst ett av följande förekomma:
    • Ihållande oro för att få nya panikattacker
    • Rädsla för att panikattackerna kommer att leda till negativa följder (till exempel oro över att få en hjärtinfarkt eller bli galen).
    • Förändrat beteende på grund av attackerna (till exempel att man undviker situationer där man är rädd för att få en panikattack).
      Följder
  • Förväntansångesten innebär en ständig rädsla inför nya attacker och kan bli lika påfrestande som panikattackerna i sig. Den kan leda till att man blir överdrivet fokuserad på sin egen kropp och olika symtom som man tror kan tyda på en kommande panikattack
  • Det är vanligt att man utvecklar agorafobi, det vill säga rädsla för platser och situationer som är svåra att ta dig ifrån om man skulle få en panikattack och som man därför börjar undvika. Mer än hälften av alla med paniksyndrom drabbas av agorafobi.
• Posttraumatiskt stressyndrom:
  • Utgör en försenad eller långvarig reaktion på en påfrestande livshändelse eller situation av ovanligt hotfullt eller katastrofartat slag, som skulle framkalla starkt obehag hos de flesta. Efter en traumatisk händelse är det normalt att besväras av ångest, oro, sömnstörning och mardrömmar. Dessa besvär avtar hos de flesta inom en månad.
  • I de fall symtom i form av återkommande återupplevelser av traumat, irritabilitet, känslomässig avtrubbning och undvikande av aktiviteter och situationer som påminner om händelsen fortsätter i mer än fyra veckor så ställs diagnosen PTSD. I bilden ingår vanligen också ett tillstånd av förhöjd larmberedskap och vaksamhet, lättskrämdhet och sömnstörning.
• Fobisk ångest:
  • Innebär en överdriven rädsla för särskilda platser (höjder, trånga utrymmen), företeelser (blod, stick, kräkning) eller djur (ormar, spindlar, hundar). Följden av detta blir att man undviker dessa situationer eller genomlever dem med stark rädsla.
  • Tanken på att gå in i en fobisk situation framkallar vanligtvis förväntansångest och undvikande av situationen minskar ångesten.
• Generaliserat ångestsyndrom (GAD):
  • En närmast ständig, svårkontrollerbar oro kring framtida, förväntade katastrofer.
  • Vanliga symtom utgörs av rastlöshet, lättuttröttbarhet, koncentrationsstörning, irritabilitet, muskelspänning (spänningshuvudvärk, nack-axel-ryggvärk, tandgnisslan), sömnstörning och mag-tarmbesvär. Vanliga orosteman är sådana som alla kan känna igen: Oro för den egna och anhörigas hälsa, ekonomi, arbete, skola, bostad, kommande resor mm.
• Social fobi
  • Ångest inför en rad vardagliga situationer där man möter andra människor eller upplever sig granskad av andra.
  • En markerad och varaktig rädsla för en eller flera sociala situationer.
• Depressiv episod:
  • Vid typiska lindriga, måttliga eller allvarliga depressiva episoder lider patienten av sänkt stämningsläge samt minskad energi och aktivitetsnivå. Förmågan att känna glädje och intresse är nedsatt, liksom koncentrationsförmåga. Uttalad trötthet vid minsta ansträngning är vanlig. Sömnen är störd och aptiten minskad. Självkänsla och självförtroende är nedsatta och även i lindrigare depressioner är föreställningar om skuld och värdelöshet ofta närvarande.
  • Det sänkta stämningsläget förändrar sig inte särskilt mycket från dag till dag, varierar inte med omständigheterna och kan åtföljas av symtom som förlust av intresse och lustkänslor, tidigt morgonuppvaknande, morgonångest, oro, aptitlöshet, viktnedgång och minskad sexualdrift. Även rent fysiska symtom ses vid svår depression, såsom att man rör sig och talar långsamt, ansiktsmimiken blir utslätad, matsmältningen går långsamt och man blir förstoppad.
• Alkohol och drogmissbruk:
  • Kan ha börjat som "självmedicinering" till exempel för att minska ångest och rädsla vid social fobi eller för att dämpa den ständiga oron vid GAD.

Vad kan man göra själv?

• Man kan försöka se om det finns ett mönster i ångestbesvären:
  • Kommer anfallen i vissa situationer? Inför särskilda händelser eller företeelser? Vilka?
• Vid lindriga och måttliga besvär:
  • Man kan försöka att öva upp sin förmåga att klara av ångestväckande situationer, platser, föremål eller djur
  • Börja försiktigt, eventuellt tillsammans med någon, och öka belastningen (tiden man utsätter sig) lite i taget tills man känner att man behärskar situationen
  • Det finns bra självhjälpslitteratur
• Vid uttalade besvär:
  • Sök hjälp vid vårdcentral eller psykiatrisk mottagning
• Dämpa inte besvären med alkohol.
• Konditionsträning kan minska ångestsymtom och det verkar som att effekten är högre ju intensivare träningen är.

När ska man söka vård?

• När besvären är så uttalade att de blir till hinder i ens liv och orsakar lidande.
• Många med ångest söker hjälp för kroppsliga besvär som yrsel, andningssvårigheter, svettning, smärtor och muskelstelhet och har svårt att sätta ord på problem som uppfattas som mer diffusa, som depressiva tankar och sömnproblem.

Utredning

Sjukdomshistorien

Vanliga frågor

• Hur länge har besvären pågått?
• Började ångesten plötsligt eller kom den gradvis?
• Upplever du ångesten som stark?
  • Hämmar den dig i dina dagliga aktiviteter?
• Är ångesten ständigt närvarande?
• Uppträder ångesten attackvis, som anfall med plötslig stark ångest, fruktan eller obehag?
• Är ångesten knuten till någon plats, djur eller företeelse?
• Hyperventilerar du vid en ångestattack?
• Har du känt särskilt obehag på platser eller i situationer där det kan vara svårt att komma undan eller få hjälp (kö, buss, butik, möte)?
• Har du varit rädd för att göra bort dig eller bli till åtlöje om du skulle hamna i centrum för uppmärksamheten (ta ordet, äta tillsammans med andra, uppträda i sociala sammanhang)?
• Har du oroat dig mycket eller varit mycket ängslig för saker som ekonomin, barnens hälsa eller olyckor?
  • Mer än de flesta?
  • Är det så de flesta dagarna?
  • Har andra sagt att du oroar dig för mycket?
• Har du kroppsliga besvär som du förknippar med ångesten?

Undersökningar

• Fysiska symtom och besvär:
  • Beroende på vad besvären består i kan man, för att utesluta allvarligare sjukdomar, mäta blodtrycket, lyssna på hjärta och lungor, känna på buken och känna på musklerna
  • Om det inte tillkommit några förändringar i symtombilden kommer man inte att upprepa de här undersökningarna vid varje besök
  • I handläggningen bör det ingå att man får det förklarat för sig hur besvären uppstår och att de är ofarliga
• Anda undersökningar är vanligtvis inte nödvändiga, men vid en förstagångsutredning kan det vara aktuellt att ta blodprover.

Remiss

• Remiss till psykiatrisk mottagning för bedömning av psykolog eller psykiater kan ibland vara aktuellt. Väntetiden kan ibland vara lång, och de flesta ångestpatienter behandlas inom primärvården. Behandlingsutbudet varierar mycket mellan olika sjukvårdsområden och vårdcentraler. Vid många vårdcentraler finns idag tillgång till KBT-terapeuter. Numera finns KBT för olika former av ångest även via internet, se internetpsykiatri.se eller Vårdguiden