Schizofreni, diagnostik
Diagnosen schizofreni kräver att psykotiska symtom har funnits under minst en månad. Diagnos ställs mot bakgrund av särskilda symtom och tecken som kommer fram vid samtalet med läkare. Illustrationsfoto: Colourbox
Hur diagnostiseras schizofreni?
Som stöd i diagnostiken finns diagnostiska manualer (ICD-10 och DSM-V). I dessa finns formella kriterier som bör vara uppfyllda för att diagnosen ska kunna ställas. I diagnostiken intresserar läkaren sig särskilt för vissa tecken eller symtom. Samtidig är det också viktigt att ta reda på hur länge personen har haft symtomen och hur symtomen påverkar den berördas liv. Annan information såsom ärftlighet, social situation, övrig sjuklighet och eventuellt missbruk är också viktig information för läkaren. Patienter där man misstänker schizofreni bör remitteras till psykiatriker. Patienterna behöver i samband med sjukdomsdebut ofta en period inneliggande på psykiatrisk avdelning för behandling och utredning – ibland med stöd av lagen om psykiatrisk tvångsvård.
För att ställa diagnosen schizofreni måste läkaren observera och prata med patienten, men ofta också med andra i familjen eller med vänner för att få en så klar bild som möjligt över hur patientens beteende har ändrat sig. Vissa symtom på schizofreni kan också förekomma vid andra sjukdomar, läkaren måste därför utesluta de sjukdomarna innan diagnosen schizofreni kan fastställas. Ibland kan det ta tid att ställa diagnosen.
Undersökningar
Som vid all annan medicinsk diagnostik baseras stor del av diagnostiken på sjukdomshistoria, fynd vid undersökning av patienten, eventuella laboratorieprov och bilddiagnostiska undersökningar. Vanligtvis ger sjukdomshistorian och observation av patienten en klar diagnos. För att utesluta andra möjliga förklaringar genomförs som regel en del prover och undersökningar.
Diagnosen
Kriterier för att ställa diagnosen schizofreni baseras på följande symtom:
- Vanföreställningar
- Hallucinationer
- Desorganiserat tal
- Desorganiserat eller katatont beteende
- Negativa symtom
Minst två av symtomen måste ha funnits under större delen av tiden under minst en månad, varav minst ett av symtomen 1–3. Social eller yrkesmässig funktion ska ha varit sänkt under minst sex månader och den funktionsnedsättningen ska inte kunna förklaras av depression, bipolär sjukdom, kroppslig sjukdom, drogmissbruk eller läkemedelsbiverkning.
Beskrivning av symtomen
En person med vanföreställningar feltolkar verkligheten och kan exempelvis uppleva sig vara förföljd, att någon vill en illa, eller att man styrs av utomstående personer eller makter. En person som hallucinerar upplever sinnesintryck som inte har någon förankring i verkligheten och kan se, höra eller känna saker som inte finns. Med desorganiserat tal menas att personen inte kan hålla en begriplig kommunikation. Desorganiserat beteende betyder att personen beter sig ändamålslöst och katatont beteende är orörligt, stelt eller mycket långsamt beteende. Negativa symtom är brist på känslor, viljelöshet, fattigt tankeliv och mental "tomhet".
