Schizofreni

Vad är schizofreni?

Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som präglas av hallucinationer, vanföreställningar, språkliga störningar, känslomässig avtrubbning och social isolering. Ungefär 40 000 personer i Sverige har schizofreni och de flesta insjuknar i 20–30 årsåldern.

Symtom 

En person med schizofreni har en störd i tolkning av sinnesintryck, vilket kan medföra att den tycker att den hör röster, ofta röster som kommenterar beteendet eller som diskuterar personen. Bland de språkliga störningarna dominerar osammanhängande och obegripligt språk, som också kan innehålla nya ord som personen med schizofreni skapar. Dessutom kan den drabbade ha känslan av att den påförs tankar, att tankarna sänds ut till omvärlden eller att tankar försvinner. Förändringarna i känslolivet finns ofta med bland annat passivitet och brist på initiativ, dålig kontakt med omvärlden och social isolering.

Orsak

Personer med schizofreni tycks ha en medfödd sårbarhet för sjukdomen som samverkar med stressorer under livet (exempelvis infektioner, uppväxt och drogmissbruk) för att utveckla sjukdomen.

Ärftlighet tros utgöra cirka 65–85 % av den ökade risk som finns hos vissa. Man har lokaliserat olika områden i arvsmassan som är kopplade till utveckling av schizofreni. Genom att analysera dessa områden har man sett att schizofreni bland annat kan bero på störningar i signalsubstanser i hjärnan, störningar i immunsystemet eller störningar i hjärnans utveckling.

Diagnos

För att ställa diagnos behövs en bra förståelse för patientens sjukdomshistoria och hur besvären har utvecklats över tid. Diagnosen baseras på vissa typiska symtom som ska ha funnits i minst en månads tid. Kroppsundersökning ska ha uteslutit annan sjukdom som orsak till symtomen och det ska heller inte finnas annan psykisk sjukdom som bättre kan förklara symtomen. Symtomen ska heller inte enbart kunna förklaras av alkohol- eller drogmissbruk.

Behandling

Målet med behandlingen av schizofreni är att uppnå bästa möjliga rehabilitering till ett självständigt liv. Man försöker också få kontroll över symtom som vanföreställningar och hallucinationer.

Behandlingen av sjukdomen är långvarig, för vissa livslång, och består av flera delar. Bland dessa spelar läkemedel, neuroleptika, en central roll. Dessa har bäst effekt på de så kallade positiva symtomen, som inkluderar bland annat hallucinationer och vanföreställningar. Om patienten har haft flera episoder med sådana symtom bör den medicinska behandlingen fortsätta i flera år.

Effekten av kognitiv beteendeterapi (KBT) är väldokumenterad för personer med schizofreni. Det är en samtalsbaserad behandling där personen med schizofreni lär sig förstå sina symtom och hantera obehaget som symtomen medför. Behandlingen kräver kontakt med terapeuten under lång tid.

En annan viktig del i behandlingen är utbildning om sjukdomen och dess symtom, om att hantera symtom och återfall och hur man hanterar olika sociala situationer. Ofta deltar även den drabbades familj i sådan utbildning. Behandlingen bör baseras på en vårdplan som personen med schizofreni lägger upp tillsammans med sin kontaktperson, läkare och ofta även någon närstående.

I vårdplanen ingår ofta även icke-medicinska mål såsom att ha boende, meningsfull sysselsättning, samt socialt nätverk.

Fysisk aktivitet har visat sig kunna minska symtomen och förbättra livskvaliteten vid schizofreni.

Prognos

Sjukdomens förlopp varierar mycket från individ till individ, man kan ha alltifrån kronisk allvarlig sjukdom till totalt tillfrisknande efter en period med schizofreni. Det har visat sig att en akut start innebär en bättre prognos än ett gradvis insättande tillstånd. Dessutom är det sannolikt ogynnsamt för det fortsatta förloppet om patienten går en längre tid utan behandling.

Schizofreni kan vara förknippat med andra sjukdomar. Drogmissbruk kan vara ett problem och den berörda kan få andra lindrigare psykiatriska sjukdomar som ångest, depression och sömnlöshet. Man har också sett att det är lite vanligare med självmord bland personer med schizofreni.